Gräl

I dag var jag effektiv när jag kom hem. Jag slängde av mig skorna, dammsög, lagade mat och åt. Sen brakade det lilla helvetet loss. Vi har ju en dotter och hon är så förtvivlat lik mig till sätter och humöret. Men som tur är har hon fått pappans snällhet och tålamod. Vart hon har fått sin enormt pedagogiska sida från det vete gudarna.
Häromdagen skrev jag ju om vad jag enats om med barnen. Det var vad  jag enats om. En sak jag enats om var att om man inte hade träning eller någon annan aktivitet på kvällen så får man ta sig ett varv runt byn (drygt 1,5 km eller rättare sagt 1856m). Det vägrade lilla tonårsfröken. Då ryker telefonen sa jag. Nej sa hon. Jo sa jag. Då tar jag din telefon istället sa hon. Nej sa jag. Jag ni ser. Det var ingen givande diskussion eller en diskussion som gick framåt. Till saken hör att hon inte rör på sig. Hon ligger i sängen eller sitter och pysslar eller tittar på tv eller spelar tv-spel. Hon gör massor av saker. Men alla är stillasittande aktiviteter.
Eftersom jag i mitt yrke ser vad som händer med folk som inte rör sig och eftersom jag vet att den fysiska aktiviteten i barnaåren är viktig för kroppen när man blir äldre så är det här verkligen min stötesten. Hon behöver inte gå. Hon kan göra vad hon vill bara hon rör sig. Hoppa studsmatta, springa, klippa gräsmattan leka med brorsan. Bara hon rör sig åtminstone 20 minuter.

Det spelar egentligen inte alls någon roll hur man ser ut i kroppen bara man rör på sig och har en någorlunda god kondition. Men dottern vägrar.
Det hela löser sig tillslut. Jag tror hon har varit ute och gått en stund. Hon var trevlig när jag kom hem från min promenad och jag var också ganska trevlig när jag kom hem. Hon fick dessutom sina nya skor. Med 8 cm klackar. Vilken donna jag har! Hon blev så lång. Hon sover nog med dom på inatt.