Badminton för hela slanten

Nu är det måndag och det är andra veckan med mitt nya schema. I mitt nya schema är jag ledig måndagar istället för fredagar. Jag har själv valt det så, jag tycker inte om att ha söndagsångest inför arbetsveckan. Jag tycker om mitt jobb så egentligen är det inget att ha ångest över. Men jag blir lite stressad på söndagskvällarna. Jag provar att skjuta fram den ångesten till måndagen istället så får jag se hur det känns. Men idag känns det som jag skolkar och jag blir lite nervös för att jag kanske har tagit fel och inte alls har nytt schema. Hå hå ja ja. Har man inte problem så är det lätt att skapa sig problem.

Helgen har spenderats i Haneborg. Badminton igen. Den här gången klubbmästerskap. Alla barnen var med och spelade singel och dubbel. A spelade dubbel för första gången och hade blivit lottad att spela med M som är en duktig tjej i samma ålder. De spelade två mycket jämna matcher och de vann en av dom. Jag tror att A växte i andras ögon. Hur som helst var M helt rätt person för att A att spela med. De umgås inte alls annars. Har liksom aldrig kommit överens. Men M är en juste tjej som inte surar i hop i onödan. Hon lyfte A och peppade henne. A och M hade bestämt att även om de förlorade skulle de inte ge sig så lätt, de skulle kämpa för varje boll. Och det gav utdelning. Mitt mammahjärta liksom växte till av glädje och stolthet.

N spelade också dubbel för första gången. Tyvär missade jag den matchen. Men den hade varit en show. N hör till de pratgladaste barnen i klubben. Han hade satts i hop med den som är strået vassare när det gäller prat och är två år äldre. Maken berättade att publiken hade suttit och skrattat för det var en sån högljudd spontanitet under matchen. Carina som suttit siffervändare hade haft svårt att hålla sig allvarlig. Men barnens kommunikation fungerade tydligen för de vann sin grupp. Efter vunna matcher hade de dansat runt på planen. Jag skulle vilja ha sett det.

L tog hem två silver. Och ett skadat finger. Han spelade dubbel och kompisen skulle slå en boll och råkade träffa Ls pekfinger. Förutom att fingret gjorde ont så gick kompisens racket sönder. De slår hårt de där tonårs pojkarna. Fingret höll och det gick att fortsätta att spela. 



A och M spelar på den närmaste planhalvan

 I dag fyller min älskade farfar 89 år. Vi ska åka dit och fika mitt på dagen. Barnen börjar inte i skolan förräns imorgon. Det är svårt att hitta på någon present till någon som fyller 89. Men han gillar godis så det finns en chans att det blir något sådant. N kom precis och lade sig bredvid mig och konstaterar att han är precis som hans farfar, en sockerråtta.

Jag tränar ju mindfulness. N och A har kommit på att det är ett bra sätt att varva ner på kvällen. Det är så bra för då gör jag det också. Jag har förmånen att ha haft stöd av Kerstin Palm som är fenomenal på det här med att lära ut om att ta ansvar för sitt liv och vara här och nu. Hon har spelat in en cd som vi använder oss av. Jag har flera skivor med handledning av mindfulness men den är så bra. Enkel. Igår kväll hade N svårt att varva ner. Framemot kl 22 så bad han om att få göra "femman" (= spår fem, den som vi tycker är lättast).  Vi hann igenom nästan hela, sen sov han.

Nu vill N ha frukost. Å jag mä!