En vanlig sketen måndag

Nyss hemkommen från jobbet. Är lite trött idag. Ligger på soffan med hunden nedanför mig på golvet. Inget spännande alls idag. En vanlig sketen måndag. Dammsugaren ligger på golvet och borde stoppas in i städskåpet, väskorna sedan i helgen borde packas upp, tvätten borde tvättas och hängas, potatisen borde skalas, läxan borde läsas, promenaden borde promeneras, bilen städas, sängen bäddas...  Hå hå ja ja. Här är lite kul att titta på iallafall...

Emil teknik tränar
Emil spegeltränar-trött!
Edvin och Filip

När vi kom hem från Stockholm hade det här kommit.

En lunta med kartor och turistbroschyrer. Carol och Keith har donat och plockat i hop och "hajlajtat". Nu är det bara 3 månader och 2 dagar kvar.
Deras dotter Paula gifte sig nyligen, så här såg det ut då:

Carol, brudgum, bruden Paula och Keith

Joanne, Russel med barn.

Borta bra och hemma bra!

Jag är hemma. Jag gillar hemma. Från att ha stressat runt som en tok i flera år och inte kunnat sova ordentligt så älskar jag att vara hemma och dessutom sova mycket. Jag vaknar fortfarande flera gånger per natt, men försöker ta det ur mindfulness perspektiv och mest betrakta det, konstatera det och låta det vara. Kan jag inte somna så kan jag välja på att kliva upp, läsa en stund, lyssna på ljudbok eller bara ligga och vila. Det måste fungera skapligt för jag sover och jag älskar det! Nu har jag varit ute i skogen med hunden en timme eller två och är lite lagom "frössen". Det är lugnt i huset. Det blir sen lunch innan badminton träningarna drar i gång för dagen.

Maken och jag kom hem i går kväll efter tre dagar i Stockholm. Vi har haft det så bra. Vi har träffat kloka Eva över en fika, vi har varit och tittat på Lena PH på cirkus, vi har shoppat loss åt maken, vi har varit på spa, vi har druckit och ätit gott och jag har fått dansa. Annika och Ricki sällskapade med oss under ett dygn. Nice! Lite "schletten" och trött men mycket nöjd är det skönt att vara just hemma.

 Annika et moi! 3 grader i luften 30 i vattnet och världens utsikt över Stockholm.



Annika och maken jämför skrovligheten efter badet.



Min bordsman och jag vänslas lite.

Nya analyser på gång, det är liksom deras grej.

Ingen kamera med. Det blev mobilkameran. Utsikten från hotellfönstret.

Kära mor har en underbar gåva. Hon är fenomenal på att städa och hon gör det dessutom gärna bara hon får göra det i lugn och ro. När vi var till Björnrike så satte hon fart på pappa och sig själv och putsade fönster och städade. Nu när vi kom från Stockholm var det återigen undanplockat, tvättat och städat. Det är som att ha goda feer som vandrar runt i huset med sina trollspön - bara det att de här feerna får jobba hårt innan det blir rent.

Framtidstro och bikinilinje

Maken har varit på Arlamöte i dag. Det första som Arlabonde. Han tyckte det kändes bra.
Det känns som vi båda behövde det här. Helt plötsligt satt vi och planerade framåt och pratade om att köpa in fler kvigor och försöka få ordning på semineringarna. Vi behöver det här. Framtidstro. Det har gått på alldeles för lågt varv allt för länge nu. Jag fick dessutom löneförhöjning, inte mycket men betydligt mer än vad jag fått de senaste åren då jag i princip varit nollad. Inte för att jag inte gjort ett tillräckligt bra jobb utan för att det inte funnits pengar.

Imorgon får vi hem kött. Skönt. Det är lätt att bli bortskämd med att alltid ha köttfärs hemma. Jag blir handfallen när jag inte har det att ta till när planeringen inte är som den ska.

Jag var i Arbrå och jobbade i dag. Det är ungefär 1½ år sedan jag slutade där. Så himla kul att komma dit och träffa mina gamla kollegor. Jag trivs där,liksom jag trivs på min nuvarande arbetsplats. Menn det är kul att växla lite. Efter jobbet gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag var och vaxade bikinilinjen. F******n vad ont det gjorde! Nu är jag prickig i stället för hårig. Jag hoppas det blir snyggt tills på fredag då jag ska på Spa.
Som grädde på moset ringde kompis Ulrika och bjöd oss på middag nästa helg.

Tjo hoo nu är jag hög på serotoniner, endorfiner, oxcytociner och allt vad det är!

Vardag igen

Höstlovet och allhelgona helgen är över. Lugnt och stilla  har helgen förflutit. Åtminstone för mig. Dotra har haft två spökfester att gå på och maken bjöd resten av familjen och grannarna på middag på lördagskvällen. Grannarna placerade vi i soffan framför "så mycket bättre" och sen tog vi deras telefoner. Det är bara L som har en touchmobil i vår familj så när vi får chansen lånar vi andras för att kunna spela Wordfeud. Vi var väldigt sociala... eller inte.

