Måndag förmiddag. En av de bästa tiderna på hela veckan. Det brummar som attan i hela huset och vi är alldeles inrökta. Något fel på ask-skruven. Och med tummen mitt i handen kan jag inte göra något åt det. Ibland tänker jag att det hade varit bättre om vi borrat bergsvärme istället. Jag tror jag hade haft mer kontroll över det. Mindre mekanik har jag fått för mig.
Mötet med A på skolan blev bra. Hon har kloka människor runtomkring sig. De försöker verkligen göra det bästa för henne. Jag tror det här blir bra.
Ibland funderar jag på vad det är hos andra människor som gör att jag förminskar mig själv. Kanske har ni aldrig upplevt det. Men det är en obehaglig känsla av att inte vara bra nog. Fast jag liksom ändå vet att jag är bra nog. Tankarna slår liksom kullerbytta i huvudet på mig och bombarderar mig med ord, det låter: dålig ,dålig, dålig, duger inte, dålig osv. Fegt så försöker jag undvika dessa människor. Kanske jag borde utsätta mig mer för de istället, liksom för att träna mig själv? Nä, jag skiter idet. Jag väljer att vara nöjd istället. Jag utsätter mig för de omhuldande trygga människorna som lyfter mig i stället. Det får bli så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar