Hackat och malet

Jag kom hem. Hann inte stänga dörren. Jag är TRÖTT! Då kom min älskade N och skulle ha skype. Vi provar att installera och jag vill lägga mig på soffan... Det fungerar inte. Whääää!.

Nu har jag legar på soffan en stund. Vi fick Skypen att fungera. N har pratat med kompis och gammelmoster. Jag har haft artrosskola på eftermiddan. Den första den här omgången. Den består av 1,5 timmes föreläsning av mig. Det är jätteroligt men jag blir jättetrött efteråt. På torsdag är det del 2 då är föreläsningen drygt 1 timme och sedan har jag gjort mina delar. Då kan jag bara glida runt... I morgon ska jag på NMES utbildning på förmiddagen, det ska bli intressant. Jag är dålig på elbehandlingsmackapärer.

Min chef var lite tveksam till min schemaläggning. Jag vill börja 7.30 istället för kl8 vilket är det vanligaste i min bransch. Jag tror att det inte blir så tokigt ändå. Förra veckan hade jag kunder vid två tillfällen den tiden. Den här veckan 1 gång och nästa vecka åtminstone 2 gånger. Om jag inte har kunder har jag möjlighet att förbereda dagen. Jag hoppas chefen tycker det är bra också.

L gjorde en kanonhelg i Umeå. Mixen gick inge vidare, men guld i dubbel och silver i singel. Vilken kille! Jag är en stolt mor. Förhoppningsvis har han ett bra självförtroende med sig till nästa helg i Sandviken.

I våras var ju jag och A till London. Nu har vi äntligen kopierat hennes minne i hennes kamera och framkallat bilderna. Här är den enda bild som finns på oss tillsammans från London Eye. Det var en urmysig resa då vi bland annat upptäckte att A älskar potatis och purjolökssoppa  och att hon gillar små kladdiga kycklingpajer. Hon kommer att gilla NZ.

Mamma och A

Det blev mest hackat och malet i dag. Nu lyssnar vi på "Det ska va gött att leva annars kan det kvetta" det är Ns favoritlåt just nu. Det tycker jag också. Att det ska va gött att leva alltså. God natt mina vänner!

Viktnoja

Jag har slutat att ha viktnoja.  Jo faktiskt. Det är befriande och skönt. Men det betyder inte att jag inte bryr mig alls. Nu har skärpet fått flytta ut ett hål sedan i julas. Fortsätter det i den takten måste jag snart köpa en ny garderob och det har jag verkligen inte lust med. Min yngsta herre N tycker min rumpa är en guldklimp så varför ska jag försöka göra den så mycket mindre? Men nu får jag nog hålla igen fram till resan. Under resan tänker jag nämligen inte hålla igen. Risken är då annars att  skärpet inte räcker till alls när jag kommer hem. Åh det vore ju tråkigt.

Tänker mycket på Per, Gunilla och Tommy. På hur de har det och hur de mår. Om jag trodde på en gud skulle jag be. Jag hoppas på deras kraft i stället.

Denna lediga måndag är planerad så här:

• tvätta
• städa badrumsskåp och badrum
• jogga
• läsa
• sen kommer det alltid något emellan och sen är dagen slut
• jaktkurs med CG Smålänning på schemat - ska bli intressant. Gissar att det blir mycket björnprat i kväll

Men nu är det frulle som gäller. Ha en bra dag!

Björn och Björnrike

Nu gör jag ett statement! Jag tycker inte om att det är mycket björn och varg i våra skogar. Just nu är det för mycket. Så mycket att vi är rädda för att gå ut i skogen. I dag blev en karl i grannbyn överfallen av en björn som hans hund råkat väcka. Så under vintern kan vi inte ens känna oss trygga från björnen som under vår och sommar går nere i vår by. Där vi bor. Helt sjukt och konstigt! Det måste finnas en balans, och jag som bor med björnen in på knuten tycker inte att det är en balans.

Just nu är vi i BJÖRNrike. Härligt är det. Lite kallare än förra helgen, vi tror det beror på att luften är fuktigare än då. Backarna lika fina.

Maken och barnen hade bestämt att vi skulle äta exotisk planka. Den var så god. Nästan hela gick åt.

God planka

I morse var vi nästan först ut i backen. I kväll var vi nästan sist därifrån. Vi har varit in och värmt oss mellan varven.

N kommer nedsusande

A och kompis O kommer efter.

Uppe på en av topparna var det så dimmigt att man inte såg många meter framför sig. Det är en konstig känsla. Det känns som att man tappar referenser på vad som är upp och ned, det är lätt att bli yr.

A, O, maken och N

N ska tävla hela tiden. I alla backar vi har åkt har det varit "klara färdiga gå". Han har blivit diskad någon gång på grund av för lite slalomåkning och för mycket störtlopp. Vid inventeringen vid middagen om vilka backar som varit bäst tog ski-cross banan och funparken ledningen hos barnen. Jag är väl inte helt överens med dem.


Vackert vinterlandskap

Vi har fått några korta rapporter från L också. Den första löd: "Vann första singeln." Jag skrev ett långt svar. Nästa rapport var: "Aa vann nästa singel också". Vi har försökt ringa och smsa, men det är svårt att få kontakt. Det känns som han har fullt upp. Hör vi inget räknar jag kallt med att han har det bra.
Nu ska jag läsa! Nyäten, nybastad och ett gott glas vin! Nu kom maken också, han vill poppa lite. Han går igenom någon 90-tals lista. Senast var det Ace of Base. God natt och ha en trevlig lördag kväll!

Nästa år

Planerar nästa års (!) bokning av vår lägenhet så att vi kan lägga ut den för uthyrning så snart som möjligt. Det är ju inte så mycket att fundera på, det är loven som gäller och någon helg då och då.

Jag susade runt mina 4 km i kväll. Näärå. Jag susade inte. Jag joggade lite sakta, det var okay det med.

Bra dag

Jag har haft en bra jobbardag i dag. Jag trivs så himla bra på mitt jobb och med mina kollegor. Jag har haft ambitionen att gå ut och gå under lunchen för att få dagsljus. Men näsan kommer inte ens utanför dörren. Det är så mysigt att sitta och prata på lunchen. I dag avhandlade vi ljudböcker, en kollegas förestående semesterresa och lite ditten och datten. Tids nog kommer kanske mina fötter ut på en promenad. Har även en diskussion med nya chefen avseende kurser och hennes tankar runt mitt arbete. Hmm, jag har problem där alltså. Men blir det inte väre än så här kan jag hantera det. Blir det mycket mer besked med dubbla budskap kommer jag att flyga i luften.

Det är lite stressigt här i kväll. Vi drar till Björnrike i morgon efter jobbet. Det ska packas och vara klart i kväll. L ska inte med. Han ska till Umeå och spela badminton. Känns konstigt att han åker åt ett annat håll än vad vi gör. N tycker livet är allmänt orättvist och att vi aldrig pratar med honom. Så maken ligger och läser och maratonpratar med den lille gossen. A hade en maraton pratning i går. Tillslut släckte jag och bad henne fortsätta att prata men att jag inte kunde garantera svar. Klockan var ju efter 22. Då måste mamman i huset sova.

Jag testjoggade i går. Det fungerade. Så nu tar jag 4 km. Tror jag... Kanske... Jag får väl se hur jag gör. Nu vill hunden ut. Ååå vad han gnäller. Nu, upp från datorn. På en gång. Japp! Over and out!

Rekapitulering

Första jobbar dagen den här veckan. Jag var till Stockholm i går och träffade den läkare jag har haft under sommaren och hösten. Jag gillar henne. Bland de första hon sa till mig var " Du måste särskilja på dig och sjukdomen. Du är inte sjukdomen. Du saknar ett ämne som det blir sämre av när man ständigt stressar. Det behöver vi fylla på" Bara de orden gjorde att det kändes så mycket bättre.

När jag väl fattat att jag var ganska risig har jag tagit/köpt/fått massor av hjälp. Jag har gått hos Psykolog Per. Han ifågasatte, provocerade så jag måste vända ut och in på tankar. Jag har gått på mindfulnessträning/meditation hos Kerstin för att acceptera mig själv som jag är. Jag har gått hos massör Lena på taktil massage för att få ännu mer effekt av mindfulnessen. Jag har vänner och familj som kollar upp mig, smsar, frågar och stöttar.

Hädanefter behöver jag förhoppningsvis inte åka till Stockholm för att träffa läkaren mer. Jag hoppas att det kommer att räcka med telefonkontakt för förnyande av medicin. Jag behöver i dagsläget ingen sömntablett och jag behöver heller inte lugnande, men jag behöver min antideppressiva medicinering. Jag tar ganska hög dos sådan.
Av erfarenhet vet jag att jag alltid mår sämre på våren, jag är en "det gör ont när kroppar brister"-person, medans hösten är det bästa på hela året när det gäller det själsliga livet. Jag kommer fortsätta med min höga medicinering ett bra tag till och kommer försöka, i samråd med läkaren, att blir fri medicineringen till hösten. Jag vet att det är svårt, men ambitionen finns där i allafall.

Jag triggas lätt nu för tiden. Särskilt personer som har triggat mig något tidigare kan trigga mig otroligt nu. Då får jag mina stresssymtom på en gång. Jag blir yr i huvudet och får tryck över bröstet. Jag försöker vara klok och se det som övning. Att jag ska öva i att ta det lugnt och inte hetsa upp mig över sådant jag inte kan styra. Men fasiken vad svårt det är.

Det är kul att jobba. Jag har sänkt ambitionsnivån massor och försöker tänka på hur mycket man egentligen kan påverka en människas kropp om inte människan är med på det själv. Inte mycket tror jag.

Dags för middag. Här blir det pasta och baconsås. Och kanske, bara kanske ska jag försöka jogga runt byn sen. Det är bara 1,5 km. Men det känns lagom för min fot.

Åh det är måndag morgon...

Foten höll att åka på i helgen. Nu mår inte huden så bra efter all lindning och smörjning så jag får lufta lite. Så nu är det svårt att få på en sko igen. Men jag får ju på mig makens och Ls skor. Promenader blir det inte, bara luftning av mig och kissning av hunden. Hunden hittade precis något intressant nere vid en av ladorna. Han sprang tillbaks gång på gång. Det var julsillen... Fy sjutton om han börjar kräkas gammal sill. Då är han inte min hund.

Det här är utsikten från lägenheten. Helt ok! Slalomungdomarna hade träning på kvällen, vi var inne och mös.

 I morse var det utryckning för N igen. Klockan ringde kl 6. Lite för tidigt tyckte jag som är ledig idag. Det var en brand i Södertälje. "Men hur kom du dit då" frågade jag. "Men Mamma! Bil så klart. Tror du jag åker spark eller???" svarar N.  Ja vad tror jag egentligen?
Ett bekymmer med de tidiga mornarna är att det tar lång tid innan dagen kommer igång. Det hinner hända mycket på vägen. I morse började det med att tvn åkte på. N skulle titta på tv. L talade lugnt och sansat om för honom att han inte får titta på tv på mornarna förutom när det är julkalender och det är det ju inte nu. N blev lite irriterad och hävdade att man visst får titta på Bolibompa på mornarna. Det får man nu inte hos oss när det är skoldag. Det hela slutade med att L ringde från busshållplatsen och frågade om inte A och N skulle med bussen. A hann ut men N gick inte ens ut. Det hela slutade med spelförbud hela veckan för N, att en nyduschad ilsk mamma fick skjutsa N till skolan och bara för att vara lite elak följde med hela vägen in till klassrummet när han kom 10 minuter för sent. Allt för att vara pinsam och markera att det inte är ok att strunta att gå till bussen och strunta att åka till skolan.
Sånt här händer bara när jag har ledig dag. De andra dagarna i veckan fixar de det här själv. Men när jag är hemma funkar det inte.

Nu har jag drabblat bort tillräckligt med tid. Jag MÅSTE sätta mig ned med andfåglarna.  Förresten har jag skrutit hela helgen om att jag inte haft träningsvärk. Idag har jag det. Tji fick jag!

Sen kväll

Alldeles för sent uppe... Har tittat lite på Mamma Mia, läst lite bloggar, kollat Ls tävlingsprogram inför helgen. Så spännande! Önskar att jag kunde vara med där samtidigt som jag är jätteglad att jag ska till Björnrike igen till helgen. Det kommer bli mycket sms då. Dessutom har jag anmält mig till Midnattsloppet i Stockholm. Oj, oj, oj hur ska det gå =D. Nu får du hänga på S!

Jag tror inte jag har berättat om vem det var på det mystiska fotot.

Det är min pappas kusin. Tänk hur generna slår. Inte den närmaste vägen alla gånger. Men nu är det kväller. God natt!

Sköna dagar

Nu har jag varit hemma några timmar. Jag har hunnit pussats med maken, skjutsat N till och från träning, bråkat rejält med en tonårigt trött A och diskuterat läxdisciplin med L. Jag hade mycket att ta igen kände jag efter några dagar borta... :s

Vi åkte i torsdagskväll. Vi stannade i Sveg och åt på Sibylla. Har ätit där förut men den här gången var det riktigt bottennapp. Det blir inte mat-stopp där igen. Vi skålade i bubbel när vi kom upp till Björnrike och tänkte på Jenni och hoppades att hon har möjlighet att följa med nästa gång. I perioder i livet stämmer ju inte tiden med någonting och det är svårt att få det att gå i hop med allt vad man vill. Men nästa år kanske! Vi hoppas!

När vi kom fram i torsdagskväll.

Stina och Petra är inte lika sävliga som jag utan satte klockan på ringning kl 8. Då var det frukost och sen ut i backen. Underbart! -10 grader, lätt snöfall och super-duper underlag. Flickorna fixade lunch och middag. Vi åkte och åkte. Jag tror aldrig jag har åkt så mycket på en dag. Lördag lika lyxigt, men kallare. Det blåste en del, men det var lika fint i backarna. Vi testade till och med skicross-banan. Många gånger! Det var tonåringarna, småbarnen och de modiga papporna runt 30 år som åker med barnen som åkte. Åsså vi. Tre damer i våran bästa ålder. Men så roligt det var.

Flickor i liften

Mycket har vi använt tiden till att vädra själen och sedan bädda rent för den för att vi ska kunna prioritera det vi tycker är viktigt i livet och glädjas åt det. Det är skönt att göra det bland vänner.

Flickor på Brasseri.
(Stina har tagit alla bilder)

Vad lite skräp det blir när man bara är vuxna som åker. Snabbt som attan städade vi ur i morse. Så snabbt att vi glömde plocka ur kylen och frysen och fick åka tillbaka. Så det kan gå!

I morgon blir det en dag med plugg. Jag måste läsa mer till jägarkursen. Jag måste ta mig igenom fåglarna och en massa annat. Det blir svårt för det har kommit en hel hög med böcker från bokus... Men de ska sparas lite på, i allafall en eller två, till den låånga flygresan. Kram och godnatt!

Gastar?

Det är tufft på jobbet. Inte så mycket för mig som för de andra. En av personalen sade upp sig idag. Med en sån liten grupp som vi är och med svårigheten att få tag i kvalificerad personal så påverkar det alla mycket. Så det blev en tung stämning på jobbet. Vi andra försöker lyfta oss ändå. Men vi har så olika professioner och inriktningar så vi kan inte ta över och gå in och göra någon annans jobb. Tråkigt blir det i allafall. Jag är himla glad att jag inte är chef och ska försöka ordna upp det.

Min egen dag har varit bra. Tårna är blå-svarta och yttre fotknölen tredubbelt stor. Men med hård lindning och sån där hiro... hirodruid... äh druid-salva blir det sakta bättre. Jag tar med mig sonens urvuxna pjäxor som är lite förstora för mig utifall att jag inte kommer i mina egna. Försäkerhets skull har jag packat längdskidorna också, om utifall att det inte fungerar med slalom. Underställ packat, toapapper packat, skidbyxor och liftkort packat, nycklar packat. Jag tror jag har fått med mig det mesta. Petra och Stina har handlat. Jag har tankat bilen. Jaa, det är väl allt.

Jag hoppas vi får sova ordentligt i natt. Om det finns spöken, och om man kan vara synsk så har vi ett problem i vårt hus. A har sedan hon var liten sett samma figur stå och titta på henne i sovrummet då och då. Nu var det länge sedan sist, men häromnatten var det dags igen. Hon blir så rädd att hon inte vågar sova i sin egen säng utan sover med maken och mig. Det är helt ok. Men sömnen blir det lite si och så med. Vi vet inte om hon drömmer eller om hon verkligen ser något. Själv hävdar hon bestämt att det är någon som står där.
Little Buddah! Kanske du kan hjälpa oss?

Nu blir det bloggpaus. Ingen dator med till fjällen. Krameli kram!

Friskskriven

Nu är jag friskskriven. Avslutad på försäkringskassan. Sagt tack och adjö till min handläggare. Nu håller jag tummarna att jag ska kunna hålla min plan att jobba endast när jag ska jobba och endast ta patienter på min arbetstid. Att jag ska sova minst 8 timmar per natt och att jag ska omge mig med fina och goda människor och ting. Då kommer det här att gå bra.

Började den här nya tiden i mitt liv med två nybesök, ett återbesök som lämnade återbud, medarbetarsamtal och arbetsplatsträff och en timmes lunch. Inte fullt upp med andra ord, men en god början.

Häromdagen fick jag ett sms i det stod det så här: "Godmorgon! S och jag fixar mat+ handling inför trippen. Särskilda önskemål meddelas senast onsdag fm. Tusen kramar"  Fy fasen vad jag har det bra! Gullvipporna fixar och donar. Så jag ska åka på all inklusive till helgen. Det är inte illa! Men lite bilmatsäck ska jag nog kunna skrapa i hop. Maken och jag kan inte åka många meter bil innan vi måste ha kaffe i bilen så det måste bli så den här gången också.

Jag kan inte lägga ut bilder än. Får liksom abstinens. Men oj vad det kan bli bilder sen.

Fotobrist

Det tog stopp på bloggandet. Jag kunde inte lägga ut några fler bilder. Då fick jag torka i huvet. Jag hade använt allt mitt fotoutrymme. Jag visste inte ens att man hade ett särskilt fotoutrymme, men hade jag tänkt lite mer så borde jag ju ha förstått det. Nu har jag betalt för att få lägga in mer bilder. Men det fungerar inte än. Kanske senare. Jag vill ju kunna lägga ut bilder från vår resa framöver. Och om det av någon anledning skulle finnas någon som läser med mindre trevliga tankar på att det skulle stå ett tomt hus någonstans i trakterna kan känna sig blåsta. Hemmet kommer att vara bebott!

Foten har ändrat form och färg. Nu är jag lila på utsidan och insidan av hälen (lig deltoideum fick sig alltså en kyss). Tårna ser ut som lila prinskorvar och ovansidan av foten är mjukt kuddig och blålila. Men jag går ganska obehindrat. Det som stoppar promenader är att det gör ont när skon trycker på ovansidan.

Gårdagen hade jag tänkt tillbringa i soffan, inte göra några knop alls egentligen. Jag läser en så bra bok. Men det blev lite målning och sen blev det en tur till Åhlens för att köpa presenter till kusin Hanna som fyller 15. Då hade både hon och jag tur för det var jätterea på smink. Sen blev det födelsedagskalas på eftermiddagen. Trevligt!!!
Jag läser Unni Drougges andra bok om Berit Hård. Jag bara älskar de böckerna. Grovt språk. En mustig kvinna som verkar strunta i det mesta men visar sig vara helt annorlunda. Rekommenderas! Kan tillägga att den första lyssnade jag på som ljudbok.

Ledig dag i dag. Ska läsa på jaktlagen, måla, plocka undan julen, pappersjobba och tvätta. I kväll är det kurs igen.

Fot. Igen!

Tycker ni min fot är äcklig? Sluta läs NU! =D

Jag är inte någon som tar hand utsidan av mina fötter speciellt bra. Nu är jag mest intresserad av hur min skada fortsätter att te sig. Jag är ganska nördig när det gäller sånt, det hör nog till jobbet. Jag tycker det är fascinerande att se vad som händer. Men visst är den snyggt lila och snyggt kuddig? N vill åka skridskor med mig idag. Jag tror jag tyvärr måste hoppa det.

Jag fortsätter med gårdagens middag. Efterrätten nu. Chokladmoussen var perfekt. Hallonspegeln likaså.


Chokladmoussen ska vara äggformad



Resultatet

  När L höll på att göra maten kom han på att han ville bjuda någon och blixtinkallade mormor och morfar. De tyckte att han kunde göra det till stående fredags-ritual att ha dem på middag. Fredagskvällstrött gick jag och mindfullnessade vid halv tio och somnade sen. Jag har sovit gott hela natten. Inte ont i foten alls.


Maken, L, morfar, O, N och mormor.

 Våran sessa har åkt till Järvsö till en badminton-kompis. Hon tog tåget upp i går eftermiddag med slalompjäxor, skidor och packning. De ska åka slalom i dag. Det är så roligt när barnen vill vidga sina vyer lite utanför det hemvanda hemma i vårt lilla samhälle. Men det är bara det att navelsträngen liksom tänjs ut och jag är rädd att den brister snart.
Det är klart att jag vill det. Det är ju liksom målet med tiden hos oss att de så småningom ska bli ansvarstagande vuxna som tar ansvar för och skapar sitt eget liv och sina förutsättningar. Men i bland känns det som det går så fort. Det är bara ett kort tag vi har de här underbara barnen till låns hos oss.
Äh! Nu blir jag sentimental. Jag går och äter frukost istället. Ha en underbar dag!

Dagens fot(o)

Den är blå, nästan svart nedmot fotsulan. Men det gör inte lika ont som i morse och inatt. Det blir bra det här!

Mästerkocken

Häromdagen hade vi namnsdagskalas x 3. Maken, N och L heter lika. Inte så fantasifullt men praktiskt. Vi firade med glasstårta och småpresenter.

I dag när jag tittade ut från mitt källarfönster på jobbet så snöade det, jag blir alldeles lycklig då. Rehab ligger nästan alltid i källare och har nästan alltid små fönster. Vi är inget undantag. Vi har dessutom fönstrena ut mot gatan, vilket är lite konstigt planerat eftersom vi nästan alltid har avklädda personer inne på våra behandlingsrum. Vilket innebär att vi nästan alltid har persiennerna nerdragna. Min kollega hade hört ett barn fråga sin mamma om " dom alltid sover i det där huset, för fönstrena är jämt fördragna?".

I morse högg jag tag i en doktor och slängde upp vänster foten, och sa "Titta på den! Hur mycket tror du är trasigt? Jag kan inte undersöka själv"
Jag började min badmintonkarriär igår och om den kan man kort säga så här om "upp som en sol och ned som en pannkaka" eller "den som gapar över mycket mister ofta hela stycket". Det var första gången och jag var lite nervös. Jag ville gärna visa att jag kämpar och att den som skulle spela med mig inte skulle tycka att jag var alltför tråkig att spela med. Jag tänkte att "nu jävlar ska jag kämpa". Jag kämpade så svetten rann. Jag hoppade, slängde mig och gav allt. Tills det tog slut... Min kropp är inte 20 längre, den är 40 som doktorn torrt konstaterade. Jag hamnade snett på foten och föll som en fura. Generad reste jag mig upp och pös i väg med svansen mellan benen... ja det var det det.



Svullen vänster fotled.

  Jag har nyligen gått igenom medicin väskan för badmintonklubben och konstaterat att de måste köpa lindor så jag visste att det inte fanns några där. Det var bara att åka hem och linda hårt som fasen och lägga sig i högläge. I natt har jag inte sovit många minuter. Lite trött nu.
Doktorn konstaterade det jag själv trott: skadat FTA lig. och kanske tom deltoid lig.(!) Han funderade även på calcaneofibular lig. Men bindväven mellan fibula och tibia hade klarat sig och det var det jag var mest orolig för. Det betyder en rejäl stukning av ledbandet vid yttre fotknölen ev att det gått av också och även en skada på inre ledbandet och det brukar man klara rätt bra för det mesta. Det blir några lugna dagar framöver med stillsamma promenader. Det är ju för väl att jag ska åka slalom nästa helg och inte längdskidor för lyckas jag bara få ner foten i pjäxan är den ju fixerad så då borde det inte vara några problem med åkningen.

Mästerkocken tycker vi är rätt kul att titta på. L blir jätte inspirerad. I går frågade han om han fick laga mat i kväll. Vad svarar man på det? Hurra, jippie, absolut, så klart! Han lagar för fullt nu. Det blir Porterstek med hasselbackspotatis till varmrätt. Till efterrätt är det chokladmousse på hallonspegel. Det är inte helt fel... nää, det är helt rätt!

Wordfeud

Jag är trött idag. Maken har en Samsung galaxy, det har inte jag. Han spelar inte wordfeud, det gör jag. Han har med sig sin telefon jämt, det har av naturliga skäl inte jag då rå. Jag får passa på att spela när han inte behöver den. Vid 23 snåret i går kväll var det. Det är för sent för mig. I kväll måste jag spela tidigare.

