6 mars 2012, sista reserapporten?

Hemlängtan, massor av hemlängtan är vad vi har nu. Särskilt N. Han har onti magen och tycker livet är miserabelt och tror han aldrig kommer hem utan kommer få vara fast här hela livet. Så A, med stora hemlängtan också, läser Sune för brorsan nu. Min hemlängtan är mer dubbel. Det ska bli skönt att komma hem till er som jag längtar efter, men väldigt tråkigt att lämna dom som finns här. Vad kan man tro? 10 år till nästa gång?

I dag kom jag ut till den fantastiska farmen. Det är den jag pratat mest om hemma med familjen. Vi åkte ut på förmiddagen sen vi lämnat igen husbilen och hyrt en bil. L sade "Det här är häftigare än Mount Cook".  Vi åt lunch där med Linda och Andrew och sen tog vi en promenad. A ville ha lite egentid och stannade i bilen och sov.

N på farmen

Huset till vänster med gröna taket är bostadshuset.

Carol

Jag älskar det här stället. Troligen sista gången jag kommer hit. De kommer sälja det inom 8 år.

Söta hundar har de också

L

Efter farmtrippen hade Janine, Carols svägerska ordnat ett besök hos en mjölkbonde. Bryan och hans finska fru Pirko hade ca 350 kor och mjölkade i en mjölkgrop med plats för 20 kor per sida. Så schysst att ta emot oss, bjuda oss på en öl och visa oss runt.

Ut på betet igen

Nu i kväll var vi ut och käkade med Carol och Keith. Keith undrade vad som varit mest utmärkande för resan. Det maken och jag är enig om är att vi haft så otrolig tur att träffa så trevliga hjälpsamma människor överallt. Det är svårt att värdera det som varit bäst, det går nog inte. Det har varit så olika. Sista kvällen är här. Jag ska sätta mig ute med Carol och Keith och ta en kopp te nu.

Avskedsmiddag

Måndag 5 mars

En hel dag kvar. A och N längtar hem som tokiga. I natt får de iallafall sova i en riktig säng. I rena lakan.

Vi har städat ur husbilen. I morgonbitti åker vi och lämnar tillbaka den och sedan hyr vi en bil över dagen, sover hos C och K ännu en natt för att sen åka mot flygplatsen vid halv tolv snåret på onsdag.

Så vad har dagen bjudit på idag?
Sovmorgon började vi med. Sedan en tur till de här sköningarna:

Om nån känner för att namnge dom på svenska så tackar jag ja meddetsamma. Vi träffade gänget på Kelly Tarltons underwaterworld i Auckland.

Efter det blev det en tur till Skytower för att titta på utsikten över Auckland. Högt och lite otäckt. När vi stod där i godan ro flög det en karl förbi fönstret. Faststatt i två vajrar var han när han störtade mot backen. Men det gick bra.


L, jag, A, C och N

 En städkväll blev det sen dårå. Men nu är det natta. Krameli kram

Söndag 4 mars

Lite bilder från i går.



Keith och jag på One tre hill i Auckland




Lime i en bild som ska vara stående




Jag, Barb, Ross och Scott




Keith, Paula, Ross, Scott, Jo och Janine.




Barb, Carol, N och maken




Heath och Carol

  Det var gårdagen det. I dag skulle vi försöka få till en sista surfning. Men det gick inte. Inga vågor! Så vi badade i stället. Barnen badade lite i Stilla Havet. Inte jag. Jag väntade till de varma polerna vid W****** nånting-thermal springs norr om Auckland. Absolut inte lika fint som i Hanmer men helt ok. Carol hade möjlighet att vara med oss så skönt.


Skottkärra vid Orewa beach

  Framåt kvällningen var vi bjuden på middag hemma hos Jo och Russel. Vilket hus! Vilket hem! Så fint och fräscht så att jag nästan dånar! Dä´ni!
Vi fick nötkött, NZländska köttiga korvar, sallad och underbar dessert. Så trevligt och gott. A har lekt med Jo`s dotter och N lekte med sonen.


Jag, Jo, Russel och maken



  

Barnena


Tja då var det dags att sova igen då. Det blir nog en full dag i morgon också. Natti, Natti!

3 mars, lördag kväll.

Vid sjutiden i går kväll kom vi hit till Carol och Keith. De har haft en ganska tuff tid bakom sig med blindhet, sjukdomar etc. Det har slitit ganska hårt på Keith, men munlädret är detsamma som tidigare! Otroligt roligt att träffa dem igen. Och faktiskt ha några dagar tillsammans med dem.

Vilken dag det blev idag! Sovmorgon. Frukost i ett riktigt kök. Sen ut på tur med Keith. Han är ju snickare och är intresserad av hus och byggnader. Så vi började turen med att åka till ett helt nybyggt hus, i 1000000 NZ$ klassen, och  gick på husvisning. Waow! Vilket hus. Skulle inte sitta fel. Sen fortsatte vi till ett köpcentrum. Det har regnat och stormat hela natten och dagen så det fanns inget annat att göra. För mig och A var det ju inte någon större plåga. Det var lite värre för killarna de fick vänta lite på oss då och då. Keith har inte varit på ett köpcentrum på flera år, så det gjorde han bra. Efter den persen fortsatte vi till "One tree hill" och kollade på utsikten. Sedan drog vi hemåt till Arthur Rd.

På kvällen hade Carol arrangerat världens fest. Så kul! Det var de jag träffade oftast när jag var här förut som var bjudna. Det var Jo´s kompis Jan. Det var Paula och hennes man Peter. Det var Jo och hennes barn. Två av Carols bröder, Scott och Ross, med fruarna Janine och Barb. Massor av god mat och massor av prat. Jättetrevligt! Får mer och mer ångest av att tänka på att lämna de här människorna igen, även om jag såklart längtar hem också. Men jag vet ju inte när jag kommer tillbaka hit igen...
Nu är vi helt utslagna och urblåsta i huvudet efter att ha pratat engelska hela kvällen. Så nu är det dags att sova igen. G´d nite som vi säger här down under.

Vänstertafik

Jomen visst, det är ju vänstertrafik här på Nya Zealand. Maken kör så tryggt och säkert! Det var värre första dagarna då var det lite vimsigt. Men även jag har kört en del och det är helt ok. Det krångligaste är en regel som de har här att när man ska svänga höger och bilen man möter också den ska svänga in på samma väg. Alltså dens vänster, då ska den släppa över oss först och den får köra in efter. Det är besvärligt. Särskilt när vi ska släppa fram den mötande bilen. Då blir det gärna lite tokigt. Den regeln ska dom ta bort i slutet av mars. Så det kanske är lika bra att vi är här nu innan de ska försöka tänka om.

2 mars. Vi lämnar Whangamata.

I morse tog vi sovmorgon. Då blev hela dagen trög.  När vi vaknade var det ett kackel runt husbilen. Det var en skolklass! Ett gäng tonåringar som skulle åka sån däringa bräda man står på och paddlar med en paddel. Frukosten stoppades i  och vi åkte till turistinformationen. Ingen hjälp där med att boka aktiviteter. Sämsta turistinformationen hittils, vi har fått så himla bra hjälp på andra ställen. Här fick vi ringa själv.( jädrar vad bortskämd jag lät nu då...) Den första vi ringde till,  vi skulle cykla en sväng och behövde hyra cyklar, kunde inte hjälpa oss i dag. Den andra vi ringde till, för att hyra surfbräda av, han var i Australien. Sen smsade vi många och ingenstans fick vi svar. Vi åkte och köpte fika i stället. Efter det hände det! Vi tittade in i en surfbutik och där var de så hjälpsamma. Vi hyrde surfbräda och 2 "boggieboard" och 3 våtdräkter. Då räddades dagen! Det var fina vågor och alla tre barnen kom upp till stående på surfbrädan. Det var nog sista surfdagen för i Auckland kan man inte surfa. Det är för farligt för oss nybörjare.





A lyckas komma upp och blir helt såld på att surfa




N kommer upp en kort stund men gör illa sig och vill inte surfa.






L är redan såld på att surfa och vill surfa vidare.

Nu åker vi till Manurewa och lever familjeliv några dagar. Både maken och jag har en känsla av att semestern är slut. Men vi har ju fortfarande mycket kvar att göra. Vi bor hos Carol och Keith tills på tisdag. Då lämnar vi igen husbilen och bor på ett motell sista natten. Flyget hem går vid 14.40 på onsdag, och vi måste nog checka in åtminstone två timmar före. Nu regnar det men det är fortfarande hyfsad temperatur, 19 grader. Vi har kunnat gjort allt vad vi velat trots att inte vädret varit strålande. Förutom helikopterturen då, och simturen med delfinerna. Simturen med delfinerna la vi ner efter att vi blev så otroligt sjösjuka efter valsafarin och vi fick ju se delfiner då. Helikopterturen blev ju inställd för att vädret var så dåligt. Ja, det var väl allt för i dag. Kram kram

1 Mars

Sitter på en parkeringsplats i Whangamata. Vi gillar ju parkeringsplatser i den här familjen. Vi hoppas att vi inte blir bortjagade härifrån utan att´vi kan sova här. Det är helt ok att inte sova på camping. Vi står med utsikt över havet. Fast utsikt kan man väl inte prata om. Det är kolsvart ute. Gatlyktorna är på men vi ser inget ut mot vattnet. Men vi hör havet.

I dag har det blåst som attan. Skönt att vi inte planerat en stranddag. Vi började dan på stranden i Mount Manganui i allafall . De äldsta herrarna hyrde varsin surfbräda. Han de hyrde brädan av sa att det var svårsurfat i dag. Det blåste för mycket nära stranden, det var tydligen bättre om det blåste 2 km från stranden.Men de kämpade på och båda kom upp iallafall någon gång. Men det var svårare i dag än i går sa L. Vi andra badade och plockade musselskal. Det är nog runt 20 grader i vattnet, kanske lite varmare för det är uthärdligt!

Herrarna

Familjen

Sen var det dags för makens jobb. Tömma bajslådan, avfallsvattnet och fylla på nytt vatten. Det gillar inte jag. Inte han heller förresten. Men om det skulle vara mitt jobb skulle INGEN få använda toan.

Det är lite problematiskt i bland att hitta tömningsstationerna. I dag tog det en timme att hitta en och sen fick vi vänta på var tur. Sen var vi på väg igen!

Dagens nästa aktivitet:

The Shire

Mina hobbitar

Jag har sett filmerna. För länge sedan. L såg de igen i julas. Jag kommer inte i håg allt men en del. Han kommer i håg betydligt mer. Han tyckte det var riktigt häftigt att komma dit. Vi andra tyckte också det var bra. För eventuellt oinvigda så handlar det om "Sagan om Ringen". Det var guidad tur ut till spelplatsen. Nogranna instruktioner om att bara titta inte röra. De avslutade den senaste inspelningen i oktober / november någongång.

Ska man åka till Nya Zealand så kan jag tänka mig att det här är bra årstid att åka. Det är lika mycket sommar som i december och januari. En stor fördel med att åka nu är att det är lite folk överallt. Vi har kunnat boka allt vi velat göra i det klockslag vi velat göra det. Det är nästan tomt på stränderna och trafiken är ganska lugn. Och hittils har det inte varit några problem att campa på parkeringsplatser.

Det är sista dagen med bara familjen i dag. I morgon drar vi till Auckland och Carol och Keith. Bara några dagar kvar nu. På onsdag drar vi hem. På torsdag kommer vi hem.

På kvällarna, oftast alldeleles försent, bäddar vi ner sätena. I går kväll och i kväll var vi skapligt i tid. I går kom vi isäng efter att vi efter surfinstruktörens rekommendationer varit på stället där de har NZ godaste hamburgare, "Burger fuel". Det stämde, de var himmelska! I kväll kom vi i säng efter att ha hämtat mat på take away. Jaa, det blev hamburgare i kväll också. Hmm, dieten är inte helt varierad på den här resan. Men vad gör man? Barnen måste ha något i sig. Humöret droppar snabbt som attan när vi drar ut för mycket på tiden med måltiderna.

Så här kan det se ut "hemma hos oss"

A skriver dagbok

N och maken slappar

L i sitt sovrum

 Nu är det dags att sova igen. I morgon tar vi lite sovmorgon. Vi har inte klockan på ringning förräns kvart i nio! I morse var det halv åtta. Det tar oss nästan 1½ timme innan vi är i ordning på morgonen och innan vi kan dra i väg. Men som sagt. Dags att sova! Natti, natti!