Rotfrukt

L har ett arbete att göra i skolan. Han ska presentera en rotfrukt. Han har fotat den. Gissa vilken det
är.

....

.... och är det så att vi är offer av traditioner och kultur? Jamen då är det dags att bryta det nurå!

Brandtal

Hej! Jag mår bra. Hur mår du? Hur är din hälsa i dag, din känsla av välbefinnande, på en skala mellan 0-100, där 0 är riktigt uselt, botten, och där 100 står för underbart, fantastiskt och det finns bara små snälla moln som mjukt omsluter dig i din trygghet och ditt euforiska tillstånd. Jag är på 79 i dag. Livet är bra. Lägenheten i Björnrike är städad, jag har haft några dagar själv och jag har inte lyssnat så mycket på ljudbok. Jag har försökt tänkt istället. Det är inte det lättaste. Några strålande, djupa idéer kom jag väl inte fram till men jag får väl vara nöjd ändå. Huset hemma är inte välstädat och kommer nog aldrig bli heller. Jag kom hem till familjen igår och alla satt och åt samtidigt. Maken och L hade lagat mat. Jag har tränat lite i dag och ska ta mig ut i skogen om ett tag. Barnen mår bra. Men den ständiga ångesten över att det kan hända dem något finns alltid närvarande. Ilskan över hur det kan vara okay att en äldre kvinna kan tafsa en ensam 15 årig pojke på benet för att man inte förstår att det kan vara kränkande och blir därmed friad från detta och över hur det kan bli att 6 tjejer som kränker och hånar en 15 årig kille, klär av honom, våldtar honom, låser in honom trots att han faktiskt säger nej blir frikända i den här rättstaten som vi lever i, den finns kvar som ett bakgrundsmuller i mig. Nej men just ja, det var ju tvärtom. Det var ju flickor i båda fallen. Ja men då så. De hade säkert druckit de där flickorna, så lite ansvar får väl de ta. Är det så det är och så det kommer att vara? När flickor blir utsatta är det deras eget fel. Om förövaren är en man så kan han inte ta ansvar för sitt eget handlande? Det är i så fall fruktansvärt förnedrande, inte bara för kvinnan, utan även ett fördömmande av alla män som förmodas att inte kunna tänka och förstå vad som är rätt och fel och vad som är kränkande eller inte. Stackars dessa män. Det är för väl att jag själv omger mig med de mest fantastiska underbara exemplar av det motsatta könet! Ja så det blir 79. Helt OK. Hälsningar Majapi

Snö

Här där jag är snöar det.

Trådlös

Nytt drag. Ikväll stängdes det trådlösa nätverket av  kl 22.30 i det Ol-jonska hemmet. Hm... undrar hur länge mitt internet på telefonen räcker? Har jag just nu grävt en grop åt mig själv? Igen?

Tränat

Ibland när jag är på gymmet och tränar är det en man där. Jag funderar på om han är en mycket ensam man. Från det jag kommer dit och tills jag går där ifrån pratar han. Gärna om samma saker han sa förra gången vi träffades. Han får prata på. Jag stånkar, räknar och hummar medans han pratar. I bland blir jag lite irriterad och tänker att jag vill träna i fred. Sen skäms jag, jag kanske är den enda han pratar med på hela da´n. Och det gör ju egentligen inget att han pratar, jag fortsätter att stånka, räkna och humma och efter min halvtimmes träning åker jag hem till mig och är nöjd över att jag tränat ännu en dag. Jag hoppas han är nöjd efter att han tränat ännu en dag.

Söndagkväll

Ontologi. Epistemologi. Är jag dum i huvvä äller? Jag fatterjunte. Har inte läst ett jota idag och inte igår heller. I dag har det varit en dag i lugnets tecken. Skogspromenad, fotboll och fotopyssel blev det. Men i går var det mer fart i Fru S. Man vill ju inte slänga bort en fin höstdag så det blev en tur till vår fäbodvall uppe på berget. Efter det funderade jag inte på ontologi utan jag funderade på varför jag alltid är så optimistisk när det gäller tid ( i övrigt är jag inte så positivt lagd). Hade erbjudit mig att fixa lite snittar till kvällens 40års fest för att jag tycker att det är kul och för att det känns bra i lilla egot att jag hjälpt till och bidragit med något till partajet. Snittarna blev ok, men jag har aldrig gjort snittar så fort tidigare. Tidsbrist blev det för min söta unga kollega skulle gifta sig och det ville jag ju inte missa. Bruden och brudgummen var så otroligt fina och barnen som var med var så söta och jag kände mig så gammal. Efter vigseln kom pappa och maken och hämtade mig för en tur till festen i grannstaden. Festen blev så där mysig och trevlig med mycket prat och gott att äta(!). Nu har N en kris och är så ledsen. Vad jag lider med honom och inte kan jag hjälpa honom heller. Men åh vad jag känner igen känslan. Jag kände detsamma när jag var 10 år och trodde att jag snart skulle dö i bröstcancer. N är så ledsen över sin farfar som är sjuk och han är så rädd att han själv ska bli sjuk och att vi andra ska bli sjuka. Det är tufft att växa och bli medveten. Lilla vännen min ligger nu bredvid mig och snörvlar och lyssnar på musik av Astrid Lindgren. Jag tror det får honom att känna sig trygg. Nä nu får det vara nog, mot hermeneutiken och fenomenologin.