Nya kameran är invigd

De första bilderna med nya kameran. Bilderna är lite gryniga pga högt ISOtal.



Morgon bestyr



Gos när hunden råkat ramla upp i soffan igen.

Svårt att sova. Pga fullmånen?



Min man.



Tredje advent

Denna tredje advent har tillbringats i badmintonens tecken. Ganska vanligt just nu med det. Men nu blir det ett uppehåll på säkert en månad.
Det har varit trandansen, en tävling i Bollnäs, i helgen. Trevligt som vanligt. N fick silver i sin grupp och L fick brons i dubbel.
Nu har adventstomtarna Rutger och Rutgerd varit här. Dagens adventspresenter har bestått av en film, en kokbok och en julgodisbok. De vet de där tomtarna vad föräldrarna i huset försöker styra sina barn till...

N har servat

Coaching av pappa





Medaljen är hämtad





även här,

Alldeles nyss ropade familjen att jag skulle komma till köket. Jag fick om jag ville välja om jag skulle ha min 40-års present nu eller sen. Jag valde nu. Jag fick en fullformatskamera, whihiii!!! Ska bli så spännande att knäppa med den. Jag undrar om jag klarar av att hantera en sån. Lite prestationsångest blir det också. Men dagens bilder är knäppta med den "gamla" Canon 450 D.

Mezzo gillar att vintern har kommit. Då tänder äntligen husse en brasa på morgonen. Mezzo älskar det. Han vill inte ens lämna platsen framför kaminen för att komma och hälsa. Ingen av oss andra klarar av att ligga framför kaminen, det blir alldeles för varmt. Men hunden verkar älska värmen.

Det är fullmånde i kväll. Vackert som attan över Bergviken. Isen håller på att lägga sig och det brakar och knakar i den. Men svårt att fånga på bild.

Nöt i olika former

I bland bara löser sig saker och ting. Vi har slaktat. Igen. Andra gången den här hösten. Vi tänkte ta en halv ko. Men vi kände i dag att det blir bara för mycket. Facebookade lite och vips så nappade Stina. Så nu har jag varit med köttleverans till Bergvik till Stinas föräldrar. Och det var inte i går jag var där kan jag säga. Så länge sedan att de inte ens behövde truga för att jag skulle stanna en stund, jag bjöd nog praktiskt taget in mig själv. Så trevligt så!

Apropå kor... I helgen tog jag min sedvanliga sovmorgon. Maken var som vanligt ute och jobbade. Han ringde till min mobil och jag svarade. Godmorgon säger den gode mannen och sen säger han "Fan det står en kviga utanför lagårn, du måste komma ut" Han lät jätteförvånad. Han sa senare att det bara var en slump att han tittade ut.
Att ha en kviga utanför lagårn är lite ångestfyllt. Det betyder oftast att det är många fler ute, att en port har gått upp och att fler är på väg ut. Är det dessutom påfryset och halt är risken stor att de halkar och "spläker" sig och skadar sig ordentligt. Nu hade vi tur och det var bara en som lyckats ta sig ut. När jag kom ut stod den förvånade stackars kvigan och funderade. Maken lockade på henne och jag lyckades styra henne åt rätt håll. Slutet gott allting gott! Det visade sig att en port blåst upp och att hon krupit under en grind för att komma ut. Kor är vigare än man tror!



Kvigan när hon kommit in.

Den turkosa grejen som hänger från väggen är en eldriven borste. När korna går och buffar på den så börjar den snurra och de kan få sig en massage.

Lucia och en liten trött själ

Nu har det börjat. Halvtidslivet. 3 dagar har det blivit. Efter 2 dagar körde maken mig i säng, då var jag slutkörd utan att inse det. I går kväll och i morse visade det sig än mer med utskällningar av barnen i parti och minut. Visst, ganska berättigade. Men trött blir jag av det också. Jag hann ha en föreläsning för dottern i morse om vilka förmåner hon har i livet... En familj som älskar henne, tak över huvudet, möjligheten att resa osv. Hon slipper dessutom hämta vatten varje dag, hon får gå i skolan, hon slipper att äta endast en näve ris osv... Allt detta för att vi inte har vitt rostbröd hemma och för att inte mixer behållaren att göra smoothie i var ren. Ät knäckebröd, koka gröt, diska behållaren var ordern från mig. Men det gillades inte. Så hon gick till skolan med en kivifrukt i magen.

I går kväll hade N´s klass luciafirandet för föräldrar och släkt och vänner. Deras otroliga fröken har tränat och slipat på programmet. Hon kom och var med på kvällen. Barnen gjorde ett fantastiskt framträdande. A var också med. Hon imponerade med att ställa sig framför alla och ha lottdragning. Hon som knappt sagt någonting till någon under alla år,särskilt till de hon inte känner, pratade inför 100 personer.
Bilderna är medvetet suddiga, inga barn ska kunna kännas igen. Men lite julkänsla kanske man kan fånga ändå.





Lucia läser en vers

Resten av luciorna, tomtarna, stjärngossarna, pepparkaksgubbarna och tärnorna kommer

N fotograferad av A

Såna här har en av mammorna gjort till varje barn i klassen, vilket jobb!!!

Ny karriär

Ny karriär på gång för N. Men han håller ändå kvar sina tankar på blåljusbilar. "För jag kan ändra mig" säger han.I dag har han åkt till skolan i den här den utstyrseln. Finbyxor, skjorta och slips. För det är så man går klädd om man är pilot. Han kommer att jobba 2 veckor och vara hemma i 2 veckor. När han är hemma kan han komma och hälsa på mig säger han. Han har över 600 knappar att hållar reda på i flygplanet och han äter godis varje dag... I går hade han en långflygning till Nya Zealand.

De andra två juvelerna har inläsningsdag. A ska till stan med kompisen och handla julklappar. L ska till Söderhamn och spela innebandy. Själv jobbar jag kväll i Arbrå i gen. Nu en tur med hunden,

Utmattningstendenser, fortfarande!

Vissa dagar är jag mer produktiv än andra dagar. Jag har anat mig till att jag är frisk. Jag tycker om att sitta uppe länge och prata med folk och känner inte alls att jag vill gå och lägga mig. Det här hände nu i Grövelsjön med jobbet. Jag har inte gått i från och lagt mig. Jag har inte haft ångest utan det mesta har fungerat bra. I går var det som sagt julskyltning på byn och fika med badminton. Allt mycket trevligt och socialt. Jag är flexledig i dag. Jag fick i väg barnen till skolan, jag bloggade lite och tänkte "Jag går och lägger mig en stund". BOOOOMM!!! Jag gjorde det och vaknade halv ett. Jag har sovit halva da´n. Betalningen för att vara aktiv får jag göra förr eller senare. Men ändå, vad bra att jag har kunnat sova!

Sonen N kom hem nu. Han ropar innan han hunnit stänga ytterdörren " Vet du vart handskarna var? De var på biografteatern. M kom med dem när jag kom till skolan. Allt löser sig ju till sist mamma och jag var inte alls slarvig" Ja visst lilla vän, tänker jag, det mesta brukar lösa sig till sist.

Märkliga händelser

Mornar är ett intressant fenomen hos oss. Som en märklig händelse som upprepas varje dag. Det är en deadline satt av barnen själva till 7.45. Då ska väskorna vara packade, frukosten vara äten och tänderna borstade. Då börjar påklädningen av ytterkläder och skor. Om de fixar det så hinner de med bussen utan att stressa alltför mycket. Nu tööööjs den tiden ut. Väskorna är inte packade, vantarna är borta, tänderna är inte borstade och håret inte fixat. Det liksom bara händer. De stora barnen kan hantera det skapligt ändå. N har mer bekymmer med det. I dag var handskarna puts väck, helt borta. Vi hittade ett par tumhandskar. Tyvärr så kan man inte ha tumhandskar enligt N. Vi hittade tillslut en handske av en annan sort och en vante." Du får gå så, annars missar du bussen" säger den något irriterade modern till sin son. Det är ändå 3 minusgrader. När sonen gått och den ömma modern går förbi farstun så ligger vante och handske på golvet. Någon kommer att frysa om händerna i dag.

Oktoberkväll