Uppdatering

Det börjar närma sig slutet på den här resan. Tiden flyger iväg och i morgon är det två veckor sedan vi åkte hemifrån. Den här resan har varit helt annorlunda en den förra resan till NZ. Den här gången har vi vetat lite i förväg. Vi har haft lite koll på vad vi velat göra. Vi har haft en mer begränsad budget och vi har haft mer umgänge med våra NZ-ländare än förra gången, viket var huvudsyftet med den här resan.

Igår åkte vi från Carol och Keith för att åka norrut till Cape Reinga. Keith ville hänga med trots att vi räknade med att vara borta två nätter, vilket innebar tätt umgänge med tre-barns familj utan minsta möjlighet att gå undan och få vara i fred. Det kan ju vara en utmaning när man haft två mycket lugna flickor att umgås med en diskussionsvillig syskonskara.

Vi tog oss till Whangarei och där fanns Ns drömaktivitet: Adrenaline forest. Klättra i banor mellan träd flera meter upp i luften med bergsklättringsutrustning ärnågot han verkligen är livrädd för, men gör det ändå för det är så spännande. Både A och L gillar det också. Jag, maken och Keith stod över.

N i flying fox

 

N i spindelnätet

 

 

Efter den adrenalinkicken fortsatte vi till Paihia för att sova. Här är det vanligt att vara medlem i en klubb och dit går man för att käka, dricka och umgås. I den klubb Keith är medlem i har man rätt att gå på vissa andra klubbar i landet och där är det billigt att äta gott. En sån klubb fanns i Paihia, så efter en massiv middag stupade vi i säng.

I morse var vi sega. Vi kom iväg vid nio-snåret. Vi åkte bilfärja til Russel – första huvudstaden i NZ för att titta runt lite. Inte så mycket att se, men nu har vi varit där i allafall. Sen fortsatte vi till Waitangi där ”The treaty of Waitangi” skrevs – överenskommelsen mellan Maorierna och engelsmännen – under 1800-talet någon gång. Det var där som NZ grundlades som land. Sen var tanken att vi skulle åka till Cape Reinga, men jag orkade bara inte. En resa på 10 mil, titta runt en halvtimme eller så och sedan tillbaka 10 mil efter krokiga vägar med migrän och åksjuka, kändes inte lockande på något sätt så vi la ner den resan. Vi drog oss mot västkusten i stället, shoppade lite åkte lite mer färja och nu är vi på nästa motell. N har precis somnat och jag skall ta och knyta mig också.

Ål?

Mareae i Waitangi

 

L på 90-miles beach

 

N i väntan på färjan

 

Inga bilder.

Nu är första veckan slut. En vecka kvar. Kvällen har bestått av middag på Keiths och Carols klubb. Trevligt värre, förutom för N som tyckte det var värdelöst att stanna kvar för att dricka kaffe. Tröttheten börjar komma i kapp honom. Även om det är trevligt så tar det på krafterna att bo hos andra hela tiden, särskilt om man inte kan prata och förstå språket.
L spelade golf  med Carol i dag, jag gick med, och maken, A, N och Keith var i väg och spelade minigolf.

Igår var det bad och urstädning av husvagnen. Vi hade lovat A att vi inte skulle bo i husbil eller något liknande på den här resan men när vi blev erbjudna ett billigt boende alldeles vid havet i en husvagn - kan man säga nej då? Nix pix, det gör man ju bara inte. Hon var otroligt nöjd när vi inte var där. Det var ok att sova där, men inte att vara där.

Nya Zeeländare är otroligt gästfria, åtminstone de som vi träffat. I går var vi bjudna till en bonde och hans familj för att titta på farmen under mjölk och utfodringstid. Vi har också konstaterat att fika är inte det första de bjuder på. Öl och ett glas vin är det "fika" som vi blir bjudna mest på. Fast vi erbjuds te och kaffe också - men det är inte första valet. Efter besöket hos Lynda och Darren så for vi till Hamilton till Waikato Stadium med Jo och hennes familj. De är hängivna rugby fans och är medlemmar i the Chiefs rugby team och det innebär att man innan matchen går till klubb-puben och tar en öl eller ett glas vin. Trevligt värre!
Matchen var kul att titta på och vi skulle dra tillbaka till Carol och Keith efter matchen men först så måste vi ju gå till klubb-puben och ta en öl och ett glas vin. Så klart, vi måste ju ta seden dit vi kommer. Sen var det tack och adjö. Vet inte när jag kommer att träffa Jo igen. Har jag tur träffar jag henne en snabbis på lördag, om inte så har jag ingen aning när det blir igen.

Nu är det Harry Potter dags!

