På tur

I dag hade N och jag bestämt att vi skulle åka skidor. Planen var att vi skulle få i gång skotern, få på spårgrejen på skotern, spåra och sen dra i väg som värsta Kalla. Jag ringde maken och frågade om nyckeln till skotern. Han sa vart den var. Han upplyste mig om att batteriet nog var slut så att jag måste dra igång den med startsnöre för elstarten skulle inte fungera. Han hade rätt. Och jag drog, å jag drog, å jag drog. Jag blev mer och mer förbannad på min otillräcklighet och klenhet. Till slut ringde jag grannen R. Den sötnosen hade tyvärr hunnit iväg från byn så han kunde inte komma och hjälpa mig. Jädrar vad ilsk jag blev. Då hände det! Den startade! Yess!

Då var det dags för nästa steg i planen. Spårgrejen. Den stod på högkant. Den gick inte att rubba. Vi sparkade, knuffade, tog en järngrej och bände och drog. Även nu fick den här frun upp adrenalinet till oanade höjder. Till slut sa kloka N:" vi spårar med skotern och åker i skoterspåret, vi behöver inte ha något skidspår". Sagt och gjort. Så gjorde vi! Å det gick så bra. Vi gled fram. Hunden var glad, sonen var glad och jag blev också glad efter en stund.

N på tur.

Snötrollet

Nu har vi fikat. Vaktbolaget är här och tar hand om alla busar. I dag är N inte polis, utan han är vakt. Han låter i bland väldigt bestämt:" Hörru du! Nu tar du det lugnt! Vet du inte vad lugnt är va? Nu lugnar du ner dig" Så står han och pratar med någon i vardagsrummet som just nu fungerar som Systembolag. Han reder upp ett bråk där just nu.

Sen lunch blir det nu. Tja!