Söndagkväll

Ontologi. Epistemologi. Är jag dum i huvvä äller? Jag fatterjunte. Har inte läst ett jota idag och inte igår heller. I dag har det varit en dag i lugnets tecken. Skogspromenad, fotboll och fotopyssel blev det. Men i går var det mer fart i Fru S. Man vill ju inte slänga bort en fin höstdag så det blev en tur till vår fäbodvall uppe på berget. Efter det funderade jag inte på ontologi utan jag funderade på varför jag alltid är så optimistisk när det gäller tid ( i övrigt är jag inte så positivt lagd). Hade erbjudit mig att fixa lite snittar till kvällens 40års fest för att jag tycker att det är kul och för att det känns bra i lilla egot att jag hjälpt till och bidragit med något till partajet. Snittarna blev ok, men jag har aldrig gjort snittar så fort tidigare. Tidsbrist blev det för min söta unga kollega skulle gifta sig och det ville jag ju inte missa. Bruden och brudgummen var så otroligt fina och barnen som var med var så söta och jag kände mig så gammal. Efter vigseln kom pappa och maken och hämtade mig för en tur till festen i grannstaden. Festen blev så där mysig och trevlig med mycket prat och gott att äta(!). Nu har N en kris och är så ledsen. Vad jag lider med honom och inte kan jag hjälpa honom heller. Men åh vad jag känner igen känslan. Jag kände detsamma när jag var 10 år och trodde att jag snart skulle dö i bröstcancer. N är så ledsen över sin farfar som är sjuk och han är så rädd att han själv ska bli sjuk och att vi andra ska bli sjuka. Det är tufft att växa och bli medveten. Lilla vännen min ligger nu bredvid mig och snörvlar och lyssnar på musik av Astrid Lindgren. Jag tror det får honom att känna sig trygg. Nä nu får det vara nog, mot hermeneutiken och fenomenologin.