Rapport

Med taskig tillgång till internet och hittils fulla dagar blir det inte mycket rapporterat.... I måndags shopping och födelsedagskalas för maken. I tisdags bad för hela familjen och surfning för L och sedan vidare till NZ-syrran Jo med familj i Tauranga. De bor i ett otroligt fint hus. N var så imponerad att han gick runt och fotade... alla 4 toaletterna/badrummen. Så vill ni veta hur en NZ-toalett kan se ut så hör av er! Gårdagen började vi med en rundtur på Jo´s barns skola, vi fortsatte till Hobbiton och sedan vidare till Jo´s familjs husvagn som står uppställd på Waihi beach där vi ska bo tills på lördag.
Våra barn brukar beklaga sig över att de aldrig får sovmorgon när vi är på semester. Nä, precis så är det. I går blev de väckta kl 7. I dag blev de väckta kl 6. Det var i alla fall självvalt. I dag har vi varit och paddlat kayak. Otroligt häftigt! Dyrt också. För jag har ett par bra solglasögon, som dessutom är snygga. Eller jag hade ett par bra solglasögon som dessutom var snygga. De ligger på havsbotten nu, eller på någon annans näsa. Lite mer bad också med surfning och body-board för att riktigt trötta ut barnen. När maken och jag gick och diskade efter middan vid nio-snåret så var alla vakna. När vi kom tillbaka en halvtimme senare så sov alla. Det är slitsamt att vara på semester. I morgon så ska de få sovmorgon, vi måste tvätta några maskiner tvätt innan vi drar i väg till stranden igen. Vädret kommer att vara sämre när vi kommer tillbaka till Auckland så nu njuter vi av att vara ute så mycket som möjligt.

Hobbiton

 

Surflektion i Mt Manganui

Paus vid Cathedral cove



Maken vid Cathedral cove

Kvällens middag innan barnen toksomnade.

 

Framme

Nu är vi framme. I över ett dygn har vi varit i NZ men vi har bara varit medvetna i några timmar. Vi kom fram till Carol och Keith vid halv nio i går morse efter 28 timmars resa från Arlanda till Auckland. Helt tids-vilsna och trötta i huvudet försökte vi hålla oss vakna under dagen för att komma i rätt fas. I dag är vi mer rätt. Började med en av de viktigaste aktiviteterna enligt A, shopping. Nu dags för lunch.

Najs

När jag klev av tåget stod två av  mina jobbarkompisar som jag inte jobbar med just nu och väntade på tåget. Jag blev så glad av att se dom. Jag är ju så väldigt ny på min nuvarande arbetsplats och har inte riktigt någon plats där ännu. Men med de här människorna har jag haft en plats. Det var så skönt att se dom.
Alla barnen hemma och spridda över hela huset. Najs!

Hälsopolitik

Nu är det meningen att jag skriva om "Där det är svårt att styra". Men icke sa icke. Jag gör annat. Surfar runt, bokar flygbiljetter, kollar väder i NZ ( det ska regna i två veckor, japp - de veckor vi ska vara där...), skalar potatis, oroar mig lite för mitt halsonda - att det ska hoppa över till barnen.

Vad har hänt sen sist då? Jag har kommit i gång lite stapplande på det nya jobbet. Pendlingen fungerar bra. Att vara ledig onsdagar passar perfekt när det ska pendlas. Intressant är att jag har hamnat på en arbetsplats där nästan alla medarbetare har någon slags relation till hockey. Och jag är inte intresserad av hockey, inte alls.

A har varit på konfirmandläger i Rättvik, L är på badminton i Sundsvall och vi andra har hållit oss i närområdet. Gårdagens allahjärtans middag var suverän och eftersom inte A var hemma då så gör vi en repris och äter den igen. Varför krångla till det och äta olika fredag och lördag? Nu tar jag tag i det här skrivandet... mot hälsopolitiken!

2 1/2 vecka

2 1/2 vecka på nya jobbet. Känns helt ok. Riktigt bra. Pendlingen fungerar också hittils. Det är mest prat och information om fysisk aktivitet, lite träning och mest hands off. Idag en bröstryggsundersökning. Det gick det med.
Men nåt stressar. Ny på jobbetsyndrom? Inlämningsuppgiftstress? Måste hålla oss friska ångest?
Vi reser bort snart. Om vi håller oss friska. Magsjukorna härjar på jobbet. Mina kollegor kommer med dagissnoror. Så nu har vi haft hygiengenomgång med barnen. Tvätta händerna noga, sprita och inga fingrar i mun, näsa eller ögon. Det är väl bara att göra vad man kan. Men vi behöver ju inte bjuda in sjukorna i allafall...