Besviken hoppade N in i bilen. Men han är inte omöjlig den där pojken. När vi kom hem hade han svängt om tanken och följde med mamma på en joggingtur runt byn. När det var 500 m kvar sprang han hem själv och jag tog 4 km till. Så det blev en joggingtur helt oplanerat såhär på torsdagskvällen. Nu blev jag nöjd.
Pluggningen tar ju en hel del tid. Så det blir inga långa promenader nu på kvällarna och det är tråkigt. Jag har en hemlig plan... Jag ska byta arbetstider och börja kl 8 istället. Tror ni att det skulle vara möjligt att ta en joggingtur före jobbet. Tänk om det skulle gå. Kanske någon dag i veckan. Det tål att funderas på.
Nu har jag varit utan medicin en vecka. Utsättningssymtomen minskar. Kan få en liten ostadighetskänsla i bland. Men det är ingen fara. Ångesten är borta. Burkkänslan är borta (= att det känns som jag sitter i en glasburk och betraktar världen och inte riktig är med, ganska obehagligt). Och nu börjar aggressiviteten som jag eldat på den sista veckan falna också. Känner mig lugn och tillfreds. Och dessutom ska jag få träffa Ulrika i helgen!
Ingen Björnrike-resa i helgen. De bordsskivor som vi skulle ta upp hinner inte bli klara. Det blir annat i stället. En lugn och skön fredagkväll kanske...
En bild ur minnenas arkiv... Maken plockade minst 15 fästingar på honom i kväll. Sen blev det dusch och nu ska det bli droppar på ryggen mot de små rackarna.
Det är synd att de är små så kort tid |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar