Sommarfest!!!

Nu är kalaset slut. Jag och maken är nöjda och vi hoppas gästerna är det också. 73 gäster blev det som kom. Maten räckte. Maken och grannen R grillade vildsvin, kronhjort och dovhjort med bravur. Den andra grannen H fixade potatisen. Jag gick och lade mig vid 2, svettig och lycklig efter att få ha svängt mina, nu inte så lurviga, ben. L och A tyckte det var jobbigt med en sådan dansant mor och skämdes en hel del. Men annars gick liksom allt bra. Saknade förstås de som inte kunde komma men var otroligt glad över de som kunde komma. Tacksam liksom. Att få vara med människor jag trivs med och att få ha förmånen att kunna bjuda på en fest.

Min kursare och kompis Johanna kom med sin familj från Dalarna. Vi konstaterade, efter att hennes dotter Elin frågat, att vi känt varann i 19 år nu. Det betyder att vi har varit färdigexaminerade i vårt yrke i 16 år. Vi funderar båda på när någon kommer att komma på oss och upptäcka hur lite vi kan om det vi sysslar med.

Tack alla som kom och tack alla som hjälpt oss att få till det här kalaset! En lite resumé i bilder kommer här:

Börjar med en bild som visar festlokalen för 2 veckor sedan, observera de nya fönstren.

 

Så här såg lokalen ut för två veckor sedan.





Snart dags för mat. Lokalen verkar funka!



 

Barnen tillverkar käpphästar.

Jag och min supervältränade kompis Johanna. L tyckte jag såg gravid ut.

 

Gänget! Och kanske att jag ser lite gravid ut. Men det är jag inte!



Utsikten från festlokalen

Kväller för de stora grabbarna och mig. Det börjar ljusna så smått.

Segelvik

Dagens bild är från Segelvik. Det blåste lite mycket så det blev endast en kort stunds segling ikväll.

Snart morgon!

Nu är det kväll igen. Festen är slut för min del. Jag lägger mig  trött och nöjd. Jag har dansat  och umgåtts med folk jag tycker om. Tack för all hjälp och tack för ni kom!!! Det är några tappra själar kvar på höskullen.Det  börjar ljusna och  maken bjuder på nattamat.

God morgon!

Tsatsiki

Snart har gurkan till Tsatsikin runnit av. Så då stänger jag den här butiken för i dag. Det har varit intensiva dagar och kvällar. I morgon är finalen. Jag hoppas på lite regn, att folk kommer att må bra, att ingen ramlar i trappan och att maten blir god. Och att det inte börjar brinna och sånna naturkatastrofer förstås. Men efter förra fredagens trauma så vet vi att allt kan hända och hoppas allt ska gå bra. Brandsläckarna är på plats och nödutrymningsväg är förberedd.

Mamma och pappa har varit här och jobbat som tokar hela veckan. I morgon hoppas jag de kan vara lediga.
Granne R fick en kniv i foten i kväll och har varit upp på akuten och sytt. Barnen har flyttat hem till grannarna tror jag. De kommer inte hem. Jag undrar varför de ska ha mobiltelefoner när de inte har med dem dit så att jag kan få hem dom. Jag ringer på fasta telefonen i stället. Åh nu kom dom!

Nu ska gurkan blandas i youghurten! Klart slut!

Skolk

Jag skolkar lite. Mamma, pappa och maken hänger ute på hö-skullen och jobbar. Jag sitter inne och bloggar. Men det är bara för att vi måste ha mat. Jag glömmer lätt bort den delen när jag är engagerad i något. Ända tills jag eller någon av barnen faller igenom av blodsockerbrist. Och då måste vi ha mat NU. Så jag drar mitt strå till stacken och lagar mat. A har varit ute med hunden med kompis Mi utan protest. Bra.

Jag har absolut inte tid att jobba nu. Så det blev flex på eftermiddagen vid 2 snåret. Min kollega tog ett inplanerat hembesök och jag åkte och vaxade benen och bikinilinjen. Ont igen. Men nu var jag på det bra stället. Det gick mycket bättre den här gången. Benen känndes helt ok. Bikinlinjen kändes inte helt ok. Men nu åter till matlagningen. En väldigt tråkig rätt blir det: Stekt köttfärs och ris. Men det går fort och man blir mätt. Just nu är det prioriterat.

Tack och hej!

Ett inlägg på morgonen.

God morgon!
Ett morgoninlägg är något jag ska prova. Vidga vyerna lite.
Jag har svårt att somna. Det är lite av en repris av förra året men ändå inte. Någon enstaka självdestruktiv tanke har hoppat fram. Men jag försöker observera dem som tankar och enbart tankar, inte att de är några sanningar. Insomningstabletterna åkte fram i går. Inget misslyckande, mer ett konstaterande av att jag måste sova.
Mindfulnessträningen har jag fuskat med på sistone. Ska ta tag i det. Ska boka tid hos massör L för lite taktil massage också. Ska ta hand om mig litegrann nu.

Dagens uppgifter: Torkagolv, sätta ut bord, kanske börja sy och seglarskola med dotra.

Söderala

A hade tråkigt. Jag försökte pigga upp henne med lite idéer om vad hon kunde göra. Städa, baka, tvätta, snickra men inget dög. Ring Söderala-kompisen sa jag till slut. Det gjorde hon. Så då fick jag ta mig en tur till Söderala och träffa min kompis U också. Vi har inte setts sen i mars. Jädrar vad tiden rinner undan i bland. Men vad skönt det är när man kommer hem till folk som man tycker om och man känner att man bara sjunker in och känner sig hemma på något vis.

Vad annars? Jo, förra veckan drog jag undan en massa flakar med spalt som höet på hö-skullen brukar ligga på. Jag svettades, jobbade och tyckte jag gjorde ett bra jobb. Häromdagen kom maken och jag på att vi skulle flytta flakarna och lägga dem över ett stort hål i golvet så att ingen kan ramla ner i verkstan. Det gjorde vi idag. Men det var lättare att flytta på dom när vi var två. Annars har jag inte gjort mycket nytta idag. Motionerandet ligger på is. Så det har jag inte heller gjort.

Våran patient mår bra. Inga brutna revben tror vi. Bara en massa ömma revben.

Tack och godnatt!