onsdag 9 maj 2012

Avskrivning!

Vi har ju stegtävling på jobbet. Vissa är mer ambitiösa än andra som med allt annat här i livet. Jag är medelambitiös. Men en viss press har jag på mig. Jag bör åstadkomma åtminstone 10000 steg på en dag. I dag har jag träningsdag men pga olika saker som hände och min naturliga lathet kom jag inte ut i tid. Sen blev det för mörkt.
Maken erbjöd sig att följa med på en promenad runt byn. Han behövde ventilera sina slemmiga lungor. När vi gått ett varv: 1850m Så stod min stegräknare endast på dryga 7000. Till hundens glädje tog jag ett varv till och sedan ytterligare ett halvt varv. Nu har jag precis passerat 10000 och jag har konstaterat att det är himla bra att vi bor långt ute på vischan med få grannar så att man inte blir alldeles idiotförklarad för att man ränner runt sina rundor.

Igår på ett möte på jobbet betedde jag mig som en vuxen människa med en 10 årings hjärna. Dvs lite beräknande men med noll koll på hur man interagerar med  andra på ett arbetsmöte. Jag var spydig och otrevlig och trött på att man alltid ska spara pengar och att våra kunders integritet i bland åsidosätts pga för höga kostnader. Jag vill dock säga vi  ALDRIG slarvar med sekretess och tystnadsplikt.
Igår kväll när jag tänkte på det så skämdes jag lite för mitt uppförande. Så pass att jag erkände det för maken.
Idag fortsatte jag att skämmas. Men var med om att någon annan borde skämmas ännu mer. En arbetskamrat från en annan ort ondgjorde sig över en person som han/hon var fruktansvärt irriterad på. Snackade skit, rent ut sagt. Tyvärr hade arbetskamraten från den andra orten inte känselspröten ute. Och missade att den person han/hon pratade om är en god vän till mig... Jag försökte liksom mildra "skitsnacket" men det gick inte. Jag undrar om det kommer att ramla ner en talgdank så småningom. Han/hon borde ju ha förstått att vi känner varann när jag talade om att vi gått flera kurser tillsamman (utanför jobbet) och att vi umgåtts en del tidigare. Hmm. "No one talks badly about my friends, I might chew on their legs" (skulle kunna vara ett citat från en cool film, eller hur? )

Jag var med om något trevligt i går också. Eller trevligt... Jag och hunden var ute i skogen och skulle gå ner mot sjön. När vi precis har vikt av från stigen reser en älgko på sig och har efterbörden kvar hängande i "baken". Stackarn hon blev väl livrädd när vi kom. Hunden och jag vände och gick åt andra hållet. Det kändes som en rätt maffig upplevelse fastän vi inte såg den nyfödda kalven.


foto Jenny Sanner-Rosqvist, sveriges radio.se


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar