Det är lite slitsamt att vara tonårsförälder. Även om jag
inser att jag har det rätt bra. Men i dag fick jag liksom nog. Igen.
Men det är mysigt också. Vår äldste har den här veckan
suttit och ätit länge med oss och vi har haft lång diskussioner. Man får tänka
till och fundera på vad man verkligen tycker och anser är rätt och fel.
Var till den just nu ansvariga tjänstemannen på kommunen
idag för att diskutera hur man arbetar med att främja fysisk aktivitet i
kommunen. Mycket handlar om sporthallarna, ridhuset, ishallen och ev
bandyhallen som ska byggas. Men de övriga då? De som inte vill eller kan komma
till hallarna vad gör man åt den gruppen? Inget. Det hör till individens
självbestämmande. Tja det kan jag hålla med om till viss del. Men om man inte förstår
vikten av fysisk aktivitet eller kan komma i väg till en hall eller vet hur man
kan lösa det på annat sätt. Hur gör man med dem? Hur får man människor i alla
socioekonomiska klasser, åldrar och kulturer att röra på sig mer utan att
tvinga sig på dem? I allafall att få folk att förstå vikten av det så att man
själv kan göra ett val och veta vad man väljer bort? Inget svar hos
kommuntjänstemannen. Och det förstår jag. Som han sa " den som kommer på
det, den har gjort ett jäkla bra jobb".
Min fysiska aktivitet har idag bestått av att leda ett
vattengympa pass på en halvtimme-förtiominuter. Nu ska jag slå in paket till
morgondagens julklappsutdelning, senblir det natta. Jag blir så trött efter
varje bråk med barnen. Må det blir lugnare. Men idag var det bara en i
allafall. Nu ska jag gå och pussa lite på dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar