På toaletten

Denna vackra dag får bilderna tala för sig själva!

Pluggo eller pucko, det är frågan.

Idag har det varit en bra dag. Började med gos med N och så långt det har gått nu slutat med att bli bjuden på go-middag av maken.
Jag har försökt att förstå en artikel i dag. I 5 timmar!!! Jag är nog inte så normalbegåvad som jag tror att jag är. Om någon är nyfiken och vill återberätta den för mig så heter den: "Estimating utility values for health states of overweight and obese individuals using the SF-36"

Jag förstår inte beräkningarna av materialet och jag förstår inte vart de har beskrivit resultaten på frågeställningarna. Men jag gör ett fortsatt försök. Nu mellan förrätt och huvudrätt. Det är tur att makens polare är här och underhåller maken.

Resten av eftermiddagen har jag suttit hos Petra. Jag har varit på 40 års kalas. Ätit den mest underbara smörgåstårta jag någonsin har ätit och kladdkaka "baketter". Lyckades sammanstråla med Stina där också.

Läste i dag att social samvaro med vänner är något av det viktigaste för att ha en god hälsa och livskvalitet. Jag instämmer till fullo! Jag blir så glad när det händer.

Aha!!! Nu tror jag att jag förstår! Artikeln alltså. Nu te och ost!

             

På väg hem.

På väg hem genom den södra halvan av Sverige. Bra kurs med en arrangör som både hade kontrollbehov och hade maniska tendenser. Jobbigt för henne kan man tänka.
Vilken mat vi fått! Det är ALDRIG mat med på sjukgymnast kurser. Vilket är bra då man inte ska slösa på offentliga medel.( Det är nämligen något som stör mig.) Men nu var det ett läkemedels företag som höll i det hela. Maten var definitivt mer värd än kursavgiften. Jag undrar om det är så här läkarna har det när de är på läkemedels kurser.
Nu längtar jag hem.

Kråkans krog

Varit på Kråkans krog. Ett mycket trevligt ställe i Mölndal. Nu är det artikel-läsning. Intressant, men det är svåra ord.

I Mölndal

Dröm om vår förvåning när dubbel sängen var 140 cm bred. Jag hann tänka 'Fan, stackars Emelie, jag kan kanske ligga på golvet...' Men sen hittade vi överslafen. Det  var väl för väl.

Tågresa

I ett långsamt tåg genom Sverige. För väl att jag har trevligt sällskap. Nu bara en liten bit kvar. Men i Göteborg är det lite snö och mycket regn!

Cybermöte

Nu har jag haft mitt första cyber-möte. Eller egentligen har jag haft det förut på den tiden jag läste Företagsekonomi mot Umeå. Men det var inte lika intressant.
Vi ska skriva en rapport tillsammans på 5 sidor. De andra två är unga och fräscha i huvudet. Det tänker jag använda mig av.
På min lott föll skriva om metod och kolla vilka två av mina artiklar som går att använda. Nästa date är på söndag kl 19. Då ska jag ha hunnit skriva. Men i morgon drar jag till Mölndal.
KOL och astma står på tapeten. Inte riktigt min cup of tea. Inser därför jag att jag måste åka. Jag måste bli bättre på det.

Nu mot artiklarna. Och en tidig kväll!

KOL-patient.

Samtalsterapi

Idag har det varit en urlakande dag. Som förhoppningsvis leder till ett läkande. Jag började på samtalsterapi. Och det är ganska tufft. Det blir mycket känslor. Det här är bra för mig. Tror jag och hoppas jag.

Nu ska jag spola tillbaka bandet i mitt liv. Jag ska försöka komma ihåg min barndom, min tonårstid och min tid då jag började bli vuxen. Inte alltid roliga minnen. Och massor som jag inte kommer i håg.

Jag ska tillbaka om tre veckor. Ser framemot det. Redan. Hon har vänt på åtminstone en tanke idag. Det var effektivt! Nu ska jag bara våga att ändra det beteendet också. Men när jag vågat kommer det att kännas bättre.

 

Varför?

God förmiddag! Potatisupptagning står på schemat idag. Och jag sitter hemma och bloggar. Jag skaaa dra mig dit snart. Jag måste bara få ur mig en tanke.

Igår kväll satt jag och diskuterade med en av närmaste vänner om självuppfattning. Jag har ju projektet 5 kg på 5 veckor nu. 2 veckor har gått. Vi diskuterade om varför. Jag är inte överviktig. Jag har ett BMI på 24,2. Vilket är högst normalt och friskt!

Om jag ser tillbaka några år så har mitt  tankemönster ändrats. Från att faktiskt tycka att jag är ful, fet, finnig och ganska värdelös till att tycka att, fan jag är rätt ok. Jag duger som jag är. Jag är bra nog. Det retar mig att jag har låtit så många år av mitt liv gå åt till att lägga energi på att inte vara nöjd.

Då kommer vi tillbaka till det här med 5kg på 5 veckor. Det handlar mer om den bild jag har av mig själv. Jag gick upp 5 kg i somras. Jag har haft kul. Jag har ätit och druckit gott. Jag har njutit. Det har varit en av mina allra bästa somrar sedan jag blev vuxen. (Sen att vädret var skit är en annan sak.) Nästa sommar vill jag också kunna äta och dricka gott. Jag vill kunna gå upp de där 5 kg igen utan att det är någon katastrof. Vikten i sig har inte så stor betydelse för hälsan i stort. Det är faktiskt mycket viktigare att vara fysiskt aktiv och att inte röka. Men som sagt det handlar om hur jag vill se ut. Jag vill vara kurvig, jag vill ha en rumpa, jag vill inte vara mager. Det tilltalar mig inte alls. Men jag vill se ut och känna mig hälsosam.

Sen funderade jag på de här med att röra på sig. Tidigare har det krasst varit så att jag har rört på mig för att hålla vikten i schack. Nu är det en bi-produkt. Nu rör jag på mig för att jag inte vill få en stroke, jag vill inte få en hjärtinfarkt, jag vill inte få cancer, jag vill inte få diabetes, jag vill inte att min artros ska försämras, jag vill inte hamna i ett smärttillstånd och jag vill absolut inte hamna i en utmattningsdepression igen. Fysiskt aktivitet skyddar inte mot allt detta. Men det minskar risken (många cancerformer är inte alls beroende av fysisk aktivitet, de kommer ändå). Faktiskt rör jag på mig för att det får mig att må bra här och nu. En dag med en promenad mår jag oftast bättre än med en dag utan promenad. Det är dessutom en bonus att jag älskar höstluften. Det är fan det bästa som finns. Frisk, kylig luft. Det är mumma det!

Jäklar vad bra det är med vänner som får en att tänka, som ifrågasätter. Även om jag inte har ett svar på en gång när vi sitter och pratar så väcker det tankar och funderingar. Och ibland kommer jag fram till något. Som nu.
Det är rikedom att ha sådana människor omkring sig.

Nu kan jag inte smita längre. Mot Rotberg och potatislandet!

mini-Anne

Efter mumsig middag. Svensk benfri kotlettrad (jag är livrädd för antibiotika-stinn dansk fläskfilé) med salami (troligen innehållande dansk antibiotika-stinnt fläskkött), mozarella, soltorkade tomater hoplagd i ugnsform och sedan kokt i gräddchilisås serverad med tagliatelle tillsammans med Per Mobergs fantastiska rosé vin tog vi en promenad runt byn.

Vi tog skottkärran med på promenaden. Skulle låna ett batteri av grannen längst in i byn. L tyckte det var jättebra.

Make och son på promenad

Var lite crazy och skrämde grannarna som satt med ett annat grannpar och åt middag genom fönstret. Vi liksom lyckades snirkla oss in och bli bjuden på kaffe och morotskaka. Då kom mini-Anne fram.

Har ni träffat mini-Anne? Hon är en fantastisk uppfinning. Man tränar första hjälpen på henne. 2 inblåsningar och 30 kompressioner. Tidigare under min förra chef tränade vi en gång per 1½år på att göra detta. Min nuvarande chef har nog glömt det eller så är det så att jag kom in i fel varv i verksamheten. Jädrar vad vi tränade. Åtminstone Annika, L och jag. Och vi fick till det ganska bra. Nu har jag lånat hem mini-Anne från Micke för nu ska jag träna lite med de andra barnen. En annan dag.

Om man håller för näsan och tippar huvudet lite bakåt...

...så funkar det jättebra.

Icke knöven!

Åh fantastiska helg! Förra helgen var jag knöven. Den här helgen struntar jag i det. Jag låtsas inte om det. Så då försvinner det nog. Ska skjutsa ner N till A och kusin Lisa som ska bada och sen sova hos farfar och farmor. Jag ska sätta mig på altanen en stund till. Solen skiner och det är höstigt friskt. Underbart! Kanske man kan få sig ett glas vin i kväll också.

Idag blev jag full i flin på mitt jobb. Jag har i tankarna, utan att förankra det med mina kollegor, tänkt på en utveckling av vissa delar av arbetsplatsen. Så när jag engagerat pratar på om vad vi borde göra så kommer det från vissa snabba, ironiska kommentarer. Men med en snäll underton! Och det gillar jag. Då myser jag inombords. Ingen orkar egentligen en fredag höra mina planer. Det kan jag förstå.

Nu helg!

No bandy tonight

Vi hade lite brådis i kväll. 2 kor som kalvade samtidigt som maten helst skulle ha varit lagad när jag kom hem för att jag och N skulle åka på bandyträning. Men tack vare att vi hade rester så hann vi till ishallen i tid och kossorna fick den hjälp de behövde. Bara det att när vi kom upp till hallen, så var det ingen träning. Jag hade inte läst på. Dumt.
Besviken hoppade N in i bilen. Men han är inte omöjlig den där pojken. När vi kom hem hade han svängt om tanken och följde med mamma på en joggingtur runt byn. När det var 500 m kvar sprang han hem själv och jag tog 4 km till. Så det blev en joggingtur helt oplanerat såhär på torsdagskvällen. Nu blev jag nöjd.

Pluggningen tar ju en hel del tid. Så det blir inga långa promenader nu på kvällarna och det är tråkigt. Jag har en hemlig plan... Jag ska byta arbetstider och börja kl 8 istället. Tror ni att det skulle vara möjligt att ta en joggingtur före jobbet. Tänk om det skulle gå. Kanske någon dag i veckan. Det tål att funderas på.

Nu  har jag varit utan medicin en vecka. Utsättningssymtomen minskar. Kan få en liten ostadighetskänsla i bland. Men det är ingen fara. Ångesten är borta. Burkkänslan är borta (= att det känns som jag sitter i en glasburk och betraktar världen och inte riktig är med, ganska obehagligt). Och nu börjar aggressiviteten som jag eldat på den sista veckan falna också. Känner mig lugn och tillfreds. Och dessutom ska jag få träffa Ulrika i helgen!

Ingen Björnrike-resa i helgen. De bordsskivor som  vi skulle ta upp hinner inte bli klara. Det blir annat i stället. En lugn och skön fredagkväll kanske...

En bild ur minnenas arkiv... Maken plockade minst 15 fästingar på honom i kväll. Sen blev det dusch och nu ska det bli droppar på ryggen mot de små rackarna.



Det är synd att de är små så kort tid

Jag tänkte att jag skulle lägga in en bild på hur vår lilla älskling ser ut nu här. Men som ni kanske vet gillar jag rumpor, ialla former. Platta, runda, hängiga, fylliga ja alla former. Jag tycker att det är en vacker kroppsdel (jag kommer inte få en kund efter det här inlägget....). Å, bara så där, stupade jag på den här bilden. 3 vackra former i ridbyxor.

 

Kris i kassan

Nu är det kris i kassan. Det är inte alltid lätt att vara mjölkbonde i Sverige. Vi kommer att fixa det. Hoppas jag. Men nu blir det en månad med svångrem och vatten och brö´. Investeringarna som var planerade får vänta ett år. Men blir det ytterligare ett år med sådan här ekonomi då ger vi nog upp. Det är tufft att jobba så många timmar i veckan utan att kunna ta ut en någorlunda lön som min make gör.

Ja, jag vet. Det finns folk som kommer att gnissla tänder. Resa till Nya Zeeland, lägenhet i Björnrike, resa till Gran Canaria, hm. Det verkar inte finnas dåligt med pengar där kan man ju tänka. Tänk om! Allt hänger på vad man har för utgifter och vad man prioriterar att lägga pengar på. Resorna är dessutom surt ihopsparade under många år. Lägenheten bär sig just nu själv med uthyrningarna. Hoppas vid de högre makterna att det håller i sig.

Lite grinig och bitter nu va? Jag tar kanske igen det en annan dag.

Min Petra fyller år nästa vecka. 40 år. Rena ungdomen. I morgon drar hon på semester med sin käresta. Ha en underbar resa!

Jag, Petra och Stina.

Hoj, hoj!

Slöat till lite här nu va? Dåligt med bloggande? Japp. Men nu är det dags igen.

Idag håller jag på att hälsochatta. I min kurs så är det första uppdraget. Det är intressant att se vilka perspektiv man har från olika yrkesgrupper där jag ligger i underläge som enda sjukgymnast.

Igår började vi ta hem djuren från betet. Stackars hunden används som lockhund istället för vallhund. Kvigorna är jättenyfikna på honom och följer honom vart han än går. Smidigt värre.

Komsi, komsi kosserna!

Man kan undra om han slickar på mulen för att det är gott eller för att visa underkastelse...

Va gölu förnå?

Nu äter jag upp dig!

Snart så är de inne.

 

Lördagsturer

Fick knuffa upp N ur sängen i dag. Det är jobbigt att kliva upp på morgonen när man varit på trevlig middag/födelsedagskalas kvällen innan. Men nu är de iväg på bandyn pappan och sonen.

Vi fick underbar mat igår. Råraka med rom och creme fraiche, lax med ost och pressad potatis med en fantastisk kall sås med ananas i och äppelpaj till efterrätt. Hon är en fena i köket min kusin.

Maken, N och jag kom ut i skogen en sväng igår också. Vi tänkte vi skulle plocka trattisar. Det fanns inte en enda. Det blev några gulingar i stället.




Familjen kantarell

 

Different shades of Green



Å igen, några olika toner av grönt



N vill åka hem. NU!



Brännboll

Flygande N

 

Tyckte bara det såg häftigt ut att han kan flyga. Bilden är tagen på skolornas årliga fri-idrottstävling som var i veckan. Han kom till final i 60m men fick ingen medalj. Han fick däremot brons i längdhopp. Då blev han nöjd.

 

I kväll har vi haft badmintonkväll utan badminton. Vi har spelat brännboll. Det är kul det! L och jag var i samma lag så det blev inga bilder på honom.



 

A

N har träffat bollen

 

Jädrar! Kepsen!

 

 A och kompisarna Moa och Olivia är på "krogen" för första gången. Det har varit nervöst och pirrigt. Men nu är de där. L är också där. Maken hämtar nu. Jag är nyfiken på hur de har haft det och ska försöka hålla mig vaken tills de kommer hem.

 

Lunchblogg

Sitter ute i solen. Har mindfulnessat. Funderar mycket på olika diagnoser som det egentligen kanske inte finns så mycket evidens för. Utan det är mer att man tror att det är på ett visst sätt. Men vi behöver ju diagnoser också.   Dels för att få rätt hjälp i skolan eller bli sjukskrivna, men också för att vi ska ha en grupptillhörighet. Och kanske också ett berättigande att få vara som man är. Skulle tro det blir fortsättning på de här funderingarna. Nu jobb!

Morbid?

Jag läser en del cancer och sjukdomsbloggar. Sjukt? Ja kanske. Men det hjälper mig att inse att det kan vara jag som blir sjuk nästa gång. Eller så kan det vara jag som möter den där bilen med en förare som sitter och smsa:ar och kommer över på fel sida av vägen precis när vi möts. Eller så kan det vara så att jag kommer över på fel sida av vägen och skadar någon annan. Eller så händer det mina barn något - det allra värsta!

Jag somnar aldrig osams med mina barn eller med maken. Jag är noga med att säga hej då på morgonen när jag åker till jobbet. Jag kramar familjen när jag kommer åt. Jag vill att de ska veta att om det värsta händer så är de älskade. Morbid? Ja troligen. Men viktigt för mig. För det kan vara jag nästa gång.
Det finns inga garantier.


