Jäsdag

I dag funderar jag på varför jag skriver den här bloggen och för vem. Jag har ett behov att uttrycka mig i skrift. Troligen för att jag är så dålig på att prata och uttrycka mig muntligt.
Ofta blir det bara en uppräkning av vad jag har gjort under dagen. Men ofta går jag tillbaka och läser själv vad jag har skrivit. Jag känner mig tillfredsställd av det. Fast ibland blir det tråkigt. Jag har liksom berättat allt vad jag har gjort och vad ska jag då berätta om när jag träffar vännerna? Fast det är ju i och för sig då jag berättar om vad som verkligen hände, den ofriserade versionen...


Nu i dag har jag haft en jäsig dag. Petra och Janne behövde hjälp med ett par trän. Det var ju för väl så att vi verkligen tog oss i kragen och åkte till deras semesterparadis. Maken tog hunden i bilen och åkte dit. Jag tog cykeln. Min bloggkollega är cykelsugen. Jag blev inspirerad och tog mig en tur idag.
Fastän jag har sådana där cykelbyxor med inbyggd "blöja" i fick jag så himla ont i de nedre regionerna. När jag nästan var framme så stannade jag till för att få igång blodcirkulationen i skinkorna. Då hade jag hela det där mjuka skyddande partiet frampå magen. Inte så konstigt att det ömmade i rumpan.
En skön cykeltur där det inte hände så mycket. Inte en björn såg jag, inga bärplockare från Ukraina heller. Men bilen deras stod efter vägen. Ett dopp i sjön fick jag när jag kom fram. En god lunch, kaffe, muffins och en båttur fick jag också. Skönt och avslappnat. Jag gillar verkligen stugor med strandtomt. Jag vill också ha en sån.
Jag åkte bil hem. Det räcker med en cykling om dan.

Bilder? Ja visst! Här kommer de:

Härliga stora, söta blåbär.

Mezzo och jag

Janne och Petra