Äntligen!

Ni som känner mig vet ju att jag kämpar på med min träning. Den går upp och ned. Rör på mig, det gör jag alltid, men mest med promenader. Men det här med att jogga hör mest sommaren till och är ett nödvändigt ont inför tjejmilen eller annat som ska springas. Jag njuter aldrig. Men å andra sidan ångrar jag aldrig att jag har varit ut och joggat.

Nu 3 gånger på raken har det varit en njutning att jogga. Äntligen! Det har varit underbart. I dag på jobbet tänkte jag till och med att i kväll kommer jag att ta en längre runda än vanligt, för jag var laddad. Lördagens 5 km var underbar, måndagens tur ut till Skatrevet var underbar och kvällens 11 km  (Yeaa!) var också den underbar. Jag kan ju säga att jag joggade inte hela tiden. Jag måste stanna för att kissa en gång och en gång såg jag något som rörde sig i vattnet och då måste jag stanna och titta på det. Och det var, tror jag en bäver. Men en njutning var det!

Kan det va en bäver?

Bottenläge till pangbrud

Jag börjar bli lite hängig igen. Jag undrar om det är för att det börjar bli sommar igen eller om det helt enkelt beror på för lite hemma-tid. Det kan vara det senare. Men det vill jag inte att det ska vara. Jag har ju så roligt! Jobbet är kul och att jag har fått farit och åkt hit och dit den senaste månaden har varit så kul. Men det tar nog mer än vad jag tror på min enkla själ. Jag känner mig inte deppad på något vis utan bara så outsägligt trött.
Jag har haft artrosskola i Arbrå i dag. Jätteroligt. Jag slutar senare än vad jag brukar då. Så jag har hoppat över Ns klassträff i kväll. Det svider. Jag orkar helt enkelt inte. Samtidigt är det en oro i kroppen. Svårt att varva ner. det är väl därför jag sitter här vid datorn i stället för att vila en stund. Det får bli några lugna kvällar framöver. På fredag drar L, mamma, pappa och jag till Umeå. L ska spela badminton.

En av mina flickor bjuder på en bild. Håll i er för hon är en pangbrud!
Och det är snö och det är kallt och solen har gått ner...

Ls dag i dag!

Vi var på Annikas 40-års partaj i lördags. Jädrar vad trevligt det var. God mat och trevliga människor. Jag var den första att kasta in handduken mellan ett och halv två. Maken och resten av gänget gick och la sig vid halv fyra.

I går när vi var körbara åkte vi till Söderhamn och hämtade äldsta sonen som varit på tremänning Jonas konfirmation, drog hemåt och sen firade vi vår äldsta som fyller 15 år i dag. Han har fotbollsmatch i kväll och A har segelkurs, så då blir det inget kalasande idag.

 Idag blev det kosläpp i stället. Att ta ut korna gick bra, att sedan ta in dem igen för att de skulle få gå igenom roboten var besvärligare. Men det löste sig. Publik hade vi i år också. Trevligt!

I dag är Abbes dag!

Abbes födelsedagskalas har nog aldrig varit så varm som idag. Tre tårtor hade han beställt och tre tårtor fick han. Nöjd kille. Grattis lilla stora plutt!

Var till Bollnäs i dag för att vaxa ben och bikinilinje igen. Nu var jag till en annan salong, som var juste att ta emot mig med mycket kort varsel. Det blev helt ok resultat. Men de kör med en slags vaxuppvärmningsmaskin som de stryker/drar på vaxet med. Och det blir friktion. Och det gör ont.
Det gör mer ont än när de drar bort håren.
På de andra stället där stryker hon på vaxet med spatel, det är mycket mjukare. Mindre friktion. Jag går nog dit nästa gång.

Lunch sen med en av mina fina innan två av mina fina ungar kom med bussen för lite shopping. Kvällen har varit en lugn historia. Familjemiddag och promenad. Precis vad vi behöver i denna hektiska tid!

Sommarblommor

 I morgon drar vi till Vallentuna för 40 års partaj, yihaa!

