Nu är det helgdagskväll. Och det känns liksom i kroppen, den går in i slow-mode. Efter lite jobbiga samtal under eftermiddagen kan jag, hoppas jag, släppa lite tråkigheter som funnits i bakhuvudet de senaste dagarna. L ska ut och äta middag med de andra badmintontränarna, så då gör vi det också. Går ut och äter middag alltså. Men vi håller oss på den andra pizzerian i byn. L vill inte ha familjen på samma ställe som han är på.
Det här med att vara tonårsförälder är verkligen något helt nytt. Våran äldsta vill helst av allt vara ute med kompisarna varje helg. Vilket innebär att stanna borta en natt i Björnrike, i Stockholm eller på något annat ställe inte finns på kartan. Det är bara att åka hem och se till att ungen kommer hem också. Det är värsta mardrömmen att något skulle hända och vi är borta någonstans så att vi inte kan komma och hjälpa honom, samtidigt som vi måste släppa lite också förstås. En annan tonårsmamma så igår: man får ju påminna sig om att de faktiskt är 16 år.
Nu ska vi ut i kylan. Mot pizzerian på cykel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar