Långfredag. Härligt för mig. Det var mindre trevligt för han som vi har den här dagen för. Det är skönt att ha en dag då det ska vara lugnt och man kan ha lite lugn tankeverksamhet. Det är skönt med påsk. Det är liksom kravlöst tycker jag. Men visst händer det lite saker här.
I bland känner jag mig så maktlös inför olika situationer. Vår älskade N har en såkallad utvecklingsperiod. Han utvecklas säkert jättemycket, det är bara det att jag inte hinner med och utvecklas i samma takt. Då blir det konflikter. Jädrar vad det låter när vi kommer igång. Men det är liksom jobbigt att vara nejsägare så ofta. Att vara den där väggen som barnen ska kunna boxa emot för att testa vad som är okay att göra och som jag skall låta stå stadigt för att de ska veta att hit är det okay men inte mer. Att vara den som liksom ska styra in på rätt väg men styra varsamt så att de får testa lite själva också. Just nu ger det mig huvudbry och huvudvärk. Jag skulle behöva ha någon som guidar mig och säger "Bra, det där var rätt beslut och bra sagt" eller "Du, hur blev det där? Vi spolar tillbaka så får du tänka på ett annat sätt. Kanske det här kan vara något att prova"
Jag har varit ganska duktig i dag. 5km slow jogg blev det mitt på da´n. Buspalatset med tre killar på em. Nu ska jag flytta garderobsinredning med dotra. I kväll blir det lite ägg och sill, lax och räkor. Det blir mums!
Små barn små bekymmer. Lite större-större bekymmer. Jag känner mig som en tjatmoster ibland. Minstingen skriker och bråkar i alla situationer. Ja, de utvecklas säkert som du säger. Men det är inte alltid skoj att vara förälder just i de situationerna. Men det ska nog bli folk av dem också, som det blev av oss ;0) Kram på er!
SvaraRadera