Dagar med maken

Igår och i dag har vi haft full huggning. I går skulle son N på disco, son L skulle klippa sig sen skulle han till en kompis och sen skulle han på Tranan och svänga sina lurviga. Det var discodebut för N och stora-syrran gjorde honom så fin. Svarta jeans, ny skjorta och Barcelona fotbollsstrumpor! Och så lite vax i håret på det.

Vi bestämde med Antons föräldrar att två timmar skulle nog räcka vid första discot som var på Västansjö skola. Vår son har till sin stora förtret inte någon mobiltelefon ännu. Jag och maken tycker helt enkelt inte att han behöver någon egen på ett tag. Vi skrev en lapp istället med makens telefonnummer på så att N skulle kunna ringa om det blev något akut.

Vi andra tyckte att vi också behövde lite trevligheter så vi åkte på Take-Off i Bollnäs och beställde mat. Vi väntade och väntade och väntade. Ingen mat kom. N ringde och sa att de hade varit på disko klart och ville åka hem. Nu! Akut! Han skulle ju ringa om det blev något akut. Då kom stora mamma-stressen. Från Bollnäs till Västansjö tar det minst 20 minuter, och vi hade inte fått någon mat ännu - efter dryga halvtimmen.
Vi frågade servitrisen och det skulle inte ta mer än 5 minuter till. Det var min kyckling som tog tid. 35 minuter för att tilllaga en sketen kyckling filé?? Maten kom och vi slängde i oss den, och drog i väg. Sonen ringde igen (den här gången från en annan telefon) och undrade om vi inte skulle komma snart. Jorå, ljög pappan stressat och gasade lite extra.
Maten var god, men man ska inte åka på Take-Off om man har en tid att passa.

Så mycket som jag och maken har umgåtts i går och i dag har vi nog inte umgåtts på flera år på hemmaplan.
På förmiddagen idag var vi i väg och övade att skjuta på älgbana. Det var sönerna, maken och undertecknad. På eftermiddagen var vi upp på Kölberg och sen en vända till Knupbodarna. Trevligt och lite konstigt att umgås så mycket.
Snart går vi in hans mest intensiva jobb-period under året. Då räknar jag mig som ensamstående med en partner som kommer in i bland i livet och besöker barnen och mig. Om jag inte svänger om mina tankar så, så blir jag tokig och superirriterad på maken som jobbar så mycket. Vilket är jätteorättvist mot honom, för han gör verkligen allt han kan för att vara med oss så mycket som möjligt. Men det är i allafall min strategi för att ha en bra sommar.

Hunden älskar att få vara med när vi drar till skogs. Speciellt till skogar där han inte brukar vara.

Mezzo

När jag var liten älskade jag min farmors murkelsås. Jag vågar inte äta murklor nuförtiden, men det är kul att hitta de små knölarna iallafall. För då är det vår.

Uppe på Kölberg finns ett stup. Det kallas för Högsätet. Undrar om det använts till ättestupa? Det var för väl att vi kopplade hunden. Han ville jaga bilarna som var långt därnere.

Man ser ganska långt. Bortåt Segersta hållet. Alla lador på Myckelängarna ser man också. Och långt där borta som en liten del av en klunga av hus är vår gård.

Det är brant och långt ner.

Vid fäbodvallen brukar det vara otroligt mycket vitsippor. Det är det i år också. Underbart vackert. Maken och hunden väntar tålmodigt medans jag kryper omkring på marken.

Våriga sippor.

Nu hörde jag att den stora sonen kom hem efter att ha varit ute och ätit med de andra badmintontränarna. Så nu kan jag slappna av. Så nu ska jag snart sova. God Natt!