Sista kvällen i the thirties

Sista kvällen som 30 åring, eller 39 åring iallafall. Vad ska jag hitta på då då? Vi har tittat på alla 1400 bilder från resan som bildspel och tvingat svärmor och svärfar, grannen Ingegerd och farbror Lennart att titta på dom också. Jag tror jag måste rensa litegrann. Men inte nu. Jag tror jag festar till det med glas vitt vin. Jag är ju ledig i morgon, dock inte beviljat från chefen än men jag utgår från att det går bra. Hon får väl ringa in mig annars.
Jag har lite för-ångest i magen. L har hittat sitt dröm-gymnasium. I Stockholm. Pust, det är så långt bort. Jag kanske måste flytta till Stockholm jag med då...? Fast det tycker inte han. Han vill bo hos R och A. Ja, ja vi får väl se hur det blir. Pojken läre ju få göra det han vill. Inom vissa gränser.

Jag skrattar åt kommenteren i förra inlägget. Det är att slå huvudet på spiken när det gäller min och little buddhas olikheter. Jag älskar kött. I de flesta former. Det gör inte hon. Inte alls särskilt mycket i någon form. Men i övrigt så fnissar vi åt samma saker. Det är viktigare!

Nu har kvällens aktiviteter löst sig. Hämta L från träning och sätta lite akupunktur på A för att lindra huvudvärken. Hon biter i hop käkarna så förjordat när hon sover. Ska försöka få henne att mindfulnessa lite också så hon stressar ner lite.
Nähä. Det blidde inget vin, det var jäst. Det blidde en banan i stället. Det är säkert bättre för rynkorna. Jetlagen gör sig påmind. Åldern också. Dags att sova, sova, säng, säng, säng.



Tiden går och barnen växer. Det här måste vara 2½ år sedan. Det händer mycket!