En jobbardag kvar. Sen semester. Nästan den kortaste semestern jag har haft någon gång. Men så blir det när man vill ut och roa sig på fjället också - dåligt med semesterdagar kvar.
Den här veckan har varit en konstig jobbarvecka. Det har varit och är mycket att göra på jobbet men ändå har det känts lugnt på något sätt. Jag tror att de flesta på jobbet känner så. Men i morgon är det sista dan. Jag slutar ett på fredagar, det blir det INTE i morgon.
Jag är en urusel social varelse. Jag tycker mycket, mycket om mina vänner men jag är hopplös att hålla kontakten. Jag vill men når aldrig fram att göra det regelbundet. Jag pratar inte särskilt mycket i telefon så jag ringer inte ens. På det viset är sociala medier en liten räddning för mig och sms förstås. Under veckorna träffar jag nästan aldrig någon men igår då jädrar. På en helt vanlig sketen onsdag så hade vi Helsingegårdsdejt hemma hos Carola. Carola har flyttat in i en underbar lägenhet med stora ljusa rum med högt till tak och ett grönt behagligt sovrum med kakelugn. Maken skjutsade dit mig till sex och han skulle hämta mig vid tio, jobbar dag efter vet ni.... När han kom så kändes det inte som vi ens hade börjat att prata. Ibland är det så, man blir inte färdig och hinner inte vrida och vända tillräckligt mycket på alla ämnen. Otroligt härlig kväll och jag är tacksam för att de vännerna finns kvar. Vi gick en termin tillsammans på hösten 1989. Vi kom från olika ställen och kände inte varandra (ja några gjorde det). Men något klickade och det höll och håller än.
Min självkänsla är lite svajande ibland, som jag tror att den är hos de flesta till och från. Men att få bekräftelse från de man har runt sig är coolt, det laddar upp självkänslan en hel del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar