Äntligen!

Ni som känner mig vet ju att jag kämpar på med min träning. Den går upp och ned. Rör på mig, det gör jag alltid, men mest med promenader. Men det här med att jogga hör mest sommaren till och är ett nödvändigt ont inför tjejmilen eller annat som ska springas. Jag njuter aldrig. Men å andra sidan ångrar jag aldrig att jag har varit ut och joggat.

Nu 3 gånger på raken har det varit en njutning att jogga. Äntligen! Det har varit underbart. I dag på jobbet tänkte jag till och med att i kväll kommer jag att ta en längre runda än vanligt, för jag var laddad. Lördagens 5 km var underbar, måndagens tur ut till Skatrevet var underbar och kvällens 11 km  (Yeaa!) var också den underbar. Jag kan ju säga att jag joggade inte hela tiden. Jag måste stanna för att kissa en gång och en gång såg jag något som rörde sig i vattnet och då måste jag stanna och titta på det. Och det var, tror jag en bäver. Men en njutning var det!

Kan det va en bäver?