Åka bil

I förrgår sa jag något jag aldrig trodde jag skulle säga. Ibland känner jag inte riktigt igen mig själv. Jag funderar på om det är medicinerna som jag fortfarande äter som gör det eller om jag faktiskt vågar säga saker ändå...
 En kollega kör som en biltjuv. Jag har åkt med kollegan till och från en kurs efter en krokig landsväg. Hon skär i kurvorna så vi hamnar utanför vägrenen - på fel sida av vägen. Jag är livrädd att åka med henne. Jag sa då lite försiktigt att vi kan ju få möte i en kurva och att det kanske inte är lämligt att köra 90 på en 50 väg inne i ett samhälle. Det hjälpte inte.
I morgon ska vi på en utbildningsdag. Och hon vill köra. Jag har försökt med buss och tåg men det går inte. Hon ska prompt köra. Jag har våndats hur jag ska komma ur det här att jag måste åka med henne. Tillslut när hon sa "Jag hämtar dig hemma på fredag morgon" så kläckte jag ur mig. "Jag är livrädd när du kör. Du kör så jäkla fort. Då får du köra lugnt." Och hon tog det bra, som tur var. Hon ska köra lugnt. Tack och lov.

Förutom att jag tycker att det är häftigt att ha barn. Så tycker jag att det är häftigt att de vågar prova nya saker. Jag är inte och har aldrig varit någon sportis. Dotra är inte heller så speciellt driven i sport men hon tycker att det är ok att spela badminton. Men sedan i höstas efter en skolresa till Vässarö har hon tjatat om att få börja segla.
Båtar och hav är inte min kopp te liksom. Så jag har väl känt att det där blir svårt att infria. Men så i söndags när jag läste grannkommunens lokaltidning såg jag en annons om segelskola för barn. Jag ringde på stört. I måndags var första tillfället. A och kompis Moa älskade det. Så nu blir det en tur till havet varje måndag. Trevligt! Och jag kan kanske locka med mig nån polare ut till havet (läs Petra, Stina, Sofie eller varför inte Ulrika?) på en joggingtur.

I kväll har det varit skjutträning, sista serien gick bra. Alla inom träffområdet. Det kändes bra.

Rökning

Jag har ju lite svårt med rökning. Jag kan köpa att det kan vara gott men inte att man utsätter sig för det och förstör hälsan. Jag är så jävla rädd att jag ska få någon lungsjukdom som skulle göra det svårt att andas. Eller att jag skulle öka risken för att få en stroke och kanske bli liggande och inte kunna göra vad jag vill. Bli totalberoende av andra (därmed inte sagt att jag inte kommer att drabas av dessa sjukdomar ändå, men jag minskar ju risken i allafall) Därför vågar jag inte heller. Vissa röker ju också, ganska många måste jag säga, fast de egentligen kanske inte borde ha råd. Jag tänker så här: Jag tjänar inte så bra, inte maken heller. Vi skulle inte ha råd att röka. Vart skulle vi ta de pengarna ifrån? Vart tar de pengarna från?
Häromdagen träffade jag en tösabit. Som röker. Mycket. Hon har problem med kroppen, mycket smärtor. Ekonomin är inte på topp heller. Det brukar bli så när man inte kan jobba och har flera barn. När jag frågade hur det går i hop med att röka och ha krasslig ekonomi så fick jag inget riktigt svar. Efter en stund  började vi prata om hur svårt det är att få i sig tillräckligt med vätska. Jag tipsade om grönt te. För att det inte är så urindrivande.
-Njae svarade tösen. Jag har läst att det inte är så bra att dricka grönt te.
-Öhh sa jag, hur tänker du nu?
Jag fick inget svar. Hon kommer nog inte börja dricka grönt te och hon kommer säkert inte sluta röka heller.

Mina nya löpartights har kommit. Jag ska prova dom nu. Snart. Det är fortfarande trögt att komma ut och jogga. Men snart, om en stund ska jag ut.

Jag ska lägga sonen först!

Skallar

På lördan drog brudarna hemåt och maken och jag gick på bostadsrättsföreningsmöte. Ett långt och bra möte blev det. Vad duktiga människor det finns och som ställer upp med sin kompetens i föreningar.
Ja då är det ett år tills nästa möte.

Söndag drog vi hemåt. Jag längtade efter barnen. Massor. Jag vill pussa på dom hela tiden. Men jag får inte längre. Mammahjärtat gråter.



LCHFen sprack i helgen. Med råge. Det här med att få bort godissuget funkar inte på mig. 5 veckor utan godis och sötsaker (förutom mina fuskningar) är som bortblåsta så snart jag börjar tänka på en lakrits och hallonskalle. Nu tar jag nya tag. Lunch och middag i dag har bestått av köttfärslimpa med blomkål kokt i grädde. Det blir nog samma lunch i morgon också. Helt ok. Jag saknar inte potatis,pasta eller ris. Det är väl det enda jag inte saknar. En ny deadline är uppsatt. Midsommar. Sen är det godisdags igen. Hm lite svårigheter blir det på vägen: 40 års kalas, skolavslutning, 7 års kalas, 15 års kalas och kanske lite annat också. Men regler är till för att brytas har jag hört!

Kvällen i kväll har i övrigt bestått av övningsskjutning. Det gick inte så bra. Kanske det går bättre nästa gång?

Tara reportage?

När torsdagen gått och vi fått en varm bastu och himmelska pannbiffar då blev det fredag.

Jennis arm blev inte bättre, så efter att hon överlagt med Hede hälsocentral åkte vi dit och hon fick armen ompysslad. Vi försökte oss på lite shopping i Vemdalen också men det gick inte så bra, det var semesterstängt överallt förutom på Ekbergs där vi fyndade lite. Lunch på Husky och sen dags för lite fjällvandring.
Vi gick till Fettjeåfallet. Magnus, Stinas brorsa och min gamla danspartner, trodde det skulle passa oss ungdomar.  En lagom tripp, även för en skadad arm.

Alldeles innan bilden togs hände det grejer. Kläder kastades av, flickor slängde sig i vattnet och satt på kalla stenar som värsta huldror. Nervöst höll vi koll på att det inte skulle komma någon. Men vi kom på att vi kunde ju säga att vi gjorde reportage för Tara (40 + tidningen) och om kvinnors kroppar. Tyvärr kom ingen så vi fick inte testa den lögnen. Bilder kanske kommer, det beror på ägarna av bilderna...

När maken dök upp framåt kvällskvisten så var godiset nästan slut. Alla 7 flaskor vin nästan slut, nåja, det var två kvar. Och vi fyra fina flickor, var också nästan slut.

Björnrike torsdag

Stina, Petra, jag och Jenni.

Jag har haft en så trevlig Kristi himmelfärds helg. Den började i onsdags. Jag blev hämtad av fina flickorna efter jobbet. Sen drog vi till Björnrike. Jag fick min 40 års present. 3 dygn med tre goa vänner. De bjöd dessutom på mat och en 4 timmars ridtur på islandshästarna hos rid i vemdalen. Fantastiskt alltihopa!

Kl 11 på torsdag infann vi oss på Björnvalla!

Petra, jag och Jenni.

 Kajsas, turguidens, häst fick spatt och rusade i väg. Då blev Jennis häst rädd och rusade också i väg. Jenni for av och fick ev en spricka i armen. Spännande!

Petra fixar med hästen.

Stina tränar på styrningen.

Här är efter kalabaliken med hästarna. Men vi sitter upp och vi är glada! Jenni, Stina, Petra och jag.

Vi har väldigt olika erfarenhet av hästar. Petra är helt outstanding i vår grupp. Hon har ridit MYCKET jämfört med oss andra. Jenni har inte ridit sedan hon var barn. Jag har ridit 3 gånger senaste året och Stina red lite förr, senast när hon var nyförlöst med sin 9 åring!

Det regnade och det var några varmgrader. Det var perfekt. Vi fick gulashsoppa till lunch. Kaffe och macka la mä. Och en kaka till efterrätt.

Jenni, Stina och Petra.

Jennis häst trilskade litegrann. Han ville klättra i berg och var lite ostyrig. Jenni med sin skadade arm fick hoppa av en stund. Petra höll i min häst.

Sen blev det lunchpaus.

Rast. Vila.

För första gången i mitt liv var jag inte nå rädd alls för hästarna. Respekt, absolut, men inte rädd. Det var bara roligt.

Flickorna hade laddat med massor av godsaker. Ingen nyttighet alls, på hela helgen. Härligt!

Nyttigheter!

Ridmiljön i torsdags är av ett helt annat slag än när jag red sist. Det är häftigt med kontraster. Då red jag med dotra. Hon är på den vita hästen framför mig.

Nya Zealändsk miljö



Småkalvar

Nya Zealand

Min flisa

Nu är A på bio, L på fotboll och N ska lägga sig. Jag sitter i soffan och tittar på hockey när det blir mål. Annars inte!

Tisdag

Nu har jag det bäst. Min lilla älskade plutt N har inte kunnat somna på flera kvällar: Han är urtrött. Så jag har lovat att sitta bredvid honom tills han somnar. Vi har läst godnat- saga som vanligt. Just nu är det "Mio min Mio" och det är så spännande. Nu ligger han och sjunger "Det var en kväll i juni" Det är myspysigt.

A sover hos kompis Moa i natt. Hon har varit på praktik på folkteatern i Gävle i dag. L kom hem från fotbollsträningen nyss och ropade "Mamma, kan du linda min fot?" Han hade gjort illa foten och hade svullnat upp. Men han vet inte vad som hänt. Vi lindade foten och lade den i högläge.

Min kollega har helt oförberett blivit delad till två arbetsplatser utan att hon riktigt visste det. Vår ex chef undrade över telefon hur det gick för henne på vår arbetsplats, som är den nya för henne. Hon svarade "Jo rå det går bra. G och jag kommer jättebra överens, L och jag också. A-M (dvs jag) fräser i från i bland men det går bra det med" Jag satt bredvid och lyssnade. Jag log lite. För det är precis så det är. Jag fräser i från när kollegan blir alltför svartsynt. Jag fixar inte det. Jag har ingen lust att bli nerdragen i hennes svarta hål. Jag har nog med mina egna. Men det är bra att det går bra det med.

Dagens bilder blir gamla bilder knäppta med mobilen.

God Natt!

Älg



Skjutbanan

I dag har min älgsvit gått åt pipan. I fyra dagar på raken har jag sett älg på olika ställen. Idag blev det endast älg på kartong.
Johan och jag har tränat att skjuta på en kartong-älg i både stillastående och i språng. När den står still är det inte någon större match att träffa. Jag har lite svårare när den rör på sig. Men det är kul att skjuta. Tror inte att jag kommer att jaga älg på riktigt, men som sagt, det är kul att öva.
När pressen blev för tung efter att jag fått psyk-bryt på bössan, en 222 från V-tuna, som jag inte kunde få fram skotten ordentligt i tog vi en fika paus. Då kan det se ut så här:

Fikapaus

Dagar med maken

Igår och i dag har vi haft full huggning. I går skulle son N på disco, son L skulle klippa sig sen skulle han till en kompis och sen skulle han på Tranan och svänga sina lurviga. Det var discodebut för N och stora-syrran gjorde honom så fin. Svarta jeans, ny skjorta och Barcelona fotbollsstrumpor! Och så lite vax i håret på det.

Vi bestämde med Antons föräldrar att två timmar skulle nog räcka vid första discot som var på Västansjö skola. Vår son har till sin stora förtret inte någon mobiltelefon ännu. Jag och maken tycker helt enkelt inte att han behöver någon egen på ett tag. Vi skrev en lapp istället med makens telefonnummer på så att N skulle kunna ringa om det blev något akut.

Vi andra tyckte att vi också behövde lite trevligheter så vi åkte på Take-Off i Bollnäs och beställde mat. Vi väntade och väntade och väntade. Ingen mat kom. N ringde och sa att de hade varit på disko klart och ville åka hem. Nu! Akut! Han skulle ju ringa om det blev något akut. Då kom stora mamma-stressen. Från Bollnäs till Västansjö tar det minst 20 minuter, och vi hade inte fått någon mat ännu - efter dryga halvtimmen.
Vi frågade servitrisen och det skulle inte ta mer än 5 minuter till. Det var min kyckling som tog tid. 35 minuter för att tilllaga en sketen kyckling filé?? Maten kom och vi slängde i oss den, och drog i väg. Sonen ringde igen (den här gången från en annan telefon) och undrade om vi inte skulle komma snart. Jorå, ljög pappan stressat och gasade lite extra.
Maten var god, men man ska inte åka på Take-Off om man har en tid att passa.

Så mycket som jag och maken har umgåtts i går och i dag har vi nog inte umgåtts på flera år på hemmaplan.
På förmiddagen idag var vi i väg och övade att skjuta på älgbana. Det var sönerna, maken och undertecknad. På eftermiddagen var vi upp på Kölberg och sen en vända till Knupbodarna. Trevligt och lite konstigt att umgås så mycket.
Snart går vi in hans mest intensiva jobb-period under året. Då räknar jag mig som ensamstående med en partner som kommer in i bland i livet och besöker barnen och mig. Om jag inte svänger om mina tankar så, så blir jag tokig och superirriterad på maken som jobbar så mycket. Vilket är jätteorättvist mot honom, för han gör verkligen allt han kan för att vara med oss så mycket som möjligt. Men det är i allafall min strategi för att ha en bra sommar.

Hunden älskar att få vara med när vi drar till skogs. Speciellt till skogar där han inte brukar vara.

Mezzo

När jag var liten älskade jag min farmors murkelsås. Jag vågar inte äta murklor nuförtiden, men det är kul att hitta de små knölarna iallafall. För då är det vår.

Uppe på Kölberg finns ett stup. Det kallas för Högsätet. Undrar om det använts till ättestupa? Det var för väl att vi kopplade hunden. Han ville jaga bilarna som var långt därnere.

Man ser ganska långt. Bortåt Segersta hållet. Alla lador på Myckelängarna ser man också. Och långt där borta som en liten del av en klunga av hus är vår gård.

Det är brant och långt ner.

Vid fäbodvallen brukar det vara otroligt mycket vitsippor. Det är det i år också. Underbart vackert. Maken och hunden väntar tålmodigt medans jag kryper omkring på marken.

Våriga sippor.

Nu hörde jag att den stora sonen kom hem efter att ha varit ute och ätit med de andra badmintontränarna. Så nu kan jag slappna av. Så nu ska jag snart sova. God Natt!

Avskrivning!

Vi har ju stegtävling på jobbet. Vissa är mer ambitiösa än andra som med allt annat här i livet. Jag är medelambitiös. Men en viss press har jag på mig. Jag bör åstadkomma åtminstone 10000 steg på en dag. I dag har jag träningsdag men pga olika saker som hände och min naturliga lathet kom jag inte ut i tid. Sen blev det för mörkt.
Maken erbjöd sig att följa med på en promenad runt byn. Han behövde ventilera sina slemmiga lungor. När vi gått ett varv: 1850m Så stod min stegräknare endast på dryga 7000. Till hundens glädje tog jag ett varv till och sedan ytterligare ett halvt varv. Nu har jag precis passerat 10000 och jag har konstaterat att det är himla bra att vi bor långt ute på vischan med få grannar så att man inte blir alldeles idiotförklarad för att man ränner runt sina rundor.