I kväll ska jag på badminton. Jag ska spela. Vi får se hur det går. Lovade stort i helgen som var men känner att jag inte riktigt är lika inspirerad idag.

Jag har haft en myspys dag på jobbet. Det har funkat ok med patienterna, en hade magsjuka så han blev portad. Jag har suttit och skrivit en hel del. Jag delar kontor med 3 andra. Det är så skönt att sitta och jobba när de sitter och diskuterar insatser som de ska göra. De jobbar mer med hemrehabilitering. Jag lyssnar inte på vad de säger, men det är liksom lugnt och rofyllt att bara höra pratet.

Nu ska maken och jag skrapa i hop något till lunch, sen blir det soffläge en stund igen. Om en vecka ska jag till fjällen!!!

Träningsbloggen?

I dag har jag jobbat, som de flesta i det här landet. Jag har haft det så bra. Kanske får jag ordning på min tid också. Från att ha legat plus 40 timmar på flexen i november ligger jag nu 12 timmar minus utan att ha tagit ut en dag flex. Klå det den som kan! Jag smyger mig på med patientarbetet. Jag har pratat lite med nya chefen och kanske jag kan få behålla mitt schema, vi får se vad hon säger nästa vecka. Anställningsavtalet är påskrivet. Nytt avtal men samma firma! På det här avtalet står det att förutom att jag fska arbeta patientsäkert, ska följa lagar och regler även ska samarbeta. Jag kände att där flög det till lite hos mig. Jag har inte alltid lust att samarbeta. Det är en av mina stora begränsningar. Jag tycker om att jobba själv och vill bara samarbeta om jag själv ber om det. Men det är väl bara att bita i hop och försöka tänja på den där samarbetsgränsen.

Kom hem och slängde in lite tvätt i maskinen och hängde lite tvätt. Dammsög i rummet och sedan slängde jag mig på soffan. Det är så skönt men svårt. Det är svårt att tillåta sig att slappa. Efter en stund började jag måla en hylla och en tavellist. Jag ska pimpa mitt hörn på jobbet och sätta upp en hylla i sovrummet.
Maken har köpt en ny jobbarbil. Då fick han en säng på köpet! Vilket var välbehövligt, min har jag haft sedan jag var 12 och maken har haft sin sen vi flyttade i hop när jag var 20. Dags för nya med andra ord. Då ska vi försöka göra lite fint. Kanske sätta upp en lampa och en gardin också?

Skolan började i dag. Det tog nog lite på krafterna för L har redan lagt sig. Lite gruvsamt var det nog också för N hade huvudvärk i går och var inte alls säker på att han skulle gå till skolan i dag.

I helgen så träffade jag denna underbara lilla varelse igen. Och hon skrek inte alls när jag höll i henne,

Emelie och Signe

I dag fick vi en nyårspresent från Lely. Mjölkroboten är av märket Lely. Lite rolig tycker jag. God var den också!



Och nu kan jag berätta... Jag har tagit 4 km i kväll igen. Det är nästan en träningsblogg det här nu va?

Evening jogg

Det snöar... och jag har sprungit igen!!!



Kram och God Natt!

Badminton för hela slanten

Nu är det måndag och det är andra veckan med mitt nya schema. I mitt nya schema är jag ledig måndagar istället för fredagar. Jag har själv valt det så, jag tycker inte om att ha söndagsångest inför arbetsveckan. Jag tycker om mitt jobb så egentligen är det inget att ha ångest över. Men jag blir lite stressad på söndagskvällarna. Jag provar att skjuta fram den ångesten till måndagen istället så får jag se hur det känns. Men idag känns det som jag skolkar och jag blir lite nervös för att jag kanske har tagit fel och inte alls har nytt schema. Hå hå ja ja. Har man inte problem så är det lätt att skapa sig problem.

Helgen har spenderats i Haneborg. Badminton igen. Den här gången klubbmästerskap. Alla barnen var med och spelade singel och dubbel. A spelade dubbel för första gången och hade blivit lottad att spela med M som är en duktig tjej i samma ålder. De spelade två mycket jämna matcher och de vann en av dom. Jag tror att A växte i andras ögon. Hur som helst var M helt rätt person för att A att spela med. De umgås inte alls annars. Har liksom aldrig kommit överens. Men M är en juste tjej som inte surar i hop i onödan. Hon lyfte A och peppade henne. A och M hade bestämt att även om de förlorade skulle de inte ge sig så lätt, de skulle kämpa för varje boll. Och det gav utdelning. Mitt mammahjärta liksom växte till av glädje och stolthet.

N spelade också dubbel för första gången. Tyvär missade jag den matchen. Men den hade varit en show. N hör till de pratgladaste barnen i klubben. Han hade satts i hop med den som är strået vassare när det gäller prat och är två år äldre. Maken berättade att publiken hade suttit och skrattat för det var en sån högljudd spontanitet under matchen. Carina som suttit siffervändare hade haft svårt att hålla sig allvarlig. Men barnens kommunikation fungerade tydligen för de vann sin grupp. Efter vunna matcher hade de dansat runt på planen. Jag skulle vilja ha sett det.

L tog hem två silver. Och ett skadat finger. Han spelade dubbel och kompisen skulle slå en boll och råkade träffa Ls pekfinger. Förutom att fingret gjorde ont så gick kompisens racket sönder. De slår hårt de där tonårs pojkarna. Fingret höll och det gick att fortsätta att spela. 



A och M spelar på den närmaste planhalvan

 I dag fyller min älskade farfar 89 år. Vi ska åka dit och fika mitt på dagen. Barnen börjar inte i skolan förräns imorgon. Det är svårt att hitta på någon present till någon som fyller 89. Men han gillar godis så det finns en chans att det blir något sådant. N kom precis och lade sig bredvid mig och konstaterar att han är precis som hans farfar, en sockerråtta.

Jag tränar ju mindfulness. N och A har kommit på att det är ett bra sätt att varva ner på kvällen. Det är så bra för då gör jag det också. Jag har förmånen att ha haft stöd av Kerstin Palm som är fenomenal på det här med att lära ut om att ta ansvar för sitt liv och vara här och nu. Hon har spelat in en cd som vi använder oss av. Jag har flera skivor med handledning av mindfulness men den är så bra. Enkel. Igår kväll hade N svårt att varva ner. Framemot kl 22 så bad han om att få göra "femman" (= spår fem, den som vi tycker är lättast).  Vi hann igenom nästan hela, sen sov han.

Nu vill N ha frukost. Å jag mä!

Mais oui!

Jag vill bara tala om: Jag har joggat 4 km. Kl 19, en lördagkväll, i mörkaste Hälsingland. Yeah!

Kaspars, Melkers och Balthasars dag

Jag är pigg. Klockan är halv sju, 06.30, och jag är pigg och har varit det i två timmar. Jag behöver sova men det går fanimej inte. Så jag ligger och tittar ut genom fönstret. Nyss var det ett stjärnfall. Jag önskade mig något. Jag ber till min inneboende kraft att det ska gå i uppfyllelse.
Jag tycker om att sova utan rullgardinen nere när det är vinter. Jag tycker om att se stjärnhimlen och jag tycker om att se när det ljusnar.



Utsikt från min säng

 I går var det en intensiv dag. Stina, Petra och jag packade, flyttade och städade. 4 fulla bilar med saker till Petras och Jespers nya lägenhet. Det kan kännas som om det är ändlöst med jobb när man står mitt i det. Men det blir bra. För allra oftast så löser det sig. Och det gjorde det i går också. Stina städade badrummet. Petra och jag packade och körde grejor. Det är kul att jobba tillsammans. Nu är det inte mycket kvar att göra förutom städning.


Fikapaus

 När vi på trettondagsafton firade vi de tre vise männens ankomst till krubban med att äta hos svärmor och svärfar kraschade barnen sockerkaksborgen de gjorde före jul och åt upp dekorationsgodiset.

Det tog 13 dagar för Kaspar och Balthasar och Melker att komma till krubban. Fick stackars Maria sova i stallet så länge? Hon var sannerligen en tålmodig människa. Först försöka förklara för Josef att hon inte varit otrogen utan att hon blivit gravid ändå sedan bo i ett stall. Jag har för mig att det var ett värdshus stall och där var det ju säkert ett himla spring dagarna i ända med människor som skall hämta och lämna sina hästar. Ingen idealisk BB-tid. Men hon måste verkligen ha gillat sin gud.

Vi gillar ju mat i vår familj. God mat och god dryck är liksom livets salt. När jag kom hem i går kväll kom grannarna över på middag.

De hade kokat fond på resterna av hummern sen nyår och gjort en underbar hummersoppa. Annikas farbror piffade upp den med löjrom, creme fraiche, krutonger och räkor. Så underbart gott. Lyckliga jag fick Ls tallrik soppa också.

Till huvudrätt blev det en fantastisk köttgryta som maken lagat. Efterrätten hade min underbara A gjort. Glasstårta med maräng med hemmagjord glass och fruktsallad.

Vi firade också. Inte bara firade vi att det är trevligt och träffas och äta tillsammans utan även att MITT STUDIELÅN ÄR FÄRDIGBETALT! Fint firade vi också, med en flaska champange sparad i flera månader för tillfället.

Nu ska jag sova en stund. Tror jag. Sen är det badminton resten av helgen.



Joggingtour

Nu är det helg igen efter inte alltför hård arbetsvecka för mig. Inte slö heller. Mer lagom. Lagom är bra. Jag fastnade framför tvn när jag kom hem i dag. Det var Finding Neverland. Eftersom jag är enormt svag för Johnny Depp som spelade huvudrollen blev jag kvar. Jag hade ambitionen att komma ut på en promenad på eftermiddagen. Vi var bjudna till svärmor och svärfar på middag. Nu blev det tight med tid. Då snörade jag på mig skorna, drog på isbroddarna och lufsade/joggade 4km. Fasiken vad hälsosam jag kände mig. Jäkligt nöjd också.
Men så här lätt var det sannerligen inte...


Nu har jag ätit en god middag hos svärisarna med svåger och svägerskor och alla de 6 barnbarnen. Det är som alltid trevligt och gott. Svärfar har långt gången Parkinson men han är med så mycket han orkar och går och lägger sig när han har får slut på orken.
Nu har jag slut på orken. I morgon ska jag till en av mina fina tillsammans med åtmistone en till av mina fina och flytta lite grejer. Hon ska byta bostad. Jag hoppas på en hel del fika - det är en sak som jag är bra på.

Slut på semestern

Nu är det slut på semestern och jag är tillbaka på jobbet. Hade två kunder i dag. Skrev och fortsatte vår städning av våra lokaler. Skulle boka in en ytterligare i morgon men den personen ringde inte upp. I morgon blir det en intensiv skrivdag och inbokning av nya kunder - vi har massor på kö. Ska bli skönt att komma igång igen efter det senaste halvårets händelser. Jag är sjukskriven ytterligare 1½ vecka och sen är jag frisk på papperet.
Gjorde ett test i dag som jag även gjorde i augusti. Det heter PSS och står för Percieved Stress Scale. "Normalvärdet" är 23. I somras hade jag 45 - inte bra! Nu, idag, hade jag 25. Bra! Det speglar bra vad jag känner. Mår bra men är oerhört stresskänslig och blir trött av ingenting.

En av mina fina flickors kompis har dött. Lämnar barn och fru. Jävla cancer!

I morse när jag stod i duschen rusade N in i badrummet. Straxt före sju. Det är fortfarande jullov... Jag frågade om det var något fel. N svarar "Nää, du vet jag är ju chef för brandmännen och då kör jag bussen åt dom. Jag gillar att vara chef" Så nu är det mer en karriär som busschaufför som drar. Det ska bli så intressant och se vart den pojken hamnar.

L har haft det bra i Vallentuna och hade nog gärna stannat längre om det inte hade varit  badmintonträning i dag. N hade nog också stannat längre i Gävle om vi inte hade bestämt att vi skulle ner och äta hos Y och M. Han gillar deras sängar!

A har ett riktigt "softigt" jullov. Hon har fortfarande inte klätt på sig. Klockan är snart 16. Men hon har blivit uttvingad på ett varv runt byn. Nu håller hon på att lära sig att ladda upp bilder på fuji och medans hon väntar gör hon en surdeg. Det är väl helt ok? N har stuckit till grannen för deras barnbarn är där.

Det blir en till bild från nyår, jag kan inte låta bli:



A och L



Nyår!!!

Goa vännen Annika har passerat 40 års strecket. Hon passade på att vara bortrest på sin stora dag så vi hade födelsedagskalas kvällen före nyårsafton.



Födelsedagsbarnet





Gäster och familj




Ena presenten gick det bra att sitta på.




Mina pojkar på hemväg.



Så blev det nyårsafton. Vi har som tradition att vara hemma på nyår och äta gott, promenera och spela spel. Vissa år är det familjen, vissa år är det med vänner. Den här gången var det med vänner. Vi blev 8 vuxna och 6 barn. Knytkalas vid dukat bord med god mat och god dryck. Det gillar jag. J och L hade champagne att välkomst skåla i.





Maken häller upp Champagne





L öppnar Pommacen



A och R hade förrätten. En underbar hummercoctail med vitlöksbröd till den vuxna skaran. De från fjorton och nedåt fick en vacker och god macka.

Förrätt

Förrätt

Värdparet maken och jag stod för huvudrätten. Pepparstek, potatiskaka, rödvinssås och bearnaisesås. M och S stod för den goda efterrätten och drycken till huvudrätten. 



Huvudrätt

Desserten bestod av mandelkaka, blåbärsmousse och lite annat götta.





S gör iordning efterrätten





Här är det fest!



Det har blivit tradition att gå med facklor och banka på hos grannarna och önska gott nytt år. Det är myspysigt och skönt att komma ut i friska luften.



Med så trevligt sällskap missade vi nästan 12-slaget. Men det blev fyrverkerier och lyktuppsläppning om än lite sent.



A





L




N



Flera på gång!



Efter att ha dansat oss varma var jag den första som gick och la mig vid 2. N kom efter en liten stund och kröp ned bredvid mig. I dag blev det en lång sovmorgon.

N har åkt till min moster och morbror i Gävle i dag för att sova där tills i morgon. L följde med till Vallentuna och kommer hem på tisdag. Så nu är det hål i huset igen. A är hemma och har kompis L här. A halkade på isen och vi börjar fundera på om hon ev har brutit handleden. Vi får få det kollat i morgon. Smärtan är hanterbar. Hon är lindad och har inte svullnat upp. Det kan ju vara en rejäl stukning också.

Nu är det dags att krypa till kojs med lite funderingar över vad detta år bär med sig. Jag tror på människans egna kraft att påverka sin situation, åtminstone till viss del. Allt styr vi inte över vi blir ju påverkad av människor runt om oss. Men jag hoppas att jag kommer att ha kraft att påverka det jag kan. Att jag ska vara med min familj som är det viktigaste i detta universum för mig. Att jag ska vara med de människor som jag tycker om och som tycker om mig. Att jag ska ha kul på fritiden och på jobbet. Att jag kan hitta känslan av förnöjsamhet varje dag. Även de dagar som är jobbiga och riktiga skitdagar. Nä nu får det räcka. Klart slut!