I går kväll när jag gick och lade mig så längtade jag efter morgonen. Att få sova länge utan att behöva stressa upp. Förra helgen var det lite stressigt eftersom det var badminton. Så annorlunda det kan bli mot för vad jag tänkt mig.
Vid 7 skuttade N upp i sängen "hjälp mig med datorn". Jag vägrade kliva upp. Slumrade av och till. Vid halv åtta var han tillbaka och knuffade, tjatade och pratade. Det var bara att masa sig upp. Det gick inte att ligga kvar. Nu är jag uppe och det är väl bara att sätta igång med den här dagen.
Maken och jag är lite oense. Jag tycker om när det är svalt i sovrummet. Så svalt att jag måste sova med flanellpjamas och raggisar. Han tycker det är alldeles för kallt. Det blir jobbigt att kliva upp på mornarna tycker han. Det är kallt och eländigt. I natt var det varmt sovrummet. Jag undrar om han har varit och smygskruvat lite på termostaten... Jag sänkte den iallafall. Fast bara pyttelite, så att han inte ska märka det så mycket. Frulledags. N har kokat te-vatten åt sin kära mor.
Brrr...fast har man ett varmt täcke att krypa under så är det okey. Du får väl värma maken ;0)
SvaraRadera