mini-Anne

Efter mumsig middag. Svensk benfri kotlettrad (jag är livrädd för antibiotika-stinn dansk fläskfilé) med salami (troligen innehållande dansk antibiotika-stinnt fläskkött), mozarella, soltorkade tomater hoplagd i ugnsform och sedan kokt i gräddchilisås serverad med tagliatelle tillsammans med Per Mobergs fantastiska rosé vin tog vi en promenad runt byn.

Vi tog skottkärran med på promenaden. Skulle låna ett batteri av grannen längst in i byn. L tyckte det var jättebra.

Make och son på promenad

Var lite crazy och skrämde grannarna som satt med ett annat grannpar och åt middag genom fönstret. Vi liksom lyckades snirkla oss in och bli bjuden på kaffe och morotskaka. Då kom mini-Anne fram.

Har ni träffat mini-Anne? Hon är en fantastisk uppfinning. Man tränar första hjälpen på henne. 2 inblåsningar och 30 kompressioner. Tidigare under min förra chef tränade vi en gång per 1½år på att göra detta. Min nuvarande chef har nog glömt det eller så är det så att jag kom in i fel varv i verksamheten. Jädrar vad vi tränade. Åtminstone Annika, L och jag. Och vi fick till det ganska bra. Nu har jag lånat hem mini-Anne från Micke för nu ska jag träna lite med de andra barnen. En annan dag.

Om man håller för näsan och tippar huvudet lite bakåt...

...så funkar det jättebra.