Fettjeåfallet

Ännu en dag är slut. Det blir korta inlägg från mobilen. Jag tycker det är lite krångligt att skriva.
Vad har den här dagen bjudit på då?
Jo, maken och jag tvingade iväg hela familjen på en tur till Fettjeåfallet, dit jag var med fina flickorna i maj. Ingen av barnen ångrade att de gick i efterhand. Även om det var massivt motstånd från A att gå.
Pojkarna fiskade en stund. Jag målade lite lister och sånt som blivit slitet under säsongen. Sen en topptur med hunden och en varm bastu och en kall cider när jag kom hem. Å nu ligger jag här i sängen bredvid N. Jag bloggar och han läser Ronja. Det är mycket svåra ord i den boken. Det senaste var 'högfärdigades'.

Åsså lite bilder.

Bröllopsdag

Förlovningsdag och bröllopsdag, nr 19 respektive nr 13. Vi är i Björnrike. Skönt att vara här. Idag är min fundering; hur många konflikter hinner man med på tre timmar. Jag har ett svar också... Massor!

Nu har vi ätit och druckit gott. Varit på promenad och nu slappar vi med ost och kex framför allsången. Och alla är sams.

En andra fundering är; vem har designat soptunnorna? Jag tycker de är snygga.

Pojkarna rejsade upp för backarna. A var startare.

Lockhund

I morgon åker vi till Björnrike och tittar på förödelsen i lägenheten. Det är vattenskada. Vattnet har runnit ner från lägenheten ovanför där de har haft fel på varmvattenberedaren.
Nu blir det packa och laga mat.

Jag var in på jobbet en vända för att kolla att jag inte räknat fel på veckorna och skulle börja jobba i morgon. Det skulle jag inte. Fick lite kalla fötter där.

I övrigt tvättat, vaxat ben och bikinlinjen. Varit på banken med A och fixat ungdomskonto åt henne. Och nu på eftermiddagen flyttat kvigor och tränat skytte.
Kvigorna var nyfikna på hunden så maken tog hunden i koppel och använde honom som lockbete, då kom dom dit vi ville. Hunden blev lite orolig när de kom för nära, men har var så duktig.  Man kan säga att han är motsattsen till en vallhund. Han är en lockhund.

Djupare än så här blir det inte idag.

Joll

Pust! Har alldeles nyss haft en diskussion, ett gräl, med äldsta sonen angående att vara n***en och sitta i soffan när man är 8 år och alldeles ren och nytvättad. L tycker det är avskyvärt. Det tycker inte jag. Till slut gav han upp. Men jag blir trött iallafall. "Joll" var mitt sista ord, i den diskussionen.

Idag skulle vara en effektiv dag hade jag bestämt mig för. Jag skulle städa och tvätta. Summasummarum blev nedervåningens golv dammsugna och torkade och några maskiner tvätt tvättade. Resten av tiden drack jag kaffe, skjutsade barn och försökte boka hotell för makens och min kärlekssemester.

Kärlekssemester försöker vi komma i väg på åtminstone en gång per år. Nu var det 3 år sedan sist. Några dagar på tu man hand.då vi kan äta gott och älta allt som vi inte hinner älta annars. Nästa helg ska vi iväg. Vi hittade ett ställe tillslut. Men vi konstaterade krasst att det är billigare att åka till Berlin i 3 dygn än att bo på hotell i Sverige 2 nätter. Men i Berlin har vi bara frukost och det blir inte det lugn och ro som vi behöver nu. Det får bli en annangång. Mormor och morfar och farmor och farfar ställer upp som barn och hundvakter. och skjutsare.

I kväll var vi i väg på golfbana för att stå på drivingranchen och slå lite bollar. Golfveckan började i dag, men vi tänkte att vid nio-snåret bör det väl vara rätt lugnt. På drivingranchen var det det. Men intill drivingranchen en liten bit från parkeringen var det prisutdelning. Någon höll ett tal när vi öppnade bildörrarna. Det var alldeles stilla. Då vågade inte vi kliva ur och börja stöka med klubbor och bildörrar. Så vi satt kvar i bilen och tröck. Till slut började golfsällskapet att röra på sig lite mer så vi vågade smyga ut. Men jädrar vad mygg det var. Vi blev inte kvar så länge.

Igår var vi ju på middag. Man kan säga att regnet stod som spön i backen.

L och A har bjudit på mat och tårta i dag. L gjorde fläskkotletter med en äppelcider-sås och ugnspotatis med stekta äpplen. Det var så himla gott. A gjorde en hemmabakad Princessstubbe med hemmagjorda bottnar och hemmagjord marsipan. Också himla gott. Stolt mamma och pappa.

Återigen har en dag gått. I morgon är det dags för vaxning igen! God Natt!

Än är det natt

Kvart över 12. En ny dag är på gång. Fast än är det natt. Vi är precis hemkomna från Söderala. Vi har varit på mycket trevlig middag. Eller mer en fest. Jag vann tipspromenaden. Jag tror jag vann den på att ha svarat rätt på att Mongoliet är minst befolkat i genomsnitt jämfört med Australien och Island.
Menyn var:
 Bruschettas med tapenade.
 Hemost
 En stor brietårta
 Grillat fläskkött med potatissallad med underbar sparris.
 Frusen cheese cake med hallon.
 Och till allt detta bröd och kex.
Underbart!

Hunden Mezzo var med i kväll. Han är ju en bondhund och är mest hemma på gården. Men idag har han haft en intensiv dag.
Det började med att maken kom in och sa att det var massor Canada gäss på åkern. Han undrade om vi skulle försöka skjuta någon. Jag har ju inte skjutit på riktigt sedan jag fick min jaktliscens. Det var lite nervöst. Jag blev så ivrig så att jag la inte an bössan ordentligt och fick en ordentlig smäll axeln. Öm men faktiskt inte blåslagen. Jag missade men maken lyckades bättre och fick två gäss. Mezzo skulle prova att apportera, men det gick inte bra. Fåglarna vägde mer än hunden.

Därefter drog maken, Mezzo och N till staden för att spela fotboll på fotbollens dag. Det var ju mycket att titta på där för en hund. Efter några timmar där åkte de vidare till vårat samhälle för där var det också fotbollens dag och där skulle L springa ett klöverlopp. Mycket att titta på även där. Sen hem en kort sväng med en snabb promenad med mig och sedan vidare till Söderala. Nu är han trött och jag med.

Tack och hej leverpastej!

En sak till...

Jag måste  bara säga: Vilken underbart skön kväll!

Låångt inlägg

Herrejistanes vad kvavt det är i dag. De stora barnen ringde när jag var ute en sväng och berättade att det blixtrade och åskade på samma gång. Nära var det alltså.

I dag blev det lunchning med farfar, min farfar. Det är inte ofta vi träffas. Vintertid blir det ungefär en gång i månaden, sommartid blir det alltid mindre. Vi lunchade på lunchhaket i närheten och tog kaffepåmaten hemma. A hade bakat muffins och kladdkaka. Och jag hade, kors i taket, inspiration till att baka i går kväll så jag bakade hallongömmor med maräng. Så för en gång skull hade vi något att bjuda på. Maken drog i väg till Vallentuna för att hämta lilla älsklingen. Farfar och jag satt på altanen och njöt av sommaren en stund.

På väg hem råkade jag svänga in på Mobackes. Stora blomsteraffären i den lilla staden. Åh vad mycket fint det fanns. Nu när jag börjat landa hemma igen vill jag ha det lite fint hemma. Jag är inge vidare på det. Det blev en bollkryss och några blommor till.
Flera av mina vänner är fenomenala att få till det så där fint och mysigt med små medel. Det bara blir... fint och mysigt. Jag lyckas dåligt med det. Kanske för att jag är så värdelös att plocka. Det ligger alltid en träningsväska någonstans, eller en strumpa eller en hel tvättpåse med tvätt som ska sorteras eller en oupp-packad väska eller en möbel som är på väg någonstans. Jag kommer aldrig till det där mysiga.
Fast jag är ganska fenomenal att titta på barnen när de spelar badminton, eller skjutsa dem till träningar. Det får väl vara gott nog just nu. Det får vara fint hemma när de har blivit stora och inte vill ha mig omkring sig längre. Jag fixar inte båda delarna, att ha det fint hemma och att skjutsa och hämta och titta på barn.

Vi har sedan länge bestämt att 2 aktiviteter utanför skolan är nog. L har smalnat av så han har en vinter och en sommaraktivitet, fotboll och badminton. A har just nu segling på sommar och badminton på vintern. N har fotboll under sommaren och har senaste vintern spelat badminton och tennis. Till hösten blir det nog badminton och ev bandy/ishockey för honom. Det här fyller ut våran tid. Det är ur-jobbigt ibland. Men allra oftast så himla roligt att de faktiskt gör någonting. Mycket tid över till maken och mig blir det inte och inte mycket tid till att umgås med vänner heller. Och just det här med vänner pratar maken och jag en hel del om. Vi inser mer och mer vad viktigt det är. Att ha folk omkring sig som tycker om en och som tycker man är ok att umgås med trots ens fel och brister.

Oj, oj nu blev det ett långt inlägg igen och endast en bild blev det också.

As muffins