Kvällsprommis

Det är kväll och jag går runt byn. Tittar just nu på en jagande räv, två tranor och några korpsr. Vi har testätit fest- lokalen och den funkar.
Nu går jag hem.
Oj nu kom det ett rådjur också. Bra ställe det här.

Hemlich manöver

Killarna lagade världens godaste middag i går. 3 rätters. Fantastiskt.

Men vi hade tur att kvällen slutade lyckligt. För livets skull. Lär er Hemlich manöver. Den är livsviktig.
En i familjen (familj i vidare bemärkelse) satte en köttbit i halsen. Och fick inte upp den. Vi ringde 112. Det kunde ha gått riktigt illa. Vi turades om att göra manövern och efter att familjemedlemmen nästan hade förlorat medvetandet så fick vi upp delar av köttbiten och "patienten" fick lite färg på läpparna. Ambulansen kom efter 10 långa minuter. Vi hade tur att den var ute och åkte i en by 1,5 mil från oss. 5 minuter senare kom en till ambulans från staden. Jag tror de skickade båda för att den som kom först skulle ta hand om patienten.

Patienten kunde själv ta sig ut i ambulansen och lägga sig på båren. Vi kunde alla säga hejdå och barnen fick se att det gått bra.
Ambulans nr 2 hade ingen annan utryckning just då så de stannade en stund så att barnen fick titta i ambulansen. Innan de åkte sa dom " Prata om det här nu, prata igenom det ordentligt" Det gjorde vi. Och vi åt den goda middan. Innan delar av familjen skulle dra sig hem till sitt ringde de som var med på sjukhuset och ville att alla skulle vara kvar. Patienten skulle få åka hem och ville se oss alla. Och så blev det.

Nyss satt patienten med troligen ett gäng brutna revben och åt resterna av desserten och mådde ganska bra.

Eftersom jag inte är speciellt religiös och inte helt tror på slumpen så har jag gjort en analys. Seriöst eller hur?
Alla kan sätta i halsen. Men alla kan inte Hemlich manöver. Kombinationen av lite tur och att faktiskt två av oss kunde manövern och kunde instruera de andra gjorde att det gick bra. Om patienten förlorat medvetande skulle vi enligt SOS göra "mun mot mun" för att försöka pressa ner luft i lungorna. Jag frågade SOS om vi skulle göra hål i luftstrupen, men fick inget riktigt svar på det.

Så här går det till (snott från wikipedia)




När du utför hemlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.
1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.
2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.
3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen.

Haiku

Jag har en bloggkollega skulle man kunna kalla henne. Hon lever med japanska influenser just nu. Hon skriver Haiku rätt var det är. 3 rader med 5-7-5 stavelser. Jag gör ett försök.

Sonen, Kusinen.
Matlagare som bjuder
familjen på mat.

Blev det rätt?

Vagel

Jag har en vagel i ögat. Det är nog därför det går åt pipan med wordfeud... Sleep tight!

Städa, städa på en fredag åså varje jul, det tycker jag är kul...

Å jag städar och städar. Det är så kul. Dessutom har jag en så bra ljudbok att lyssna på. Tänk om det vore lika kul att städa inne, hemma, som i den blivande festlokalen. Men det är det inte så jag går tillbaka dit ut nu! Hemma får det fortsätta att se ut som skräp.

Meddelande till pappa! Jag har hittat fönster med karmar nu.

Maken har åkt iväg med seglartjejerna, L som precis kom hem åker snart på fotbollsträning och N kommer inte hem förräns på onsdag. Jag kan alltså städa i lugn och ro. Det är ganska skönt!

Flyplanstrapp sökes

Barnen har längtat till stugan. För N passade det att åka upp dit idag och vara med mormor och morfar. A och M har segling i morgon så de fick följa med hem igen. Ett dopp blev det iallafall.

Det här ska bli en festlokal. Om två veckor ska den vara klar. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå. Om det är någon som har en sån där trapp som man har till flygplan att hyra ut så hör av er. Den bör nog vara ca 4 meter hög.

Midsommarafton 2012

Vackra midsommarblommor! Tänk att liljekonvaljerna och midsommarblomstren blommar samtidigt!

Underbara söta gubbar!

Vad helt otroligt! En midsommarafton där man kunnat sitta ute under dagen utan att frysa den lilla rumpan av sig. Lunchen intog vi hemma i byn hos grannars. Sen eftermiddag drog vi vidare till Storsjön. Under kvällskvisten blev det för mycket "sveåt" så vi flyttade in. Mycket trevlig dag och kväll med goda vänner. Kan inte bli bättre! Men trött blir man ju. Till och med N fick vi tjata upp ur sängen vid 20 i 11. Vi måste ju åka hem till djuren så att de får mat. L blev kvar i Storsjön. Men vi plockade upp kompis M på vägen så summasumarum är det så många barn det ska vara. Fast vi förlorade just N en stund också. Kompis O är ju här i sin stuga!

I glada vänners lag!

Femkamp på gång!

Nästa fest var i Storsjön. Kvällen började med en hård krocketmatch mellan barnen.

Som följdes upp av en hård fotbollsmatch: Pojkarna mot papporna. Veteranerna vann på erfarenhet.

Flickorna vill inte spela fotboll.

Syrran ringde nyss och frågade hur jag mår. Hälsostatuset just nu är: Själsligt glad. Mentalt lite trött. Har börjat dragit ner på medicinerna. Ska, som vanligt när jag avslutar ett inlägg, gå och lägga mig en stund!

Men tack alla underbara för en fantastisk midsommarafton!

Ufon och Sägensafari

Dagen före midsommarafton är alltid lika stressig på jobbet. I år hade jag faktiskt insett att jag inte skulle kunna sluta i tid. För det händer aldrig.
I dag hade jag ett hembesök i en närliggande stad. Kunden ifråga är listad hos oss och då är det vi som gör hembesök.
När jag väl kom dit insåg jag att hon behövde hjälpmedel för att klara sig hemma. Jag brände upp till hjälpmedelsförrådet. Tyvärr hade de gjort midsommarstängt redan kl 15. Ringde chefen och hon höll med om att vi måste fixa något till helgen. För att jag skulle slippa att åka tillbaka till min hälsocentral som ligger 20 km från staden och hämta hjälpmedel och åka tillbaka så ringde jag den enda hälsocentral som finns i staden. En privat. När jag ringde den fick jag träffa ett ufo på telefonen. Det var typ: " Nä jag kan inte göra något. Jag måste gå hem. Jag kan inte jobba över. Nä men det kan inte jag ordna" Det skulle aldrig hända på min hälsocentral. Faktiskt!!! (Jäv, jäv, jäv!!! Men jag är stolt över min hc. Jag tycker vi gör ett bra jobb!)
Tillslut gav jag upp att försöka få henne att inse att vi inte bara kan lämna kunder vind för våg. Så jag fick prata med en i mitt skrå som jobbar på den hälsocentralen. Tack och lov för vettiga människor (och nu råkar jag vara lite jävig där också för att jag har jobbat med flera av dom där förut). Han sa bara "Det fixar vi! Jag letar fram ett hjälpmedel om du kör upp det. Cheferna får fixa kostnaderna till veckan". Otroligt skönt. Kunden blev nöjd och jag kan slappna av och känna att jag gjort vad jag kan för kunden.

Nu har älskling L kommit hem. Han har haft det så bra. Nyttigt att komma ut och träffa andra människor och få frottera sig med de som har en helt annat uppfattning om livet än vad man själv har med sig hemifrån. Bra att kunna jämföra, hitta sitt egna värderingar lite mer. Han kom direkt från Borås till Knupbodarnas Fäbodvall där vi var bjudna att gå Sägensafarin. Först blev det middag och sedan Safari och sedan kaffe och kaka. Mycket trevligt!

Jamen just ja. Jag klarade grundprov kula och hagel i går också. Så nu kan jag jaga kajor och canadagäss! Det var nervöst och hemskt. Men det gick bra och kusin J klarade det med bravur. Något annat hade jag inte väntat av den pojken heller. Nu ska jag lägga mig och ladda för midsommarfirandet!

Gryt och Söderköping

17 juni

Min rutt-plan för helgen var att åka ner till Vimmerby via Linköping. Och det gick ju bra. Sen skulle vi åka kustvägen upp till Gryt i Valdemarsvik för att sova där en natt. Via Söderköping och "Smultronstället" skulle vi dra oss hemåt. Ja det var planen.
Men så blev det inte. På hotellet i Vimmerby konstaterade jag att jag glömt neccesären på hotellet i Linköping. Med tandborstar, platttång och min medicin. Så det var bara att ta vägen via Linköping till Gryt. Det gick ju det med. Men det var ju inte enligt planen.

Fyrudden, Gryt. Men vi såg ingen fyr!

N

A

Gryt är ett trevligt lite ställe med en trevlig camping på Ekön. Där kan man spela minigolf. Det gjorde vi. Jag höll mig på gott humör, A höll sig också på gott humör. Med N var det värre. Äpplet faller ju inte så långt. Han gick in med inställningen att han är värdelös på minigolf och det gick därefter. En självuppfyllande profetia kan man säga.
A suckade lite. Jag kände mig tvingad att upplysa lilla fröken om när vi för tre år sedan fick avbryta ett minigolf spel för att hon var på så otroligt dåligt humör och att hon även var ett äpple som inte föll så långt från sin gren.

Jag

När jag hade slutat 6an - för väldigt längesedan. Så var familjen på Visingsö. Vi skulle spela minigolf. Det blev inte så trevligt för jag surade ihop totalt. Precis som mina barn gör och har gjort. Det har jag fått höra sedan resten av livet. När jag sedan som  ung och nykär var i väg på min första semester med min blivande make så ville han spela minigolf. Jag var i 20 års åldern och började känna till mina brister någorlunda. Det gjorde inte han. Jag varnade honom och sa att det inte var någon bra idé att spela minigolf med mig. Han stod på sig och har i efterhand sagt att han absolut inte trodde att det kunde vara så farligt. Resultatet blev att jag surade ihop igen, den här gången med min stora kärlek. Han kunde inte göra något rätt. Om jag slog bättre än honom så tyckte jag att han maskade om han slog bättre än mig tyckte jag att jag var värdelös. Ingen win-win situation precis, mer en loose-loose situation. Sedan dess har jag tagit det lugnt med minigolfandet. Och nu med mina barn konstaterar jag att historien upprepar sig!

Barnen på Smultronstället

 Till Söderköping kom vi och vi hittade rätt glasskafé, åt god, rolig och rätt dyr glass. Vi tittade på båtarna som åkte genom slussen och sen åkte vi hem.

 A sammanfattade våran resa så här: " Det har varit jättekul. Men det är mer ordning när pappa också är med. Du är så vimsig."

Astrid Lindgrens värld

Nu är vi hemma igen. Barnen och jag. Helgen har varit så bra så. En återblick kan se ut så här:

Mina vackra, fina, underbara osv osv (som även driver mig till vansinne ibland...)

Fika-högen

Avslutningsfika på fredan med mormor, morfar, Ingegerd, farmor, farfar, G och faster E. Akutpackade det sista och sen drog vi. Hamnade i Stockholms köer och kom fram till Linköping. Sov gott och åkte vidare till Astrid Lindgrens värld.

Astrid Lindgrens värld var så bra så. N hade lite koll på sagorna nu och A har ju barnasinnet i behåll så båda tyckte det var jättebra. Regnet öste ner och vi tittade på Bröderna Lejonhjärta i Körsbärsdalen och på Emil i Törnrosdalen och resten av de föreställningar som vi hann med. Regnet lugnade sig på eftermiddagen. Ni som läser min blogg och har barn vet ju säker hur det ser ut, men håll till godo ändå...



Törnrosdalen



Emil i Lönneberga




Tengils vakter




En hel del regn




Vi följer efter Rasmus och paradis-Oskar






Pippi

 Vi var på Astrid Lindgrens värld för 6 år sedan. L var då i samma ålder som N är nu. Det har hänt en del med parken sedan dess. Mattisborgen har byggts upp. Vilken borg. Med källare och torn.
Innan Ronja-föreställningen började var det ett barn i publiken som började ropa "Det brinner, det brinner, det brinner!" Värdarna började titta sig omkring, det luktade rök. Då gick min puls igång och jag började titta efter flyktvägar för mig och barnen. Men det var inget. Det var bara en lite skitunge med föräldrar som inte fick tyst på barnet.

Rövare

Mattisborgen med N och A



Häftiga borgen och häftiga barn.




Även en mamma trycker sig in i bilden

Hemma hos Bertil och Nils Karlsson pyssling.

2 dagar blev det på Astrid Lindgrens värld.
Jomen så hände det något mer. Vi skulle sova på Hotell Ronja i Vimmerby. Ett lustigt hotell byggt i Farmeks gamla lokaler, dvs det har varit livdjursauktioner och slakteri där förut. Vi visste att rummet vi skulle bo i var väldigt varmt. Men det var fruktansvärt varmt. Jag kan rekommendera att bo där, men erbjuds bara rum där det bara finns takfönster, bered er på att det är VÄLDIGT varmt.
När vi kom till receptionen och skulle checka in sa jag mitt namn. Tjejen där sa då  "Jaa, du har en man och det är du som är från Gusbo i Kilafors i Hälsingland va?" Då gick tankarna igång igen. Jag har tydligen massor av  katastroftankar. Nu hade det hänt maken eller L någonting och man har inte fått tag i mig på As eller min mobil. Jädrar anåda vad man hinner tänka mycket på några få sekunder. Men tjejen fortsatte " Du vet dr Erik" Ja tänkte jag, jag har jobbat med en dr Erik, så jag svarade ja. "Han är sambo med Anna." fortsatte hon.
Då fick jag svänga om i tankarna. Det var alltså min mans kusin Erik som hon pratade om. "Jag är hennes syster. Så fort jag såg att det var en med erat efternamn som kom från Gusbo så måste jag ju kolla med honom om ni var släkt och det var ni ju!" Så det var så trevligt så.

Ja det var Astrid Lindgrens värld det!

Linköping

Kväll framför tvn i Linköping. Barnen har somnat och jag tittar på fotboll. Nu är det sommsrlov. Mina barn var som vanligt bäst på hela skolavslutningen. Där har jag inget filtet de går rätt in i hjättat på mig. Men det är nog som det ska. Det ska knte finnas filter i föräldrahjärtan. Vi tog en promenad när vi installerat oss på hotellet. Då tappade jag bort nyckelkortet till hotellet... Jag blir så trött på mig själv. Men ibland har man tur som tokig. När vi gick tillbaka låg det på trottoaren en bit från hotellet.

Kommer ni ihåg upprörda karln från i måndags. Han var ju medlem i fmk. Det har/är min pappa också. Det visade sig att pappa känner till den här karln. Han har tom jobbat på F15 med honom. Världen är inte så stor i bland.

I sista stund

Som vanligt när det är dags för skolavslutning gör vi allt i sista stund. Vi tvättar kläderna i sista stund. Vi gör tårta i sista stund. Kommer på att N skulle nog ha behövts klippas i sista stund. Konstaterar att vi inte har någon kassett till videokameran i sista stund och tömmer den vanliga kamerans minneskort i sista stund. Men det brukar lösa sig ändå. L gör smörgåstårtan. Maken klipper N. A har gjort vanlig tårta med farmor och faster. Och vad gör jag?

Jo jag gör det jobbigaste... Not! Jag lägger mig på soffan när jag kommer hem. Somnar. Lagar lite mat och dammsuger. Sen flyr jag ut i skogen och glömmer allt som ska göras i sista stund. Så nu, när jag borde sova, tömmer jag kameran, tvättar mina kläder, dricker lite te och bloggar.

Så här såg det ut 2006. Mina underbara ungar!

I morgon drar jag och mina två yngsta juveler till Vimmerby, eller i morgon åker vi till Linköping. Sen på lördag åker vi till Vimmerby! Tjo hoo! Det ska regna. Det blir till att packa regnkläder!

"...borde inte ha körkort!"

Jag blev en erfarenhet rikare häromdagen. En erfarenhet som jag gärna hade varit utan ser jag så här i efterhand.

I måndags åkte jag till en av städerna runtomkring hemmavid. Jag hade ingen tid att passa. Hade inte speciellt bråttom. Jag lyssnade på en ljudbok och hade det behagligt. Efter att jag passerat ett samhälle kom det en bil och lade sig nära, bakom mig. Det är bara på några ställen man har så pass bra sikt att man kan göra säkra omkörningar efter vägen, men bilen bakom mig gjorde försök på försök att komma förbi. Men det blev möten hela tiden. Jag höll mina 90 km/h. Jag blev irriterad, för det kändes som föraren av bilen var lite för mycket "på" för att köra säkert.

Alldeles innan staden började bilen bakom gå ut i mötande körbana och in igen bakom mig. Tutade gjorde den också. Jag blev orolig och funderade på om jag fått punktering. Föraren gjorde det gång på gång. När jag kom fram till en busshållplats åkte jag åt sidan för att kolla vad det var. Jag hade hunnit få lite ångest i magen och funderade på om jag kört på något, om hunden satt fast i koppel på dragkroken (fast jag aldrig skulle sätta honom där) om jag som sagt hade fått punktering utan att fatta det osv.

Jag klev ur bilen och gick fram till den andra bilen som svängt in bakom mig. Ur den bilen flyger en karl ut i 55-60 års åldern och börjar skrika åt mig. Jag blev så häpen!
Han hade sitt ansikte så nära mitt att han hans saliv flög runt i ansiktet på mig, inte så trevligt. Han sa ungefär så här: "Hur i helvete kör du? Ser du inte att jag vill köra om? Du ska för fan åka åt sidan om jag vill köra om? Hör du inte att jag tutar åt dig för att du ska flytta på dig? Du ska för i helvete inte öka farten när jag är på väg att köra om? Såna som du borde inte ha körkort!"
Något paff blev jag ju. Adrenalinet gick igång och det hela blev lite roligt. Ibland funderar jag på hur jag är funtad. Men när jag vet att jag har rätt och att jag vet att jag inte har gjort fel (enligt min åsikt då förstås...) så kan jag tycka att något sånt här som ett riktigt gräl kan vara spännande.
 Så jag svarade " Jag ökade inte farten. Jag höll 90km /h hela tiden. Jag har ingen skyldighet att åka åt sidan för att du ska kunna köra om, särskilt inte när det är dålig sikt." Jag sa dessutom att han körde som en idiot.

Efter en stunds diskuterande föreslog jag att vi kunde åka till polisen och fortsätta diskussionerna om trafikreglerna där om han ville det. Jag undrade dessutom hur säker han är i trafiken när han kör så där och vad han skulle göra om det kom barn på vägen som åker moped när han nu hade så svårt att se att han fick möte i god tid när han skulle köra om. Men han svarade bara att en moped skulle han minsann se och han hade dessutom kört bil i 30 år, prickfritt! Han var dessutom medlem i försvaretsmotorklubb, fmk, och hur länge hade jag haft körkort som körde så dåligt? Han ville inte åka med mig till polisstationen heller. Jag föreslog att han skulle kontakta fmk som säkert har kurser i säker bilkörning och trafikvett, för det kunde ju vara något för honom. Ja så höll vi på ett tag.

Jag frågade efter en kvarts diskuterande om det hade hänt honom något otrevligt på förmiddagen eftersom han var så arg. Högljutt sa han att han hade en tid att passa för att träffa kriminalinspektörn på polisen i staden halv tolv. Då hade klockan hunnit blivit tolv. Så nu hade jag faktiskt försenat honom också som stod och diskuterade med honom.

Vad tycker ni? Verkar det riktigt friskt?

Då började lirka lite. Jag undrade vad som hänt, om jag skulle skjutsa honom till polisen, om jag skulle ringa till någon, om vi skulle åka och fika, om han ville prata lite? Då satte han sig i bilen och började prata i normal ton. Han berättade att det hade hänt något otrevligt, att han bodde i Gävle och att han var en dålig människa som hade skällt på mig. Han bad om ursäkt och jag sa att det var okej.
Sen blev det tråkigt. Han stängde dörren och det enda han sa genom det lilla öppna fönstret var att han var en dålig människa och skulle ta livet av sig. Jag fick ingen kontakt med honom igen. Så jag åkte. (Jag tog iallafall bilnumret, ringde polisen och berättade vart han var. Så de skulle åka och prata med honom.)

Jag undrar hur det gick. Jag hoppas att han fick hjälp.

Hur långt ska och kan man sträcka sig som medmänniska åt någon som uppenbarligen inte mår bra, men som inte heller vill ha hjälp? Man kan ju inte gå in och bestämma över någon annan, men om någon mår så uppenbart dåligt att det finns risk för självmord. Vad gör man då?

Återigen en skön söndag!

Det har varit en skön dag i dag. Mina stora barn har kört ris. Jag har rensat buskarna från ogräs och inte gjort mycket annat. Lyssnat på ljudbok och spelat wordfeud har jag gjort förstås. Nu när jag kan spela wf är det min favoritsysselsättning. A snodde telefonen och satte igång en massa nya spel den lilla rackaren. Tillslut frågade jag om hon inte skulle börja använda sin nya telefon istället och spela själv. Jorå det kunde hon väl.
Nya telefonen är en uppmuntran till henne. Hon kommer att få tandställning och det ska dras ut tänder och grejas i munnen på henne. Då kan man behöva en uppmuntran. Men själv hade hon bestämt att hon inte skulle börja använda den förräns hon dragit ut tänderna. Det kan ta ytterligare en månad till det. Men i dag ändrade hon sig alltså.
Mitt lilla barn har hängt med kusin J. Hela dan i går och hela dan i dag. N älskar det.
Nu ska jag sova! 

Blåmärken

Trött!!! Är som i en bubbla. Men det är inte på värsta viset ändå. Det finns öppningar i bubblan. Det är skönt! Men det är ett tungt lass maken får dra. Mig och resten av familjen plus ensilagekörning. Bra att vi bestämde att försöka ha en anställd under sommaren. Det lugnar ner en hel del för maken.

Men vilken underbar lördag det var igår. Perfekt väder för mig. Sol men inte gassande. Lagom med t-shirt och byxor. Jag började röja upp lite i en av ladugårdarna som inte används till att ha djur i längre. Höskullen ska göras om till festlokal. Ett hus som står på den tomten ska målas av sonen i sommar så det blev en hel del röjning med röjsågen runt det också. Bara jobb som jag tycker om. Det var dessutom så skönt väder att jag stack ut på en jogg vid niotiden. Då är det underbart!
Ja men lite skjutning hann vi med också. Det gick inge vidare för mig. Men kusin J satte allt han siktade på. Det blir mer övning i dag. Herrarna och killarna har åkt till skjutbanan för att skjuta med kula. Men jag vill bara vara hemma! Jag skjuter lerduva sen istället. Jag har blåmärken på överarmen och på kinden. Det synns att jag tränat att skjuta hagel. Uppskjutning för mig och J den 20 juni. Spännande och nervöst!

Den ena skjuter och den andra torranlägger.

Det är bara syrran A som inte är intresserad av att vara med.

Herre jistanes!

Herre jistanes vad jag skriver lite nu. Dåligt med kort blir det också.

För 6 år sedan åkte L på sin första skolresa. Utan oss föräldrar, med bara lärare. Jag var super hispig. Jag tänkte att han skulle komma bort, att bussen skulle köra i diket, att han skulle bli hungrig osv, osv. Igår kväll, sent, långt efter läggningsdags kom N ner. Han undrade om vi hade köpt godis och matsäck till skolresan han skulle på idag. Maken och jag tittade på varann. Vi hade helt glömt bort det. Snacka om att bli avtrubbad genom åren. Jag var dessutom inte ett dugg orolig utan tänkte att lärarna fixar det galant. Vi gräddade pannkakor i natt, gjorde mackor i morse och hann in på ICA innan bussen gick. Så det ordnade sig. Men L får verkligen bredda vägen för sina syskon och ta alla smällar och begränsningar.
Jo, skolresan till rymdmuseét i Borlänge var jätte bra!

