En kollega kör som en biltjuv. Jag har åkt med kollegan till och från en kurs efter en krokig landsväg. Hon skär i kurvorna så vi hamnar utanför vägrenen - på fel sida av vägen. Jag är livrädd att åka med henne. Jag sa då lite försiktigt att vi kan ju få möte i en kurva och att det kanske inte är lämligt att köra 90 på en 50 väg inne i ett samhälle. Det hjälpte inte.
I morgon ska vi på en utbildningsdag. Och hon vill köra. Jag har försökt med buss och tåg men det går inte. Hon ska prompt köra. Jag har våndats hur jag ska komma ur det här att jag måste åka med henne. Tillslut när hon sa "Jag hämtar dig hemma på fredag morgon" så kläckte jag ur mig. "Jag är livrädd när du kör. Du kör så jäkla fort. Då får du köra lugnt." Och hon tog det bra, som tur var. Hon ska köra lugnt. Tack och lov.
Förutom att jag tycker att det är häftigt att ha barn. Så tycker jag att det är häftigt att de vågar prova nya saker. Jag är inte och har aldrig varit någon sportis. Dotra är inte heller så speciellt driven i sport men hon tycker att det är ok att spela badminton. Men sedan i höstas efter en skolresa till Vässarö har hon tjatat om att få börja segla.
Båtar och hav är inte min kopp te liksom. Så jag har väl känt att det där blir svårt att infria. Men så i söndags när jag läste grannkommunens lokaltidning såg jag en annons om segelskola för barn. Jag ringde på stört. I måndags var första tillfället. A och kompis Moa älskade det. Så nu blir det en tur till havet varje måndag. Trevligt! Och jag kan kanske locka med mig nån polare ut till havet (läs Petra, Stina, Sofie eller varför inte Ulrika?) på en joggingtur.
I kväll har det varit skjutträning, sista serien gick bra. Alla inom träffområdet. Det kändes bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar