Ytterligare en månad har gått. De flesta dagar har jag mått bra. Det kommer en dipp då och då när det slår mig vilka följder cancern kommer att få och hur det kommer att påverka mitt framtida liv.
Jag kommer alltid ha med mig rädslan för ett återfall, det kommer ingen tyvärr komma ta i från mig. Cirka 1/3 av alla bröstcancerdiagnostiserade får ett återfall. Överlevnadsstatistik brukar räknas på 5 eller 10 år. För min form av cancer ser den statistiken fin ut, på längre sikt - efter 5-10 år, så ser man tyvärr en ökning av incidensen. Folk är snälla och försöker muntra upp: "Ja men nu blir du ju frisk och jag har ju också risk för att bli sjuk". Ja så är det ju, men jag har 33% risk att få tillbaka min cancer. Jag har lika stor risk som alla andra, det vill säga 33% att någon gång drabbas av en ny primärcancer och jag har ca 20% risk att drabbas av en annan form av bröstcancer. Vad ger ni mig för den statistiken?
Som ni förstår på tonen är det en skitdag i dag. Det beror förmodligen på trötthet, strålningen tar sitt, åkandet till strålningen 16 mil per dag tar sitt och att insikten om vad jag varit med om och är med om sakta börjar sippra in i mitt medvetande tar säkerligen sitt.
Vad får då det för följder den närmaste tiden - nu när jag strax är färdigbehandlad?
1. Cytohjärnan, cellgiftshjärnan kvarstår ca 1½ år efter avslutad behandling (ibland upp till 20 år - men då kanske man kan räkna med en viss ålderrelaterad hjärntrötthet också). Så november 2018 kanske jag börjar kunna tänka klart igen. American cancer society skriver att patienter kan uppleva det här:
- Memory loss – forgetting things that you normally remember
- Difficulty thinking of the right word for a particular object
- Difficulty following the flow of a conversation
- Trouble concentrating or focusing on one thing
- Difficulty doing more than one thing at a time (multi tasking)
- More difficulty doing things you used to do easily, such as adding up in your head
- Fatigue (tiredness and lack of energy)
- Confusion
- Mental fogginess
2. Trötthet och även en depression kan vänta runt hörnet när kropp och själ ska börja bearbeta vad som gåtts igenom. I korthet ska parasiten cancer, chocker, dödsrädsla, rädsla att barnen ska förlora mig, ovisshet med mera bearbetas.
3. Biverkningar från mediciner ska tas om hand, accepteras och väntas på. Kvar från cytostatikabehandlingen, som jag gjorde sista gången för 6 veckor sedan är: naglar som går av och ramlar av, domningar i ansiktet, dåliga slemhinnor i hela kroppen. De biverkningar som jag inte kan se och känna av finns inte i dagsläget - i vissa fall lever jag i total förnekelse. Från anti-hormon behandlingen har jag klimakteriebesvär, värmevallningar, och det kommer jag ha i minst 10 år. Man kan få ledbesvär med besvärliga inflammtioner, men det har jag inte märkt något av.
4. Jag måste acceptera min nya kropp. Den är ärrig och bröstlös på ena sidan. Inte är det vackert men jag är ju förhoppningsvis cancerfri. Jag kan inte längre ha vissa av mina klänningar, de är för urringade och det ser bara dumt ut med en protes i de plaggen. Från att ha varit vältränad i vintras har jag nu en gammal kropp. Jag har fått gumm-hull på magen, jag är svag och orkar inte lyfta tungt. Jag har blivit stel i muskulaturen. Men sakteliga ska jag återta min kropp från cancer och giftiga behandlingar, det kommer att få ta tid. Någon bröstrekonstruktion vet jag inte om det är möjligt att göra, det blir i så fall om ca 3 år. Huden måste återhämta sig efter strålningen.
5. Det svåra som jag nu står inför är att jag inte får gå tillbaka till mitt jobb på grund av att jag har lymfödem och måste ha en kompressionsärm på mig. Den gör att jag inte kan sköta min handhygien tillräckligt bra, "de basala hygeinreglerna" kan inte följas och det gör mig så ledsen. Mitt yrke är en stor del av mig och en del av min identitet och självbild. Vad händer nu när jag inte själv får välja vad jag ska göra? När cancern gör att jag inte har ett fritt val även nu när jag är utan cancer?
Ja det har varit en tung dag i dag. Men den har slutat fint med en fnissig pingismatch med yngsta sonen.
