Första jobbar dagen den här veckan. Jag var till Stockholm i går och träffade den läkare jag har haft under sommaren och hösten. Jag gillar henne. Bland de första hon sa till mig var " Du måste särskilja på dig och sjukdomen. Du är inte sjukdomen. Du saknar ett ämne som det blir sämre av när man ständigt stressar. Det behöver vi fylla på" Bara de orden gjorde att det kändes så mycket bättre.
När jag väl fattat att jag var ganska risig har jag tagit/köpt/fått massor av hjälp. Jag har gått hos Psykolog Per. Han ifågasatte, provocerade så jag måste vända ut och in på tankar. Jag har gått på mindfulnessträning/meditation hos Kerstin för att acceptera mig själv som jag är. Jag har gått hos massör Lena på taktil massage för att få ännu mer effekt av mindfulnessen. Jag har vänner och familj som kollar upp mig, smsar, frågar och stöttar.
Hädanefter behöver jag förhoppningsvis inte åka till Stockholm för att träffa läkaren mer. Jag hoppas att det kommer att räcka med telefonkontakt för förnyande av medicin. Jag behöver i dagsläget ingen sömntablett och jag behöver heller inte lugnande, men jag behöver min antideppressiva medicinering. Jag tar ganska hög dos sådan.
Av erfarenhet vet jag att jag alltid mår sämre på våren, jag är en "det gör ont när kroppar brister"-person, medans hösten är det bästa på hela året när det gäller det själsliga livet. Jag kommer fortsätta med min höga medicinering ett bra tag till och kommer försöka, i samråd med läkaren, att blir fri medicineringen till hösten. Jag vet att det är svårt, men ambitionen finns där i allafall.
Jag triggas lätt nu för tiden. Särskilt personer som har triggat mig något tidigare kan trigga mig otroligt nu. Då får jag mina stresssymtom på en gång. Jag blir yr i huvudet och får tryck över bröstet. Jag försöker vara klok och se det som övning. Att jag ska öva i att ta det lugnt och inte hetsa upp mig över sådant jag inte kan styra. Men fasiken vad svårt det är.
Det är kul att jobba. Jag har sänkt ambitionsnivån massor och försöker tänka på hur mycket man egentligen kan påverka en människas kropp om inte människan är med på det själv. Inte mycket tror jag.
Dags för middag. Här blir det pasta och baconsås. Och kanske, bara kanske ska jag försöka jogga runt byn sen. Det är bara 1,5 km. Men det känns lagom för min fot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar