Funderat och pratat en hel del om skolan i dag. Som föräldrar ligger jag och maken på. Vi frågar funderar och kräver. Vi kräver inga mirakel. Vi kräver att folk gör sitt jobb. Slutför sitt uppdrag. Det vet jag också att det inte är lätt alla gånger. Vi hade en diskussion om att det är stökigt i kollegiet på skolan. Må så vara. Men det är ändå så att skolan har ett uppdrag och det är att utbilda mina och alla andra ungar till samhällsmedborgare som ska ha förutsättningar att föra det här landet vidare. Jag fick en kommentar för ett tag sedan att en person inom en skola inte hade tid. Vadå tid? Om man inte har tid får man ta ett snack med sin chef, eller hänvisa till sin chef om man inte hinner utföra det man är anställd till att göra. Det ska gudarna veta att det är lika inom flera områden. Mitt område inte minst. Jag har kollegor som går på knäna. Om de ovanför oss i våra politiskt styrda organisationer inte lyssnar så blir vi sjuka. Men det är inget vi kan belasta våra kunder, individen, med. Lika lite som skolan kan belasta sina elever för det.
Det har varit stökiga år på skolan. Som förälder uppfattar jag det som det har stabiliserats något med ny ledning. Hur det är som anställd har jag ingen aning. Det är fortfarande tydligen svajigt. Jag vet faktiskt inte. Men har "hört".
Som på alla arbetsplatser stormar det till på min arbetsplats också ibland. Men jag är stolt över den. Vi är olika varandra. Vi tycker olika. Men alla gör så gott de kan och det är bra nog. De flesta har funderingar och negativ kritik. Men ändå så har folk en vilja att förbättra och förändra, testa nytt. Vi strävar efter att kunden ska få största möjliga utdelning av sina skattepengar när de behöver det. Ibland misslyckas vi såklart. Särskilt när vi är beroende av externa resurser som inte känner lojalitet mot verksamheten eller kunden. Men offentlig verksamhet kan vara bra också. Det glöms bort ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar