Vila

Trött och sliten. Kanske är det någon mening trots allt med att jag inte kom med på den kurs jag ville gå nu. Eller... jag tror inte på det där om mening med, men kanske ska jag ta vara på tiden och tillåta mig vila. Kanske blivit lite mycket med kombinationen nytt jobb, läsa på halvtid och resa bort i 2 1/2 vecka. Jag tror det.  Men var så himla rastlös igår.  Så fruktansvärt synd om mig. Så jag åkte och tränade och då tog syndheten slut. Träffade lite gubbar och ungdomar att prata med och när träningen var gjord åkte jag till nästa gubbe och fikade. Trevligt med de där gubbarna!  Jag känner igen rastlösheten. Det är en varningssignal. Då är det bra med vila, nödvändigt och att träffa vänner och släkt. 
I fredags hade familjen en date i Gävle för att vi skulle hinna träffas någonting den här helgen.  Alla pojkar är i Uppsala och spelar och tittar på badminton den här helgen.  Mysigt att ses en liten stund i allafall.

Ilska

Vår yngsta juvel har ett humör som nog till och med överträffar hans mors humör. Jo det gör det. För han blir inte bara arg utan han argumenterar oss rakt in i ett hörn också. Nu har vi diskuterat i över en timme. Det är tröttsamt. Till slut lyckades vi få fram hur hans storasyster fick göra när hon blev stortokig, hon fick gå ner i källaren och slå i spik i en huggkubbe. Det var inge bra berättade hon precis för hon blev bara mer arg när spikarna böjde sig. Men just nu har vi i alla fall en paus i grälet.

Vad gällde grälet? Jo att maken och jag alltid håller ihop och tycker lika när det gäller uppförande och hur man beter sig. I dag triggades det i gång på grund av att sonen ringde sig hem från skolan med huvudvärk. Sen blev han bättre och maken blev glad för det och lovade att han skulle få åka på träning. Sen kom jag hem.... då blev det inte bra. Min inställning är att om man åkt hem från skolan med huvudvärk eller på grund av att man är sjuk så går man inte på träning. När jag presenterat det och maken kom på att "jo, det är ju vettigt och så har vi alltid gjort med de andra barnen" tog det hus i helvete. "VARFÖR SKA NI ALLTID HÅLLA I HOP? DET ÄR BARA FÖR ATT NI VILL VINNA" och sen höll det på och höll på och höll på och höll på. Så nu är vi trötta både maken och jag.

Att lämna NZ var jobbigt. Mycket tårar och känslor. Att separationer är så jobbigt. N tyckte det var fruktansvärt jobbigt att åka från Carol och Keith. A och L tog det lite lugnare. De, åtminstone L åker nog dit själv om några år. Resan hem gick bra och jag tror att den värsta jetlagen lagt sig.

Hobbiton

Världens godaste hamburgare på Burger Fuel

Surflektion i Mt Manganui

Kvällspromenad i Whangamata

L och A i Adventure Forest Whangarei

A i Flying Fox

Uppdatering

Det börjar närma sig slutet på den här resan. Tiden flyger iväg och i morgon är det två veckor sedan vi åkte hemifrån. Den här resan har varit helt annorlunda en den förra resan till NZ. Den här gången har vi vetat lite i förväg. Vi har haft lite koll på vad vi velat göra. Vi har haft en mer begränsad budget och vi har haft mer umgänge med våra NZ-ländare än förra gången, viket var huvudsyftet med den här resan.

Igår åkte vi från Carol och Keith för att åka norrut till Cape Reinga. Keith ville hänga med trots att vi räknade med att vara borta två nätter, vilket innebar tätt umgänge med tre-barns familj utan minsta möjlighet att gå undan och få vara i fred. Det kan ju vara en utmaning när man haft två mycket lugna flickor att umgås med en diskussionsvillig syskonskara.

Vi tog oss till Whangarei och där fanns Ns drömaktivitet: Adrenaline forest. Klättra i banor mellan träd flera meter upp i luften med bergsklättringsutrustning ärnågot han verkligen är livrädd för, men gör det ändå för det är så spännande. Både A och L gillar det också. Jag, maken och Keith stod över.

N i flying fox

 

N i spindelnätet

 

 

Efter den adrenalinkicken fortsatte vi till Paihia för att sova. Här är det vanligt att vara medlem i en klubb och dit går man för att käka, dricka och umgås. I den klubb Keith är medlem i har man rätt att gå på vissa andra klubbar i landet och där är det billigt att äta gott. En sån klubb fanns i Paihia, så efter en massiv middag stupade vi i säng.

I morse var vi sega. Vi kom iväg vid nio-snåret. Vi åkte bilfärja til Russel – första huvudstaden i NZ för att titta runt lite. Inte så mycket att se, men nu har vi varit där i allafall. Sen fortsatte vi till Waitangi där ”The treaty of Waitangi” skrevs – överenskommelsen mellan Maorierna och engelsmännen – under 1800-talet någon gång. Det var där som NZ grundlades som land. Sen var tanken att vi skulle åka till Cape Reinga, men jag orkade bara inte. En resa på 10 mil, titta runt en halvtimme eller så och sedan tillbaka 10 mil efter krokiga vägar med migrän och åksjuka, kändes inte lockande på något sätt så vi la ner den resan. Vi drog oss mot västkusten i stället, shoppade lite åkte lite mer färja och nu är vi på nästa motell. N har precis somnat och jag skall ta och knyta mig också.

Ål?

Mareae i Waitangi

 

L på 90-miles beach

 

N i väntan på färjan

 

Inga bilder.

Nu är första veckan slut. En vecka kvar. Kvällen har bestått av middag på Keiths och Carols klubb. Trevligt värre, förutom för N som tyckte det var värdelöst att stanna kvar för att dricka kaffe. Tröttheten börjar komma i kapp honom. Även om det är trevligt så tar det på krafterna att bo hos andra hela tiden, särskilt om man inte kan prata och förstå språket.
L spelade golf  med Carol i dag, jag gick med, och maken, A, N och Keith var i väg och spelade minigolf.

Igår var det bad och urstädning av husvagnen. Vi hade lovat A att vi inte skulle bo i husbil eller något liknande på den här resan men när vi blev erbjudna ett billigt boende alldeles vid havet i en husvagn - kan man säga nej då? Nix pix, det gör man ju bara inte. Hon var otroligt nöjd när vi inte var där. Det var ok att sova där, men inte att vara där.

Nya Zeeländare är otroligt gästfria, åtminstone de som vi träffat. I går var vi bjudna till en bonde och hans familj för att titta på farmen under mjölk och utfodringstid. Vi har också konstaterat att fika är inte det första de bjuder på. Öl och ett glas vin är det "fika" som vi blir bjudna mest på. Fast vi erbjuds te och kaffe också - men det är inte första valet. Efter besöket hos Lynda och Darren så for vi till Hamilton till Waikato Stadium med Jo och hennes familj. De är hängivna rugby fans och är medlemmar i the Chiefs rugby team och det innebär att man innan matchen går till klubb-puben och tar en öl eller ett glas vin. Trevligt värre!
Matchen var kul att titta på och vi skulle dra tillbaka till Carol och Keith efter matchen men först så måste vi ju gå till klubb-puben och ta en öl och ett glas vin. Så klart, vi måste ju ta seden dit vi kommer. Sen var det tack och adjö. Vet inte när jag kommer att träffa Jo igen. Har jag tur träffar jag henne en snabbis på lördag, om inte så har jag ingen aning när det blir igen.

Nu är det Harry Potter dags!

Rapport

Med taskig tillgång till internet och hittils fulla dagar blir det inte mycket rapporterat.... I måndags shopping och födelsedagskalas för maken. I tisdags bad för hela familjen och surfning för L och sedan vidare till NZ-syrran Jo med familj i Tauranga. De bor i ett otroligt fint hus. N var så imponerad att han gick runt och fotade... alla 4 toaletterna/badrummen. Så vill ni veta hur en NZ-toalett kan se ut så hör av er! Gårdagen började vi med en rundtur på Jo´s barns skola, vi fortsatte till Hobbiton och sedan vidare till Jo´s familjs husvagn som står uppställd på Waihi beach där vi ska bo tills på lördag.
Våra barn brukar beklaga sig över att de aldrig får sovmorgon när vi är på semester. Nä, precis så är det. I går blev de väckta kl 7. I dag blev de väckta kl 6. Det var i alla fall självvalt. I dag har vi varit och paddlat kayak. Otroligt häftigt! Dyrt också. För jag har ett par bra solglasögon, som dessutom är snygga. Eller jag hade ett par bra solglasögon som dessutom var snygga. De ligger på havsbotten nu, eller på någon annans näsa. Lite mer bad också med surfning och body-board för att riktigt trötta ut barnen. När maken och jag gick och diskade efter middan vid nio-snåret så var alla vakna. När vi kom tillbaka en halvtimme senare så sov alla. Det är slitsamt att vara på semester. I morgon så ska de få sovmorgon, vi måste tvätta några maskiner tvätt innan vi drar i väg till stranden igen. Vädret kommer att vara sämre när vi kommer tillbaka till Auckland så nu njuter vi av att vara ute så mycket som möjligt.

Hobbiton

 

Surflektion i Mt Manganui

Paus vid Cathedral cove



Maken vid Cathedral cove

Kvällens middag innan barnen toksomnade.

 

Framme

Nu är vi framme. I över ett dygn har vi varit i NZ men vi har bara varit medvetna i några timmar. Vi kom fram till Carol och Keith vid halv nio i går morse efter 28 timmars resa från Arlanda till Auckland. Helt tids-vilsna och trötta i huvudet försökte vi hålla oss vakna under dagen för att komma i rätt fas. I dag är vi mer rätt. Började med en av de viktigaste aktiviteterna enligt A, shopping. Nu dags för lunch.

Najs

När jag klev av tåget stod två av  mina jobbarkompisar som jag inte jobbar med just nu och väntade på tåget. Jag blev så glad av att se dom. Jag är ju så väldigt ny på min nuvarande arbetsplats och har inte riktigt någon plats där ännu. Men med de här människorna har jag haft en plats. Det var så skönt att se dom.
Alla barnen hemma och spridda över hela huset. Najs!

Hälsopolitik

Nu är det meningen att jag skriva om "Där det är svårt att styra". Men icke sa icke. Jag gör annat. Surfar runt, bokar flygbiljetter, kollar väder i NZ ( det ska regna i två veckor, japp - de veckor vi ska vara där...), skalar potatis, oroar mig lite för mitt halsonda - att det ska hoppa över till barnen.

Vad har hänt sen sist då? Jag har kommit i gång lite stapplande på det nya jobbet. Pendlingen fungerar bra. Att vara ledig onsdagar passar perfekt när det ska pendlas. Intressant är att jag har hamnat på en arbetsplats där nästan alla medarbetare har någon slags relation till hockey. Och jag är inte intresserad av hockey, inte alls.

A har varit på konfirmandläger i Rättvik, L är på badminton i Sundsvall och vi andra har hållit oss i närområdet. Gårdagens allahjärtans middag var suverän och eftersom inte A var hemma då så gör vi en repris och äter den igen. Varför krångla till det och äta olika fredag och lördag? Nu tar jag tag i det här skrivandet... mot hälsopolitiken!

2 1/2 vecka

2 1/2 vecka på nya jobbet. Känns helt ok. Riktigt bra. Pendlingen fungerar också hittils. Det är mest prat och information om fysisk aktivitet, lite träning och mest hands off. Idag en bröstryggsundersökning. Det gick det med.
Men nåt stressar. Ny på jobbetsyndrom? Inlämningsuppgiftstress? Måste hålla oss friska ångest?
Vi reser bort snart. Om vi håller oss friska. Magsjukorna härjar på jobbet. Mina kollegor kommer med dagissnoror. Så nu har vi haft hygiengenomgång med barnen. Tvätta händerna noga, sprita och inga fingrar i mun, näsa eller ögon. Det är väl bara att göra vad man kan. Men vi behöver ju inte bjuda in sjukorna i allafall...

