Varför?

God förmiddag! Potatisupptagning står på schemat idag. Och jag sitter hemma och bloggar. Jag skaaa dra mig dit snart. Jag måste bara få ur mig en tanke.

Igår kväll satt jag och diskuterade med en av närmaste vänner om självuppfattning. Jag har ju projektet 5 kg på 5 veckor nu. 2 veckor har gått. Vi diskuterade om varför. Jag är inte överviktig. Jag har ett BMI på 24,2. Vilket är högst normalt och friskt!

Om jag ser tillbaka några år så har mitt  tankemönster ändrats. Från att faktiskt tycka att jag är ful, fet, finnig och ganska värdelös till att tycka att, fan jag är rätt ok. Jag duger som jag är. Jag är bra nog. Det retar mig att jag har låtit så många år av mitt liv gå åt till att lägga energi på att inte vara nöjd.

Då kommer vi tillbaka till det här med 5kg på 5 veckor. Det handlar mer om den bild jag har av mig själv. Jag gick upp 5 kg i somras. Jag har haft kul. Jag har ätit och druckit gott. Jag har njutit. Det har varit en av mina allra bästa somrar sedan jag blev vuxen. (Sen att vädret var skit är en annan sak.) Nästa sommar vill jag också kunna äta och dricka gott. Jag vill kunna gå upp de där 5 kg igen utan att det är någon katastrof. Vikten i sig har inte så stor betydelse för hälsan i stort. Det är faktiskt mycket viktigare att vara fysiskt aktiv och att inte röka. Men som sagt det handlar om hur jag vill se ut. Jag vill vara kurvig, jag vill ha en rumpa, jag vill inte vara mager. Det tilltalar mig inte alls. Men jag vill se ut och känna mig hälsosam.

Sen funderade jag på de här med att röra på sig. Tidigare har det krasst varit så att jag har rört på mig för att hålla vikten i schack. Nu är det en bi-produkt. Nu rör jag på mig för att jag inte vill få en stroke, jag vill inte få en hjärtinfarkt, jag vill inte få cancer, jag vill inte få diabetes, jag vill inte att min artros ska försämras, jag vill inte hamna i ett smärttillstånd och jag vill absolut inte hamna i en utmattningsdepression igen. Fysiskt aktivitet skyddar inte mot allt detta. Men det minskar risken (många cancerformer är inte alls beroende av fysisk aktivitet, de kommer ändå). Faktiskt rör jag på mig för att det får mig att må bra här och nu. En dag med en promenad mår jag oftast bättre än med en dag utan promenad. Det är dessutom en bonus att jag älskar höstluften. Det är fan det bästa som finns. Frisk, kylig luft. Det är mumma det!

Jäklar vad bra det är med vänner som får en att tänka, som ifrågasätter. Även om jag inte har ett svar på en gång när vi sitter och pratar så väcker det tankar och funderingar. Och ibland kommer jag fram till något. Som nu.
Det är rikedom att ha sådana människor omkring sig.

Nu kan jag inte smita längre. Mot Rotberg och potatislandet!