På återseeende!

Skidåkning i skymning är underbart. Men ospårat är krångligt. Det är för väl att jag har världens bästa make som räddar mig och kommer ut med skoter och spårsläde när jag tycker att det blir för trögt. Var i väg och gymmade på eftermiddan i dag och för första gången var det kul. Liksom kul på riktigt. Jag tycker om känslan efteråt och jag tycker om att känna mig genomtränad men har lite svårt att hitta glädjen i själva träningen. Det gjorde jag idag. Fantastiskt!

Jag mår dessutom alldeles bra. Min superduper trötthet som varat sedan en tid tillbaka har nästan helt gett med sig. Jag har varit noga med sömnen, att röra på mig och med maten. Just nu känner jag mig klar, hel, lugn. Jag har inget behov att skriva av mig just nu. Jag försöker att bara vara. Kanske jag kommer tillbaka om någon vecka, kanske om längre tid. Men just nu paus. Så "På återseende". Ha det gott! Kram Majapi

Manlig

Mään. Nu skulle jag titta på Mästerkocken från igår. Det gick inte så bra. För det var ju ingen mästerkock. Det var ju fotboll! Så det kan bli. För övrigt gjorde L suveräna köttbullar igår och idag blev det Flygande Jakob.  Åsså måste jag ta upp en strategi för förändring av hur jag tänker runt mitt jobb. Min kollega hävdar att jag behöver bli mer manlig i mitt tänkande.  Jag tror han har rätt. Jag ska börja nu. Med att träna på det alltså.

Mat

Fantastisk mat har det blivit ikväll.  Potatismoset var smaksatt med pepparrot.  Fisken underbar. Det skirade smöret hade jag kunnat slicka från tallriken.  Om jag inte hade varit så väluppfostrad förstås. Ett riktigt gravöl kändes det som. Nu var det nog sista rycket för gruppen som jobbat tillsammans i många år. Nu är vi riktigt skingrade.

Lediga dagen

Tvättmaskinen är trasig. En elektriker var och tittade på den idag. Vi har sån tur att vi har en hus-elektriker. Vissa har hus-tomtar, vi har en hus-elektriker. Han skulle ta med sig en annan elektriker i morgon. Då får vi domen. Laga eller köpa nytt. Men det är egentligen inte konstigt om den pajar. Den är troligen 10 år. En tvätt per dag i genomsnitt tar nog ut sin rätt. Men jag vill inte lägga ut pengar på något så tråkigt.

Idag skulle jag plugga. Det blev inget av med det. Jag har bara roat mig hela da´n. Själen behövde det, men inte studierna. Så vad roar man sig med en ledig dag på landet i södra Hälsingland?
Man:

• kliver upp halv sju för att hänga på låset till gymmet som öppnar sju.
• åker och hämtar den färdigtvättade och vikta tvätten hos svärmor. Jag har lyckats få en väldigt bra svärmor!
• tar en kort sväng på längdskidorna för att rasta hunden.
• åker hem och äter frukost med sin älskade make som säger "ska vi åka med skotern till dina föräldrar och fika?"
• åker 1,5 mil genom skogen på en skoter.
• fikar hos kära mor och far och åker hem igen.
• lämnar maken hemma och tar skotern och spårsläden och gör skidspår.
• tar längdskidorna och åker 1 timme i maklig takt i de nygjorda spåren med hunden.
• hämtar N som har varit och åkt skridskor efter skolan och hämtar L som varit och besökt gymnasieskolor.
• lagar världens kolesterol-bomb till middag och avslutar den med nybakade semlor från svärmor.
• hjälper L att söka gymnasieprogram.
• lägger sig i sängen och tänker att "nu ska jag läsa den där intressanta artikeln" men bloggar istället.

Så här såg det ut...





Gymmet

Maken hugger av fallna träd. VÅRA träd så de gör vi vad vi vill med.

Kolesterolbomben



 

Underbar semla

Jag är sällskapssjuk också. Jag saknar mina vänner som jag träffar alltför sällan. När jag får såna anfall svär jag inombords över badmintonen som tar sån tid. Men om 1,5 månad är säsongen nästan slut. Jag hoppas det finns vänner kvar då...

Arg

Jag har varit så arg i dag. Oresonligt arg. På alla och på ingen. Det är för väl att jag har varit ensam hemma så ingen har behövt få en massa skopor ilska över sig. Efter att ha gjort en del nyttigheter så kom jag ut på en skidtur och då, vips, blev jag snäll igen. Jag mötte några vänliga människor som hade klister till skidorna och vallade åt mig - jag hade så jädrans bakhalt. De är tysta och försynta och jag pratar som en, ja jag vet inte vad. Ibland önskar jag att jag hade en stopp på alla ord som vill komma ut. Så himla intressant är jag ju inte, det inser till och med jag.

Så kom jag hem glad och förnöjd. Då hade tvätt maskinen stannat på halva programmet och torktumlaren hade inte torkat tvätten. Hm. Muntert värre. Men fortfarande ensam så hade jag ingen att skälla på. När jag öppnade silen till tvättmaskinen och dränkte golvet med vatten kom en liten kvist, två en-kronor och en tio-krona ut. Jag hoppas det fungerade sedan. Det kommer att visa sig nu när jag ska gå ner i tvättstugan och titta...

Mix

A spelar mix så L tycker jag ska titta. Jag är nervös och klarar inte det. Bloggar istället. ... hon är den vitklädda.

2a, 5a eller kanske 6a?

En ung människa berättade för någon vecka sedan om en annan ung människa.  2an hade separerade föräldrar.  2an kände tydligt att den var just det, en 2a, i sin ena förälders 'nya' familj. Eller kanske mer 5a eller 6a. Bortprioriterad och ombedd att inte komma på förutbestämda dagar utan egentlig anledning.  Ingen ska behöva känna så. Vilken slags människa är man då när man så tydligt väljer vilka barn man ska vara med?

Nu är jag golvad. Badminton hela helgen.  God natt!