Skitvecka

Första veckan på nya jobbet har flugit förbi. Det här blir nog bra bara jag har lärt mig vad jag ska göra. Fick en fin introduktionsvecka med min företrädare. Hon är enormt duktig och verkar otroligt trevlig, synd att inte få fortsätta att arbeta med henne.
I morse låg maken och jag och tittade i taket och funderade på om den här helvetes-veckan skulle vara slut och allt ska ordna sig till det bästa nu. Veckan har bestått av:

• Punktering på cykeln.
• Aha, vi köper en slang. Nix pix det finns inte i staden. Köps i den stora staden på den resan då cykeln egentligen skulle ha levererats till stationen så att undertecknad skulle kunna börja åka tåg till nya jobbet = åkt bil hela veckan till Gävle= inte bra
• Hmm. Mycket bil. Ingen tid för läsning = urkass inlämningsuppgift. Har inte ens läst det jag skulle = inte  bra.
• Sjuka kor. Virus. Bara att vänta ut. Eländigt för korna. Mycket merarbete för maken. Det som skulle bli årets topp-produktionsmånad ser  ut som att bli en dipp = inte bra.
• Mjölkroboten krånglar. H-vete vad den krånglar. Och ingen vet hur den ska lagas. Vad har man serviceavtal till? Krånglande robot = mindre mjölkning= inte bra.
• Grannfrun blir dålig. Riktigt dålig. = inte bra alls
• Mycket bil = suttit på röva hela veckan. Fysisk aktivitet och träning? Vad är det? = inte bra.
• Hunden miss-skött. Fått dåligt med motion. Max någon enstaka km per dag. Stackars vovven = inte bra. Det blir bättre. Nu finns det rastningsschema hos familjen S.
• Skidtur med N häromkvällen och kvällspromendad i kväll = mycket bra
• Middag i lugn och ro med familjen åtminstone två gånger den här veckan = mycket bra.
• Spännande med nytt jobb = mycket bra.
• Hälsoekonomi är rätt intressant = bra
• L börjar känna att han återhämtat sig efter sin körtelfeber = mycket bra.
• A har vågat att maila och fråga efter praktikplats = mycket bra.
• Hade en fantastisk helg förra helgen = mycket bra.
• Har nästan tvättat i kapp all tvätt efter två helger och en Halmstadsresa hemifrån = mycket bra.
• Hela familjen har varit friska och skadefria i en hel arbetsvecka = jättebra.
• Mycket stresssymtom från föräldrarna under den här veckan = inte bra.

I helgen är det badminton för hela slanten. Ha det fint!

Ho hoo

Ho hoo. Är det någon här? Ja. En liten stund. Nya jobbet är påbörjat. Jag kan ingenting om hjärtan men kommer att lära mig mycket hoppas jag. Jag är livrädd för att göra bort mig för jag vill ju inte bli stämplad som puckad på en gång. Efter de här två dagarna har jag pratat så mycket jobb - med andra likasinnade som jag kanske gjort de senaste 3 månaderna med mina andra kollegor ( bara för att vi träffas alldeles för sällan). Utmaningen blir pendlingen.

De senaste två helgerna har bestått av skidåkning med fina människor. Den senaste helgen med mina fina minus P. Nu omladdning till badminton i helgen och sedan är det nog tänkt att jag ska stå på egna ben på jobbet.

Ikväll var jag bara trött. Pulvermos och falukorv till middag. N promenerade hem hunden som varit hos Farmor och sedan övertalade han mig att följa med ut på en skidtur. Underbart!

Uppfylld

Söndagmorgon och jag vill inte riktigt kliva upp. Var på fantastiskt trevlig och annorlunda middag i går. Vad jag tycker om de människorna. Men nu är det faktiskt städdag. Ingen artikel som ska läsas bara ett hus som är nedgånget och ned smutsat. Inte städat sen.... (jo dammsuget men inte städat) ja jag vet inte.... Ska nog kolla om jag har någon livlina att ringa in.

G

På väg hem från Halmstad. Nu är jag klar med den här kursen. Godkänd. Klar. Färdig. Ja, färdig också. Trött och mentalt utpumpad. Försöker klappa mig själv på axeln och säga "Fan du gjorde det. Du har gått den kurs som du absolut inte ville och nu är du klar." Men just nu är jag bara trött. Nu ska familjen få två veckors vila utan att jag måste läsa artiklar. Skönt!

Fin dag hittills!