Igår på ett möte på jobbet betedde jag mig som en vuxen människa med en 10 årings hjärna. Dvs lite beräknande men med noll koll på hur man interagerar med  andra på ett arbetsmöte. Jag var spydig och otrevlig och trött på att man alltid ska spara pengar och att våra kunders integritet i bland åsidosätts pga för höga kostnader. Jag vill dock säga vi  ALDRIG slarvar med sekretess och tystnadsplikt.
Igår kväll när jag tänkte på det så skämdes jag lite för mitt uppförande. Så pass att jag erkände det för maken.
Idag fortsatte jag att skämmas. Men var med om att någon annan borde skämmas ännu mer. En arbetskamrat från en annan ort ondgjorde sig över en person som han/hon var fruktansvärt irriterad på. Snackade skit, rent ut sagt. Tyvärr hade arbetskamraten från den andra orten inte känselspröten ute. Och missade att den person han/hon pratade om är en god vän till mig... Jag försökte liksom mildra "skitsnacket" men det gick inte. Jag undrar om det kommer att ramla ner en talgdank så småningom. Han/hon borde ju ha förstått att vi känner varann när jag talade om att vi gått flera kurser tillsamman (utanför jobbet) och att vi umgåtts en del tidigare. Hmm. "No one talks badly about my friends, I might chew on their legs" (skulle kunna vara ett citat från en cool film, eller hur? )

Jag var med om något trevligt i går också. Eller trevligt... Jag och hunden var ute i skogen och skulle gå ner mot sjön. När vi precis har vikt av från stigen reser en älgko på sig och har efterbörden kvar hängande i "baken". Stackarn hon blev väl livrädd när vi kom. Hunden och jag vände och gick åt andra hållet. Det kändes som en rätt maffig upplevelse fastän vi inte såg den nyfödda kalven.



foto Jenny Sanner-Rosqvist, sveriges radio.se



Hästintresset travar på!

Idag har två krassliga killar varit hemma. Maken lite zombie lik. Sonen lite piggare. Tack och lov. Fantastiskt väder har det varit idag. Jag har till och med krattat lite. Rätt skönt faktiskt.

Man kan tro att jag har ett "skenande" hästintresse... He, he. För jag har varit på trav i dag. Ingrid skulle rida monté - när man rider travhäst i stället för att kör. Det är kul att titta på. Sprang på Katarina B och hon sa att Olov hade ett kvallopp i dag också så då stannade vi och tittade på det efter Ingrids lopp.

Tja, så det kommer lite bilder härå:



Ingrid har gul tröja och grön/blå hjälm.

Jädra fart är det.

Nu ska jag ut och trava lite. Men mycket saktare. Häj!

Kanske inte mitt liv är så stilla ändå...?

Maken är sämre. Har legat hela dagen förutom då han måste ut i lagårn. N har också blivit dålig. Jag och de stora barnen var i väg en vända och när vi kom hem vid 21-snåret var det alldeles tyst i huset. Vi hittade maken i As säng. N låg på golvet med kudde och täcke. På mattan. Han ville nog inte vara ensam i sitt rum så han gick och lade sig bredvid pappa i stället. Nu har vi fått in en madrass under honom.

På jobbet är vi med i en stegräknartävling. Det går inte sådär jättebra för mig. Jag sitter mest i bilen och skjutsar barn hit och dit. Det blev ju Gävle i går och i förrgår. I dag har det varit Tönnånger och Sibo, två gånger till vardera. Maken fick ta sig till Landa med N till hans fobollsträning (innan N blev dålig).
Men så är det ju att bo på landet. L sa iallafall när vi kom hem ikväll: Vad jag tycker om våran by!
Det känns bra att han trivs och känner sig trygg.

I Tönnånger var vi med om något fantastiskt. En fölning. Ett föl blev det i natt också. Den ska heta
Lill-Moa. Då blev tösabiten glad och stolt.
Fölet som kom på eftermiddagen ska heta Texaco eller Wilma. Beroende på kön. Det var så nytt så det var inte kollat medans vi var kvar.

Trött mamma.

Trött föl efter att ha försökt komma upp på benen utan att lyckas.

Mamma vill gärna ha upp han/henne.

Och det går!

Åtminstone en stund.

Men snart är fölet på benen på riktigt 30-45 minuter efter födseln.

Så häftigt! Ska kolla till sjuklingarna innan jag ska lägga mig. God natt!