N 9 år i morgon

I morgon fyller vårat yngsta barn 9 år. Jag minns hans födsel som igår. Jag minns när jag inte skulle visa för A och L vad ont det gjorde när jag fick värkar och jag låste in mig på toaletten och L, omtänksamma snälla L, stod utanför och frågade med orolig röst hur det gick för mig. Om han kunde göra något och om han fick komma in. Och jag försökte svara med en röst som inte skulle tala om hur jäkla ont det gjorde att det gick så bra så och att jag bara hade lite ont i magen.

Jag minns de förbannade säckarna med Kalvkraft som låg bak i "skuffen" på kombin vi hade. De luktade så illa och jag stod på knä i baksätet med näsan över säckarna. Det gick inte att stå på annat sätt. Åh det var så varmt i bilen. Jag så åt maken gång på gång att han måste sänka värmen och skruva på ac´n. Han satt och frös den stackarn och jag bara ville frysa men var så varm.
Sen kom vi till BB. Maken släppte av mig vid intaget och skulle parkera bilen. Jag fick värk på värk och kunde bara gå kortare bitar. När jag stod på alla fyra utanför dörren stod det en ring av människor runt mig och tittade på och sa oj, oj, oj du har ont du och frågade om jag behövde hjälp. Men va f*n, bra kvinna reder sig själv. Jag skulle gå in. Det gick inte . De fick hämta rullstol. Mindre än en timme senare var han ute vår stora guldklimp: 4750 g och 54 cm lång.

Snabba födslar har varit min specialité! Eller så kan det vara så att jag varit så rädd att bli hemskickad så jag inte vågat åka in för tidigt och därför väntat till sista stund.

Nu fortsätter förberedelserna för morgondagens festligheter. För firad vill han bli den lilla gossen och firad ska han bli. Släkt och vänner är välkomna i morgon och på lördag de klasskompisar som kunde komma välkomna.