O stod för efterätten.
Rörelseoskärpa är mitt signum :(

Gårdagen förflöt i samma lugna tempo. Lång sovmorgon, en tur till Trönö för att hälsa på Farfar och bio för maken och N. De andra två juvelerna valde badmintonträning i stället.

Älskade farfar

N var med i hockeyskolan förra året och ville fortsätta med det i år. För första gången sa vi i från, det kräver för mycket föräldramedverkan på matcher och cuper odyl så vi mäktar inte med. Han skulle få prova bandykul i stället. Det har väl inte varit jättemycket engagemang från våran sida men det brukar dra i gång när väl isen är spolad. Igår kom han med den strålande idén att han vill prova att spela tennis. Jag jublade inombords: Jaa en inomhussport! Så på onsdag skall han i väg och prova. Vi får se hur det går!

Stina och Gusbo 5an

Satt i godan ro och åt frukost i morse och läste SvD annonsbilaga. Då dök det upp en kämd nuna. Jag höll på att sätta i halsen. Hon är duktig våran Stina!

Halv tolv när jag fortfarande åt frukost knackade på dörr´n. Lite lätt stressad blir jag då jag fortfarande sitter i nattskjortan. Grannen, phu! Sen blev det fart. Barnen bokade badmintonplan och jag kom på att jag skulle gymma och vips så var vi på Haneborg. En promenad runt den nydöpta Gusbo 5:an med mina polare innan jag kraschade i soffan. Nu väntar jag på att bli serverad middag av maken. Kanske man skulle fräscha till sig lite innan och ta av sig träningskläderna. Om jag orkar.

Ozzy och Mezzo, mina promenad polare.

Spökfest

Kvällens aktiviteter... Barnen blev bjudna på spökfest. Jag ville också klä ut mig och övertalade syrran att få komma och spöka lite för barnen. När jag kom var flera av barnen redan vettskrämda. Det hade varit ett monster där och att jag kom och knackade på fönstret gjorde inte saken bättre. Men det var en snäll häxa som kom och det blev bra efter en stund.


Fyra sköningar




Kusliga kusiner




Den vackra damen eller den inte vackra transvestiten




Snygga gänget.



Björnrike och kompiskärlek

Efter två nätter i Björnrike är vi hemma igen. Men jag ville inte åka hem... Det är så skönt att vara där. Vi har inte gjort många knop däruppe. Gått lite grann, läst en hel del och framförallt haft en familjefejd i "Bondespelet" som varade i två dagar. Den äkta bonden vann med råge och vi andra fick trösta  oss så gott det gick. Innan vi åkte dit bad jag barna att packa det de skulle ha med sig. Ingen sa något om Wii eller Xbox, inte jag heller. Alltså kom det inte med något tv-spel. Ingen frågade heller efter det när vi var där. TV:n stod inte ens på hela dagarna. Det var mystiskt och magiskt.

              


Stackars L råkade få foten under bilhjulet när vi skulle åka i tisdags så han körde med högläge och kompressionslindning under tisdagen och vila under onsdagen. Idag var han återställd och kunde spela badminton igen.

  



Vi har helt ok utsikt från vår lägenhet.



Idag kl 10 stod A 12år och jag redo för en tur med Islandshästar på några timmar. Det innebar att våra tre herrar själva skulle städa ut lägenheten. För första gången utan den kontrollerande mamman. Och vet ni...? Det gick alldeles utmärkt, det var alldeles skinande rent i lägenheten när vi kom tillbaka. Nu kan vintersäsongen och uthyrningarna starta.

I somras var vi i väg och red med Rid i vemdalen Då red alla i familjen utom maken. Han gick med hunden. I dag skulle vi ta en längre tur  med samma företag och då blev det bara A och jag. Vår tur blev på drygt 3 timmar med en paus för gulaschsoppslunch. Vi skrittade och töltade och vi for som små vantar i sadeln. Vi var rejält stela och mycket glada när vi kom tillbaka. Glada för att det var en underbar tur och för att vi skulle få värma tårna som blivit isbitar.



Fantastisk rörelseoskärpa, eller?  Men om man tittar ordentligt kan man nästan se fjället framför oss.



Under hemfärden frågade N 8 år om O, vår Vallentunagranne, var på landet hos oss. För nu längtade han efter honom. Han kom inte i håg hur han såg ut ens, det var så länge sedan de sågs "Jag vet att han är smal, har ljust hår och ser bra ut, men jag kan inte komma i håg hans ansikte". Det var tre veckor sedan sist. Han åt den varma korven, som var middag i dag, på väg hem till O för han stod inte ut med att vänta längre. Det är kompiskärlek!