Morbid = psyksikt mycket osund. SAOL.

Pillren till pillertrillaren!

Myspyskväll igår med vänner. Det bjöds på bröd. Åh vad jag älskar gott bröd. Min intention med 5 kg på 5 veckor sprack på en gång. Surdegsbröd med lagom stora bubblor. Varmt och med smör. Blanda det med Gino, te och gott sällskap. Det är en suverän kompott.
Idag lämnade jag in mina sista piller. Nu får det gunga, svaja, krypa bäst det vill. Nu gör jag slut med pillren. Nu ska jag försöka vara rädd om min själ istället.

Kräftskivan i bilder

Mrs and Mr Westberg

 

I lördags hade vi fest. Igen. Himlar vilka festprissar vi är. Den här gången delade vi gracerna med herr och fru Westberg. Det är bra med samarbete.

Temat var kräftor den här gången. Och knytis. Knytiskonceptet tror jag att vi kommer att anamma fler gånger.

Kvällen i bilder:

 



"Vuxenbordet"

och från andra hållet.



N hade hunnit haft en lektion i nyckelharpa. Han uppträde med det han lärt sig." Spanien" och" Smoke on the water"

Min braa A.

 

Dans är viktigt på fest!

Pappas dag!

I dag är det pappas dag. Grattis älskade du!

Pappa

 

Mycket bilåkande blir det...

Dagens schema:
*Till Bollnäs och tillbaka hem med N  på bandyträning.
*Promenad med hunden.
*Till Bollnäs och tillbaka hem med N och A på badmintonträning.
*Till Bollnäs och tillbaka med E på badmintonträning.

Det som är kvar att göra är att ta en tur till kära far på födelsedagskalas.

Vi gjorde kväller!

N och jag har gjort kväller. Vi ligger i sängen, han sover och jag ska läsa en stund. Jag har haft kul på festen och tiden har bara rusat på. Gästerna har haft med sig så god mat och efterrätten blev bra. Vår festlokal är 100m från vårt hus och himlar vad de poppar där nu. Jag myser i tanken och tycker det är häftigt att barnen och föräldrarna dansar och har kul tillsammans.
I morgon är Ns första bandyträning. Tidigt. Kl 9. Väckarklockan är ställd och skridskorna står och väntar i hallen.

Den här lille gynnaren träffade jag på idag.

Krypande känslor

Ikväll är det en fest på gång. Betydligt mindre skala än förra gången och betydligt mindre att ordna med. I kväll får gästerna ta med sig sin mat själv. Vi bjuder på efterrätt och kaffe.

Just nu håller jag på att baka matbröd. Lite sånt kan ju vara gott att ha. Degen ska snurra runt i assistenten i 5 minuter till innan jag ska sätta ner den i källaren för 2-3 timmars jäsning. Till efterrätt blir det NZ-ländsk vanilla instant pudding. Vi får se hur det faller ut i Sverige. Jag älskar det och köpte på mig flera förpackningar när vi var i NZ. Nu har jag hamstrat på det så länge att utgångsdatumet börjar närma sig.

Dagens utsättningssymtom är krypande känsla i kroppen. Hade ganska mycket av det som insättningssymtom. Det känns som händer, armar och ben skakar - fast inget är synligt. Det är som en rastlöshet. Det blir väl några dagar med det innan det ger sig.
Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att behöva äta liknande mediciner igen. Jag förstår att det är jädrigt lätt att falla tillbaka i att fortsätta att ta det. Jag hoppas att jag kan klara mig med samtalsterapi. Och det ska jag ta tag i snart. Har fått tips om en duktig terapeut. Jag ska bara skrapa i hop lite mod. Jag anar att det kommer att bli tufft. Jag är ju inte så himla pigg på att skrapa fram mina sämsta sidor, de sidor som jag försöker gömma för omvärlden. Men spännande ska det bli!

Vad tiden går fort. Petras efterlängtade utlandsresa är snart här, den som kändes så långt borta. Vår badsemester-resa är också snart här. Fick mail från resebyrån att det endast är 50 dagar kvar. Det är ju ingenting. Mycket ska hända fram tills dess.

Välkommen jag!

ARG!

Jag drar ner på medicinen. Den mot utmattningsdepressionen och som jag nu har ätit i ett år. Helt självsvådligt drar jag ner. Har ätit 10 mg fram till sommaren. Höll mig till 5 mg under 4 veckor, sedan minskat till att ta 5mg varannan dag under 4 veckor och nu senaste 3 veckorna har jag tagit medicinen var 3 dag. Jag har haft utsättningsymtom som ostadighetskänsla och lite ångest. Symtomen man hade när man började äta medicinen kan komma tillbaka. Den här veckan har jag varit fri från ostadighetskänslan. Den ångest-känsla jag haft har varit minimal och jag har kunnat betrakta den för vad den är, dvs utsättningssymtom. (där kommer mindfulnessträningen in!)

Idag kom dessutom en fantastisk känsla tillbaka. Jag har varit arg. Riktigt heligt förbannad. Så där skönt arg så det blir som fyrverkerier i magen. Under mitt rehabiliteringsår har jag förvånat konstaterat att jag inte blivit arg över saker som jag brukar reta upp mig på. Jag har liksom bara tänkt "Jaha" och inget mer. Jag har inte känt mig "utjämnad" i mina känslor förutom i ilskan, jag har haft toppar och dalar ändå. Men idag kom den äkta ilskna känslan tillbaka. Fy fan vad härligt! Trött blev jag, men vem blir inte det efter en urladdning?

Välkommen tillbaka känsloliv!

Glad och lycklig för att jag kan bli arg!

Sweet shortcrust pastry

Pust. Det dåliga samvetet försvann. L kom och sa att matchen var flyttad. Han ska på badmintonträning i stället och då kan maken skjutsa honom. Nu ska jag göra "Sweet shortcrust pastry" till efterrätten till helgens kräftskiva. SEN blir det natta!

Crook

Jag är lite knöven. Lite frössen och lite ont i huve. Trött. Jag är ytterst sällan sjuk, tack och lov. Jag är inte sjuk nu heller bara lite hängig. Absolut inte så att man skulle stanna hemma från jobbet. Men följden blir att jag stoppar i mig, massor. Jag har någon slags omvänd funktion mot genomsnittsbefolkningen. Jag äter mer än nånsin när jag är "crook". Konstigt. Alla mina celler vill ha fett, socker, kolhydrater och proteiner. Och vila.
Så nu blir det middag. Skjutsa L till fotbollsmatch. Men han får ingen publik från familjen ikväll. Vilket känns oerhört ruttet. Maken kör ensilage och jag känner att det inte riktigt är min grej i kväll och stå och frysa en fotbollsmatch. Det blir en lugn kväll.

Dator

Ska sova nu. Trött efter trippen och jobbardag. Men jag har fått min dator tillbaka som varit trasig i flera månader. Tänk att man kan längta efter en dator.

Intressant?

Hade en utskriven karta från google. Hade dessutom telefonens navigationsprogram. Ändå kom jag fel. Men hittade rätt efter att ha frågat mig fram. Olikt mig så var jag ute i god tid och är på plats en timme före kursstart. Det här ska bli så intressant. Jag skulle kunna vara mamma åt de flesta som rör sig här. Det ska också bli intressant. Jag menar, intressant att få höra hur man ser på det här med hälsa från en annan 'point of view'.

Framme i Halmstad

Framme i Halmstad. Hittade hotellet tillslut. Man kan tro att jag hamnat på ett charterställe.

Helgen är slut!

Underbara sommarnatt. En trevlig och mysig kräftskiva hos syrran. En mage med gaser så jag hade kunnat skjuta ut maken ur sovrummet efter all god mat.

Sommarnatten föregicks av 9års kalas med 4 fina gossar och med en mamma och pappa som försökte vara roliga. Och sen en söndag med långpromenad och mycket datorsittande och badmintonstart. Det följdes av födelsedagsuppvaktning av N av faster, farbror och kusiner.

I morgon tåg till Halmstad. Tåg en hel dag. Det gillar jag. Någongång ibland. På tisdag börjar min kurs "Hälsa och livsstil 1". Det blir spännande att se om min hjärna håller för halvfartsstudier ett tag framöver.
A är snart klar med den engelska hon ville ha hjälp med. Nu kryper vi i säng.