Rapport

Med taskig tillgång till internet och hittils fulla dagar blir det inte mycket rapporterat.... I måndags shopping och födelsedagskalas för maken. I tisdags bad för hela familjen och surfning för L och sedan vidare till NZ-syrran Jo med familj i Tauranga. De bor i ett otroligt fint hus. N var så imponerad att han gick runt och fotade... alla 4 toaletterna/badrummen. Så vill ni veta hur en NZ-toalett kan se ut så hör av er! Gårdagen började vi med en rundtur på Jo´s barns skola, vi fortsatte till Hobbiton och sedan vidare till Jo´s familjs husvagn som står uppställd på Waihi beach där vi ska bo tills på lördag.
Våra barn brukar beklaga sig över att de aldrig får sovmorgon när vi är på semester. Nä, precis så är det. I går blev de väckta kl 7. I dag blev de väckta kl 6. Det var i alla fall självvalt. I dag har vi varit och paddlat kayak. Otroligt häftigt! Dyrt också. För jag har ett par bra solglasögon, som dessutom är snygga. Eller jag hade ett par bra solglasögon som dessutom var snygga. De ligger på havsbotten nu, eller på någon annans näsa. Lite mer bad också med surfning och body-board för att riktigt trötta ut barnen. När maken och jag gick och diskade efter middan vid nio-snåret så var alla vakna. När vi kom tillbaka en halvtimme senare så sov alla. Det är slitsamt att vara på semester. I morgon så ska de få sovmorgon, vi måste tvätta några maskiner tvätt innan vi drar i väg till stranden igen. Vädret kommer att vara sämre när vi kommer tillbaka till Auckland så nu njuter vi av att vara ute så mycket som möjligt.

Hobbiton

 

Surflektion i Mt Manganui

Paus vid Cathedral cove



Maken vid Cathedral cove

Kvällens middag innan barnen toksomnade.

 

Framme

Nu är vi framme. I över ett dygn har vi varit i NZ men vi har bara varit medvetna i några timmar. Vi kom fram till Carol och Keith vid halv nio i går morse efter 28 timmars resa från Arlanda till Auckland. Helt tids-vilsna och trötta i huvudet försökte vi hålla oss vakna under dagen för att komma i rätt fas. I dag är vi mer rätt. Började med en av de viktigaste aktiviteterna enligt A, shopping. Nu dags för lunch.

Najs

När jag klev av tåget stod två av  mina jobbarkompisar som jag inte jobbar med just nu och väntade på tåget. Jag blev så glad av att se dom. Jag är ju så väldigt ny på min nuvarande arbetsplats och har inte riktigt någon plats där ännu. Men med de här människorna har jag haft en plats. Det var så skönt att se dom.
Alla barnen hemma och spridda över hela huset. Najs!

Hälsopolitik

Nu är det meningen att jag skriva om "Där det är svårt att styra". Men icke sa icke. Jag gör annat. Surfar runt, bokar flygbiljetter, kollar väder i NZ ( det ska regna i två veckor, japp - de veckor vi ska vara där...), skalar potatis, oroar mig lite för mitt halsonda - att det ska hoppa över till barnen.

Vad har hänt sen sist då? Jag har kommit i gång lite stapplande på det nya jobbet. Pendlingen fungerar bra. Att vara ledig onsdagar passar perfekt när det ska pendlas. Intressant är att jag har hamnat på en arbetsplats där nästan alla medarbetare har någon slags relation till hockey. Och jag är inte intresserad av hockey, inte alls.

A har varit på konfirmandläger i Rättvik, L är på badminton i Sundsvall och vi andra har hållit oss i närområdet. Gårdagens allahjärtans middag var suverän och eftersom inte A var hemma då så gör vi en repris och äter den igen. Varför krångla till det och äta olika fredag och lördag? Nu tar jag tag i det här skrivandet... mot hälsopolitiken!

2 1/2 vecka

2 1/2 vecka på nya jobbet. Känns helt ok. Riktigt bra. Pendlingen fungerar också hittils. Det är mest prat och information om fysisk aktivitet, lite träning och mest hands off. Idag en bröstryggsundersökning. Det gick det med.
Men nåt stressar. Ny på jobbetsyndrom? Inlämningsuppgiftstress? Måste hålla oss friska ångest?
Vi reser bort snart. Om vi håller oss friska. Magsjukorna härjar på jobbet. Mina kollegor kommer med dagissnoror. Så nu har vi haft hygiengenomgång med barnen. Tvätta händerna noga, sprita och inga fingrar i mun, näsa eller ögon. Det är väl bara att göra vad man kan. Men vi behöver ju inte bjuda in sjukorna i allafall...