Nu åker jag söderut. Skönt att sitta på tåget. Tittar ut genom fönstret och funderar på hur många som jobbar på Skutskärsfabriken. Det är inte många bilar där.
Behövde åka tidigare till Gävle för ett snabbt besök på sjukhuset. Besöket gick bra och jag fick flera timmar över. Vilken tur för mig. En av mina fina vaktade min väska medan jag sprang på stan och sen hade hon tid för lunch med mig. En bra dag hittills. Och jag kan också informera om att det tar 21 min och 13 sekunder att gå mellan cykelstället på stationen till cykelstället på sjukhuset. Jag är en oanad källa till kunskap!

5

Jag gjorde det. Men inte med glädje. Jag tog mig runt snörvlande, flåsande och nästan gråtande. Men jag lufsade 5 km idag. Det är inte gjort sen någon gång i somras. Nu jäklar känns det bra!

Fredagkväll i Hälsinglands hjärta

Ligger här med min lilla plutt. Han läser och jag ska läsa. Tänkte bara vara hemma i kväll. Men så ringde grannen Micke och tyckte vi skulle komma en vända. Så för att fylla på mitt sociala hålrum tog vi en tur dit och fikade. Det är jag glad för. Nu har N och jag har gjort kväller. Resten av familjen minus A är kvar. A är på annat håll.
Var till min älskade farfar idag. 91 bast på torsdag.  Vi firade i dag. I dagens prat gjorde vi en snabbresa från 1954 fram till hans pension för ca 25 år sedan. Jag tycker om historierna, att få en bild av människan Farfar och inte bara som min farfar. Nu ska jag läsa en vanlig bok. Ingen facklitteratur. Godnatt!

Vakuumkväll

I kväll är det en vakuum-kväll. Mitt arbete till examinationsseminariet nästa vecka är inlämnat och vi har inte fått reda på vilka arbeten vi ska opponera på ännu. Det är hockey på tv för mina grabbar, A som inte gillar det har en kompis här och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Det blev klart i dag att jag kommer kunna börja mitt nya jobb den 27 januari som jag velat. Det kommer att lösa sig med ersättare. Skönt, spännande och pirrigt. Nu blev det på riktigt.

Julen har varit bra, skön och trevlig. Vi började med bakning A, N och jag.

Barnen höll på att skratta ihjäl sig åt min utstående bakdel.



Under hela hösten har vi knappt umgåtts med någon så nu hade vi social abstinens. Började med en fika med mina fina flickor. En vanlig sketen torsdag blev en guldglimrande torsdag.

På grund av Ls körtelfeber och As halsont fick vi ställa in det årliga julbadet. Syrran räddade situationen och bjöd på knytkalas någon dag innan jul. Vi har en liten släkt så det gäller att njuta när vi väl träffas.

Pappa, Farfar och Farbror

 Sen blev det jul. Och vi åt vid köksbordet.



Hela våran hög

Min dotter och min syster

Tomten och barnen som blir så stora.

Hemliga samtal.

 Som sagt... vi längtade efter våra kompisar och att få umgås. Så vi åt vid köksbordet igen.

Samma bord men nu med fam N

Lite lunch i skogen. Lite variation är bra, ett annat bord andra vänner, fam W.

Kölberg

Körv

N

 Så åt vi lite till vid köksbordet. Nu med fam W och fam J.

Sen blev det nyårsafton. Då gick vi till grannars och deras köksbord. En fantastisk middag med fänkålssallad med löjrom, Wallenbergare på dovhjort och efterrätt med vit-chokladsmousse och havtornskorv (för mycket gelatin = korv) var det vi åt. Tänk vilken mat det går att få i en pytte-by i hjärtat av Hälsingland.

Barna

Förrättskockarna Linde och Andersson

Grannarnas köksbord

Huvudrättskockarna

 Så blev det dags för den obligatoriska promenaden. Flera förstörda jackor på grund av facklor i blåst. Ingen bra kombination...

12-slag

Gladingar

 Och ingen fest med fam W utan dans. Ingen ville gå hem. Det blev en tung nyårsdag med glad känsla i kroppen.

Ja det var jul och nyår. Jag har mycket att vara tacksam för. Gott nytt år!