Gastar?

Det är tufft på jobbet. Inte så mycket för mig som för de andra. En av personalen sade upp sig idag. Med en sån liten grupp som vi är och med svårigheten att få tag i kvalificerad personal så påverkar det alla mycket. Så det blev en tung stämning på jobbet. Vi andra försöker lyfta oss ändå. Men vi har så olika professioner och inriktningar så vi kan inte ta över och gå in och göra någon annans jobb. Tråkigt blir det i allafall. Jag är himla glad att jag inte är chef och ska försöka ordna upp det.

Min egen dag har varit bra. Tårna är blå-svarta och yttre fotknölen tredubbelt stor. Men med hård lindning och sån där hiro... hirodruid... äh druid-salva blir det sakta bättre. Jag tar med mig sonens urvuxna pjäxor som är lite förstora för mig utifall att jag inte kommer i mina egna. Försäkerhets skull har jag packat längdskidorna också, om utifall att det inte fungerar med slalom. Underställ packat, toapapper packat, skidbyxor och liftkort packat, nycklar packat. Jag tror jag har fått med mig det mesta. Petra och Stina har handlat. Jag har tankat bilen. Jaa, det är väl allt.

Jag hoppas vi får sova ordentligt i natt. Om det finns spöken, och om man kan vara synsk så har vi ett problem i vårt hus. A har sedan hon var liten sett samma figur stå och titta på henne i sovrummet då och då. Nu var det länge sedan sist, men häromnatten var det dags igen. Hon blir så rädd att hon inte vågar sova i sin egen säng utan sover med maken och mig. Det är helt ok. Men sömnen blir det lite si och så med. Vi vet inte om hon drömmer eller om hon verkligen ser något. Själv hävdar hon bestämt att det är någon som står där.
Little Buddah! Kanske du kan hjälpa oss?

Nu blir det bloggpaus. Ingen dator med till fjällen. Krameli kram!