Kotten

Det skulle regna igår. Men det gjorde det inte, inte förräns på kvällen. Varmt och skönt fast lite mulet. Vi hade en lång lunch med familjen Linde-Andersson som varade ända fram till kvällen. Sånt fyller på mig. Ytterligare påfyllnad av Petra som kom hojande och stannade en stund och sen nattfika hos grannarna. För att ha lite social fobi så lyckas jag rätt bra ändå med umgänget måste jag säga.

Just nu känner jag mig som don Quijote. Jag slåss mot väderkvarnarna. Väderkvarnarna heter Trafikverket. Jag skickade in en förfrågan i september 2012 om cykelväg och andra lösningar för ökad trafiksäkerhet för cykel, gång, rid och mopedtrafikanter. Jag fick ett diarienummer och löfte om att de skulle återkomma. De gjorde de inte. Nu har alla beslutsfattare semester och vägen håller på att fixas upp. Jag sitter mest i telefon och hänvisas från den ena till den andra. Visst hade han en kastrull på huvudet också den käre don Quijote? Det har jag med och jag är skitsnygg.  Och visst var det så att han mest irriterade de han stötte på? Finns risk att jag gör det med...

I går mötte jag den här finingen: