Hälsingenatt

Guuuu´vad jag längtar efter mina barn. Nu har de varit borta sen i söndags och jag längtar. Ser de i och för sig inte så mycket annars heller, men de finns ju i huset i allafall.
En båttur blev det idag. När vi kom fram till målet var Petra och Janne och underbara barnbarnet där. Till och med N som absolut inte ville åka och bada i dag tyckte det var mysigt att ha en liten unge att titta på. Efter ett tag började det att åska så då drog vi oss hemåt och landade i rätt tid innan skyfallet kom.

Sista semesterdagen i dag. Det känns väl sådär måste jag säga ändå. Nästa ledighet blir i Februari. Nu gäller det att hålla i semesterdagarna som finns kvar.

Hälsingenatt

Möte

Förr tyckte jag om att vara ensam. Jag tyckte jag var rätt trevlig att umgås med. I perioder har jag tappat kontakten med mig. I dag träffade jag mig själv igen. Lite ovant att möta mig själv. Men nödvändigt.

Efter daten med mig har jag haft en otroligt trevlig kväll med grannfrun och hennes fina flicka.  Men däremellan vickade jag i lagårn. Där trivs jag mer än jag vill erkänna. Den dag jag är ekonomiskt oberoende ska jag jobba mer där.

Björnrike

Maken jobbar. Jag jobbar inte.

Sänkt

Med envishet och Rickis stöd sänkte jag mitt handikapp för första gången idag. Ingen stor sänkning och jag står fortfarande inte på egna ben. Men vad nöjd jag blev!

Pondus

Inte många knop i dag. Har spelat golf. Mina talangfulla medspelare hade en dålig dag. Det hade inte jag, så när de gnällande ville sluta och åka hem sa jag NEJ! Har jag åkt dit för att spela 18 hål, och det går skapligt, åker jag inte hem. Ibland är jag riktigt hård mot min 11åriga och 16 åriga medspelare.  Ingen aggressionshämning här inte. I de flesta fall upplever jag mig väldigt konflikträdd, men mot de här människorna hade jag kraften att stå emot. Vilken pondus!

Återigen en sen kväll. Men i morgon är det lördag och då är det lite sovmorgon.
N och jag cyklade från kvällsfikat hos grannars.  Nästan helmåne.

Löfte

Innan semestern lovade jag mig själv en kväll på altanen när familjen lagt sig med en bok och ett glas vitt. Nu är den kvällen.

Kotten

Det skulle regna igår. Men det gjorde det inte, inte förräns på kvällen. Varmt och skönt fast lite mulet. Vi hade en lång lunch med familjen Linde-Andersson som varade ända fram till kvällen. Sånt fyller på mig. Ytterligare påfyllnad av Petra som kom hojande och stannade en stund och sen nattfika hos grannarna. För att ha lite social fobi så lyckas jag rätt bra ändå med umgänget måste jag säga.

Just nu känner jag mig som don Quijote. Jag slåss mot väderkvarnarna. Väderkvarnarna heter Trafikverket. Jag skickade in en förfrågan i september 2012 om cykelväg och andra lösningar för ökad trafiksäkerhet för cykel, gång, rid och mopedtrafikanter. Jag fick ett diarienummer och löfte om att de skulle återkomma. De gjorde de inte. Nu har alla beslutsfattare semester och vägen håller på att fixas upp. Jag sitter mest i telefon och hänvisas från den ena till den andra. Visst hade han en kastrull på huvudet också den käre don Quijote? Det har jag med och jag är skitsnygg.  Och visst var det så att han mest irriterade de han stötte på? Finns risk att jag gör det med...

I går mötte jag den här finingen: