Festen

Vilken kväll det var igår!. Underbar mat, fin lokal, god drinkar, trevliga gäster men framförallt en förtjusande värdinna. Maken och jag var de första som bröt upp vid kvart över tolv. Och det var enbart min trötthet som satte krokben för kvällen. Maken hade gladeligen stannat flera timmar till. Men när man bor ute i buschen och har lyckat fixa skjuts 4,5 mil en lördag natt har man inte mycket val, då är det är bara att åka hem när frun viftar med lillfingret.

Mitt "första barn" Jesper och bredvid honom, hans mor,  födelsedagsbarnet Petra.

Min snygging till syster kockade med bravur.

Den här veckan har jag accepterat mitt nya jag, i alla fall litegrann. Efter att ha läst flera artiklar och rapporter i ämnet så är det inte mycket annat att göra. Jag kommer aldrig att bli mitt gamla jag igen. Den nya jag har en hjärna som snurrar trögare än tidigare, den blir fort trött och att göra flera saker samtidigt går inte. Den nya jag klarar inte av stress och är betydligt långsammare än gamla jag.  Men samtidigt är jag mer rädd om mig. Jag är mer glad över de jag har omkring mig som accepterar mig för den jag är. Liksom tacksam för det jag har. Men jag är arg också, för att jag inte förstod att jag körde slut på mig. Att jag inte insåg att, med de gener jag har, låg i farozonen för att drabbas av utmattning.
Så nu har jag funderat vridit och vänt. Jag vill plugga. Studierna har hjälpt mig att få upp ögonen på vad det är jag har drabbats av. Men det är tufft. Så för nu lägger jag ner samtalsterapin. Jag kommer att ta upp den igen. Men den tar för mycket av min lediga tid just nu. Den behöver jag till familjen, vännerna och studierna.
Nu dags för lite "Health Promotion" bredvid N när han ska somna.