Det är mycket nu. Studieuppgiften är klar för min del. Mina gruppkamrater har gjort ett fantastiskt jobb. Men ikväll lämnas den nog in. Maken är på jakt. And-jakt. 4 på förmiddan blev det för honom, nu på eftermiddan vet jag inte. Han kommer hem i natt. A och N är på träning just nu och sen ska N vidare på gå-bingo med farmor och då är det Ls tur att bli skjutsad på träning. Om han inte åker moppe...
Men i morgon! Då ska jag till Björnrike. Äntligen. Jag har längtat. Tyvärr så längtar ju inte barnen - så de blir hemma.
I min samtalsterapi ska jag skriva en "life-story" över min barndom. Det är svårt. Jag kommer inte ihåg så mycket. Jag kommer i håg vissa saker lite diffust. Men jag kommer väl ihåg de kränkningar jag fick som barn. Eller blev sviken av någon. Kränkningar som kanske egentligen inte var illa menade men som i bet sig fast i en barns själ. Sviken av någon som kanske inte visste bättre. Vad vet jag?
Jag tror att de flesta bär med sig saker från sin barndom som sedan format en som vuxen. Sen kan man välja att gräva ned huvudet i sanden, acceptera läget eller försöka gräva i det. Jag gräver - jag kämpar emot bitterheten. Jag vill inte bli bitter. Tror inte heller att jag kommer att bli det som förutsättningarna ser ut nu. Jag har det bra.
Jag undrar vad jag ger mina barn. Det är inte säkert att jag vill veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar