Dagar med maken

Igår och i dag har vi haft full huggning. I går skulle son N på disco, son L skulle klippa sig sen skulle han till en kompis och sen skulle han på Tranan och svänga sina lurviga. Det var discodebut för N och stora-syrran gjorde honom så fin. Svarta jeans, ny skjorta och Barcelona fotbollsstrumpor! Och så lite vax i håret på det.

Vi bestämde med Antons föräldrar att två timmar skulle nog räcka vid första discot som var på Västansjö skola. Vår son har till sin stora förtret inte någon mobiltelefon ännu. Jag och maken tycker helt enkelt inte att han behöver någon egen på ett tag. Vi skrev en lapp istället med makens telefonnummer på så att N skulle kunna ringa om det blev något akut.

Vi andra tyckte att vi också behövde lite trevligheter så vi åkte på Take-Off i Bollnäs och beställde mat. Vi väntade och väntade och väntade. Ingen mat kom. N ringde och sa att de hade varit på disko klart och ville åka hem. Nu! Akut! Han skulle ju ringa om det blev något akut. Då kom stora mamma-stressen. Från Bollnäs till Västansjö tar det minst 20 minuter, och vi hade inte fått någon mat ännu - efter dryga halvtimmen.
Vi frågade servitrisen och det skulle inte ta mer än 5 minuter till. Det var min kyckling som tog tid. 35 minuter för att tilllaga en sketen kyckling filé?? Maten kom och vi slängde i oss den, och drog i väg. Sonen ringde igen (den här gången från en annan telefon) och undrade om vi inte skulle komma snart. Jorå, ljög pappan stressat och gasade lite extra.
Maten var god, men man ska inte åka på Take-Off om man har en tid att passa.

Så mycket som jag och maken har umgåtts i går och i dag har vi nog inte umgåtts på flera år på hemmaplan.
På förmiddagen idag var vi i väg och övade att skjuta på älgbana. Det var sönerna, maken och undertecknad. På eftermiddagen var vi upp på Kölberg och sen en vända till Knupbodarna. Trevligt och lite konstigt att umgås så mycket.
Snart går vi in hans mest intensiva jobb-period under året. Då räknar jag mig som ensamstående med en partner som kommer in i bland i livet och besöker barnen och mig. Om jag inte svänger om mina tankar så, så blir jag tokig och superirriterad på maken som jobbar så mycket. Vilket är jätteorättvist mot honom, för han gör verkligen allt han kan för att vara med oss så mycket som möjligt. Men det är i allafall min strategi för att ha en bra sommar.

Hunden älskar att få vara med när vi drar till skogs. Speciellt till skogar där han inte brukar vara.

Mezzo

När jag var liten älskade jag min farmors murkelsås. Jag vågar inte äta murklor nuförtiden, men det är kul att hitta de små knölarna iallafall. För då är det vår.

Uppe på Kölberg finns ett stup. Det kallas för Högsätet. Undrar om det använts till ättestupa? Det var för väl att vi kopplade hunden. Han ville jaga bilarna som var långt därnere.

Man ser ganska långt. Bortåt Segersta hållet. Alla lador på Myckelängarna ser man också. Och långt där borta som en liten del av en klunga av hus är vår gård.

Det är brant och långt ner.

Vid fäbodvallen brukar det vara otroligt mycket vitsippor. Det är det i år också. Underbart vackert. Maken och hunden väntar tålmodigt medans jag kryper omkring på marken.

Våriga sippor.

Nu hörde jag att den stora sonen kom hem efter att ha varit ute och ätit med de andra badmintontränarna. Så nu kan jag slappna av. Så nu ska jag snart sova. God Natt!

Avskrivning!

Vi har ju stegtävling på jobbet. Vissa är mer ambitiösa än andra som med allt annat här i livet. Jag är medelambitiös. Men en viss press har jag på mig. Jag bör åstadkomma åtminstone 10000 steg på en dag. I dag har jag träningsdag men pga olika saker som hände och min naturliga lathet kom jag inte ut i tid. Sen blev det för mörkt.
Maken erbjöd sig att följa med på en promenad runt byn. Han behövde ventilera sina slemmiga lungor. När vi gått ett varv: 1850m Så stod min stegräknare endast på dryga 7000. Till hundens glädje tog jag ett varv till och sedan ytterligare ett halvt varv. Nu har jag precis passerat 10000 och jag har konstaterat att det är himla bra att vi bor långt ute på vischan med få grannar så att man inte blir alldeles idiotförklarad för att man ränner runt sina rundor.

Igår på ett möte på jobbet betedde jag mig som en vuxen människa med en 10 årings hjärna. Dvs lite beräknande men med noll koll på hur man interagerar med  andra på ett arbetsmöte. Jag var spydig och otrevlig och trött på att man alltid ska spara pengar och att våra kunders integritet i bland åsidosätts pga för höga kostnader. Jag vill dock säga vi  ALDRIG slarvar med sekretess och tystnadsplikt.
Igår kväll när jag tänkte på det så skämdes jag lite för mitt uppförande. Så pass att jag erkände det för maken.
Idag fortsatte jag att skämmas. Men var med om att någon annan borde skämmas ännu mer. En arbetskamrat från en annan ort ondgjorde sig över en person som han/hon var fruktansvärt irriterad på. Snackade skit, rent ut sagt. Tyvärr hade arbetskamraten från den andra orten inte känselspröten ute. Och missade att den person han/hon pratade om är en god vän till mig... Jag försökte liksom mildra "skitsnacket" men det gick inte. Jag undrar om det kommer att ramla ner en talgdank så småningom. Han/hon borde ju ha förstått att vi känner varann när jag talade om att vi gått flera kurser tillsamman (utanför jobbet) och att vi umgåtts en del tidigare. Hmm. "No one talks badly about my friends, I might chew on their legs" (skulle kunna vara ett citat från en cool film, eller hur? )

Jag var med om något trevligt i går också. Eller trevligt... Jag och hunden var ute i skogen och skulle gå ner mot sjön. När vi precis har vikt av från stigen reser en älgko på sig och har efterbörden kvar hängande i "baken". Stackarn hon blev väl livrädd när vi kom. Hunden och jag vände och gick åt andra hållet. Det kändes som en rätt maffig upplevelse fastän vi inte såg den nyfödda kalven.



foto Jenny Sanner-Rosqvist, sveriges radio.se



Hästintresset travar på!

Idag har två krassliga killar varit hemma. Maken lite zombie lik. Sonen lite piggare. Tack och lov. Fantastiskt väder har det varit idag. Jag har till och med krattat lite. Rätt skönt faktiskt.

Man kan tro att jag har ett "skenande" hästintresse... He, he. För jag har varit på trav i dag. Ingrid skulle rida monté - när man rider travhäst i stället för att kör. Det är kul att titta på. Sprang på Katarina B och hon sa att Olov hade ett kvallopp i dag också så då stannade vi och tittade på det efter Ingrids lopp.

Tja, så det kommer lite bilder härå:



Ingrid har gul tröja och grön/blå hjälm.

Jädra fart är det.

Nu ska jag ut och trava lite. Men mycket saktare. Häj!

Kanske inte mitt liv är så stilla ändå...?

Maken är sämre. Har legat hela dagen förutom då han måste ut i lagårn. N har också blivit dålig. Jag och de stora barnen var i väg en vända och när vi kom hem vid 21-snåret var det alldeles tyst i huset. Vi hittade maken i As säng. N låg på golvet med kudde och täcke. På mattan. Han ville nog inte vara ensam i sitt rum så han gick och lade sig bredvid pappa i stället. Nu har vi fått in en madrass under honom.

På jobbet är vi med i en stegräknartävling. Det går inte sådär jättebra för mig. Jag sitter mest i bilen och skjutsar barn hit och dit. Det blev ju Gävle i går och i förrgår. I dag har det varit Tönnånger och Sibo, två gånger till vardera. Maken fick ta sig till Landa med N till hans fobollsträning (innan N blev dålig).
Men så är det ju att bo på landet. L sa iallafall när vi kom hem ikväll: Vad jag tycker om våran by!
Det känns bra att han trivs och känner sig trygg.

I Tönnånger var vi med om något fantastiskt. En fölning. Ett föl blev det i natt också. Den ska heta
Lill-Moa. Då blev tösabiten glad och stolt.
Fölet som kom på eftermiddagen ska heta Texaco eller Wilma. Beroende på kön. Det var så nytt så det var inte kollat medans vi var kvar.

Trött mamma.

Trött föl efter att ha försökt komma upp på benen utan att lyckas.

Mamma vill gärna ha upp han/henne.

Och det går!

Åtminstone en stund.

Men snart är fölet på benen på riktigt 30-45 minuter efter födseln.

Så häftigt! Ska kolla till sjuklingarna innan jag ska lägga mig. God natt!

Gävle i tre dar!

Läste på facebook att vännerna i Vallentuna satt ute på altanen i solen och drack rosé. Det känns väl lite orättvist. Varför glädja sig för dem som har bättre väder än jag? Undrar om kära Annika drar till Dubai i möra?

Jag har varit till Gävle för tredje dagen i rad. Torsdag på nätverksträff för astma och KOL, fredag för att skjutsa ner N till gammel moster och morbror, lördag för att hämta hem N från domsamma. I morgon struntar jag i Gävle.

Har precis kommit hem från badmintonavslutning med tacobuffé. Trevligt och gott. Maken har varit där hela eftermiddagen trots feber. Jag hoppas han har det lätt i lagårn just nu så att det inte tar så himla lång tid för honom. Så han kan komma in och sova snart.

Nu ska jag titta om vi har sån där miniflaska med rödvin. Det skulle vara gott med ett glas...

Gu´nå så ointressant det blev i dag då!

Mitt spännande liv!

Kilafors igår, Gävle i dag och Kilafors i morgon. Varierande, spännande liv...
 Nä´rå så lugnt och stilla precis som jag vill ha det. Kvällen har bjudit på promenad i skogen. Och där stötte jag ihop med Lars och Jessica, i helt fel skog. De hade jag verkligen inte räknat med att stöta på.

Jag stötte i hop med 2 älgar också. Men den här stötte jag ihop med i går. Lite flåsig är jag. Ganska mycket låter det som.

http://www.youtube.com/watch?v=HhsR_EA8xMY&feature=g-upl

I helgen fick L sin moppe. Han har inte körkort än. Så han får köra på åkern så han lär sig att koppla ur och växla. Stolt kille.

Natti, natti!

1 Maj

Valborg är över och i dag ska vi demonstrera. Eller inte. Man borde kanske engagera sig i arbetarrörelsen, men jag struntar i det i dag. I dag njuter jag av det vackra vädret och tänker på gårdagskvällen som var så trevlig så.

A och L bjöd på en god middag. Bruschetta, kycklinggryta och cheesecake tårta. Underbart. Vid halv nio tände maken kasen. Det kom en hel del folk i år. Trevligt och avslappnat. Makens farbror hade laddat upp med korv och bröd och satt och grillade korv och bjöd på.

Linnea, A och Lisa

Min och kussens vackra män

N, Olle, Erica och maken

Jonas och L

Farbror L som bjuder på korv

Vårt hus

Lisa, A och L

Nu ska jag skjuta lerduvor!