Släktbanden är i bland jätteviktiga. Det här att det finns någon som ställer upp när det krisar sig. Att det finns någon att be om hjälp när det behövs och som faktiskt också tar hand om begravningen när man dött. Kusinen var inte speciellt kontakt sökande, höll sig på sin kant men kunde i bland be om hjälp om det behövdes även om det var långt mellan gångerna. Min svärmor är fenomenal på att hålla i dessa kontakter och gör gott så långt hon räcker till för flera i släkten. Kusinen har till och från under livet varit mycket sjuk och tillslut orkade inte kroppen längre. Då blev det svärmor som planerade begravningen.
N och L följde med. A ville inte, hon har inget minne av honom som pojkarna har. Hon och hennes kompis valde i stället att stå utanför ICA och sälja egentillverkade kort och sedan skänka pengarna till Barncancerfonden. Det tycker jag man absolut kan få hoppa över en begravning för. De fick i hop 290 kronor som nu är insatta på Barncancerfondens konto.
Barnen har varit på en begravning tidigare när min farmor dog. Den gången var der jobbigt för båda pojkarna. I dag gick det lättare för N, även lättare för L men det blev många tårar för honom ändå. När vi kom hem slocknade han på soffan och sov två timmar.
N har mer analyserat det hela. Han har pratat mycket om hur han vill bli begravd den dag han dör. Döden är ju så svår att prata om. Det enda man vet är att det kommer att ske, men det är svårt att beskriva för ett barn när man inte vet vad och hur det sker. Vi pratar en del om döden med barnen. Det är ju på något sätt villkoret för livet och alla tre har olika tankar om vad som sker efter döden. Men något facit har man ju inte och jag hoppas innerligt att jag inte heller ska få detta facit på många år ännu.
I tisdags, på luciadagen, hade vi knytis med jobbet. Vi var hemma hos min chef. Vilket hus! Man kan nästan inte kalla det för hus, det var mer ett slott. Ett bondeslott. 200 kvm per våning i tre våningar plus källare. Mycket vackert och trevligt hus. Dessutom har de ett eget husspöke.
Vi åt underbar mat, njöt av sällskapet och lyssnade på rehabs eget spelmanslag med Lena och Kerstin.
 |
| Britt-Marie och värdinnan Karin |
 |
| Mina kollegor Anna och Annika |
 |
| Lena och Kerstin |
 |
| Kerstin |
 |
| Gunilla, jag och Anna |
 |
| Emelie |
En annan kväll den här veckan var det dags att ta tag i Ns hår och försöka få till en klippning. Jisses vad hår den gossen har. Efter klippningen, som tar lång tid för en orutinerad mamma. så läste han en Halvanbok för Mezzo medans A tränar gitarrspel.
I morgon ska jag, om vädret tillåter, till Säter på dop. Min kursare och vän har dopkalas för Elsa. Det är ytterligheterna i livet.Begravning en dag och dop en annan.
 |
| En massa tagel |
 |
| Godnattsaga |
 |
| Kvällsträning för A |
Såå vackra kort! vilken skärpa. Jag antar att det är din nya kamera i kombination till din skicklighet som gör dem så bra ;0)
SvaraRaderaVilket hus det verkar vara som din chef har. Ett riktigt gammalt hus ser det ut att vara och det där med ett eget husspöke låter ju spännande!
E pratar också om döden en hel del. Mest handlar det om att hon är rädd för att vi ska dö ifrån henne. Hon ska ju aldrig flytta ifrån sin mamma och pappa. Ja det är inte alltid så lätt att besvara alla barnens frågor. Men vem har sagt att livet ska vara lätt...Kram!