Mästerkocken

Häromdagen hade vi namnsdagskalas x 3. Maken, N och L heter lika. Inte så fantasifullt men praktiskt. Vi firade med glasstårta och småpresenter.

I dag när jag tittade ut från mitt källarfönster på jobbet så snöade det, jag blir alldeles lycklig då. Rehab ligger nästan alltid i källare och har nästan alltid små fönster. Vi är inget undantag. Vi har dessutom fönstrena ut mot gatan, vilket är lite konstigt planerat eftersom vi nästan alltid har avklädda personer inne på våra behandlingsrum. Vilket innebär att vi nästan alltid har persiennerna nerdragna. Min kollega hade hört ett barn fråga sin mamma om " dom alltid sover i det där huset, för fönstrena är jämt fördragna?".

I morse högg jag tag i en doktor och slängde upp vänster foten, och sa "Titta på den! Hur mycket tror du är trasigt? Jag kan inte undersöka själv"
Jag började min badmintonkarriär igår och om den kan man kort säga så här om "upp som en sol och ned som en pannkaka" eller "den som gapar över mycket mister ofta hela stycket". Det var första gången och jag var lite nervös. Jag ville gärna visa att jag kämpar och att den som skulle spela med mig inte skulle tycka att jag var alltför tråkig att spela med. Jag tänkte att "nu jävlar ska jag kämpa". Jag kämpade så svetten rann. Jag hoppade, slängde mig och gav allt. Tills det tog slut... Min kropp är inte 20 längre, den är 40 som doktorn torrt konstaterade. Jag hamnade snett på foten och föll som en fura. Generad reste jag mig upp och pös i väg med svansen mellan benen... ja det var det det.



Svullen vänster fotled.

  Jag har nyligen gått igenom medicin väskan för badmintonklubben och konstaterat att de måste köpa lindor så jag visste att det inte fanns några där. Det var bara att åka hem och linda hårt som fasen och lägga sig i högläge. I natt har jag inte sovit många minuter. Lite trött nu.
Doktorn konstaterade det jag själv trott: skadat FTA lig. och kanske tom deltoid lig.(!) Han funderade även på calcaneofibular lig. Men bindväven mellan fibula och tibia hade klarat sig och det var det jag var mest orolig för. Det betyder en rejäl stukning av ledbandet vid yttre fotknölen ev att det gått av också och även en skada på inre ledbandet och det brukar man klara rätt bra för det mesta. Det blir några lugna dagar framöver med stillsamma promenader. Det är ju för väl att jag ska åka slalom nästa helg och inte längdskidor för lyckas jag bara få ner foten i pjäxan är den ju fixerad så då borde det inte vara några problem med åkningen.

Mästerkocken tycker vi är rätt kul att titta på. L blir jätte inspirerad. I går frågade han om han fick laga mat i kväll. Vad svarar man på det? Hurra, jippie, absolut, så klart! Han lagar för fullt nu. Det blir Porterstek med hasselbackspotatis till varmrätt. Till efterrätt är det chokladmousse på hallonspegel. Det är inte helt fel... nää, det är helt rätt!