I morgon är det fredag igen. Då ska vi bli bjudna på middag. Här hemma av barnens faster. Trevligt värre! A och kompis M ska fixa efterrätt. Det gillar jag starkt.

Maken har skämt bort mig också. Jag har fått en ny telefon. Om någon har försökt att ringa mig och inte kommit fram så beror det på det. Det var lite krångel att byta SIM-kort. Men nu fungerar det igen. Så nu kan jag spela Wordfeud. Hurra!

Nu ska jag ta kvällskissningen med hunden ute på åkern och titta om jag hittar några rådjurskid att skrämma bort. Vi vill inte ha dom i slotterkrossen i morgon!

Moppekort!!!

Våran stora superduper kille har fixat moppekortet! Det första han sa till maken när han kom ut och hade blivit godkänd var "Vilken tur att jag klarade mig, annars hade mamma blivit tokig och sagt att jag inte pluggat tillräckligt" Stackars barn vilken press han lever under... Men han fixade det och han har varit till Skog en vända och nu har han åkt på fotbollsträning. Alldeles själv. Vi skjutsar inte. Konstigt!
Nu ska vi fira honom med chokladpudding, melon och jordgubbssallad och grädde. Synd bara att han är på träning! Men vi skulle spara hälften till honom tyckte han.

Spännande dag

Vilken spännande dag det har varit idag. Pojkarna har skött sig fin fint, men tyvärr gick ingen vidare till i morgon. L stängde stället som vanligt. Han spelar alltid sista matchen av någon konstig anledning. Felix och L vann första dubbeln och åkte ut i en mycket jämn match i den andra. L gick vidare till kvartsfinal i singel och åkte ut i en mycket jämn två-settare mot en Bollnäs kille. Men ett brons blev det iallafall.
Mamma undrade om jag tycker det är tråkigt att sitta i en gympa hall hela dan. Nä jag tycker inte det. Det är jättespännande, men det är rätt skönt att hinna ut en liten stund mellan matcherna. Mamma och pappa har gjort Umeå under dagen. Nu väntar vi på att L ska duscha så att vi kan ge oss ut och äta något gott!
Men fy 17 vilket väder det är. Det är mycket väder skulle man kunna säga! Jag är glad att badminton är en inomhussport.

Länsförsäkringar och Umeå

Uuume. Där är jag nu. Hämtade min stora kille efter skolan, hämtade upp morsan och farsan  och sen drog vi norrut. Vi skulle stanna vid Höga kusten bron och käka. Det var fullt. Vi var där kl 18, men inga tommab ord förräns vid 20-snåret. Då fick det va och vi åt i Docksta i stället och det gick bra det med.

Jag har pratat med länsförsäkringars vårdförmedling i dag. Jag skulle boka telefontid med min läkare. Träffade på världens suraste sjuksköterska i rådgivningen där. Fel person på fel plats. Ingen service alls och snäsigt bemötande. De hörde aldrig av sig så jag ringde igen, fick prata med en annan. Jag sa att bemötandet hade varit kasst. Sen gick det mindre än en halvtimme och jag fick en tid. Men fasiken att man ska bli förbannad innan man får hjälp som vi betalar dyra pengar för. Jag kan ju säga att de två sista jag pratade med var det inget problem med.

Hemma har Oliver äntligen kommit till byn. Han har inte varit där på en månad. N har frågat varje helg om han inte kommer snart. Tillslut gav han nästan upp. Maken berättade att när han hämtat N från sin kompis idag så nästan grät han i bilen för han längtade så efter Oliver. Så häftigt!

Två bilder från Höga Kusten bron blev det iallafall!