LEAN

I dag har vi jobbat med LEAN på jobbet. Det är i bland känsligt. Det innebär ju att vi analyserar vad vi gör. Om vi gör rätt sak på rätt tid av rätt anledning. Det kan ju vara så att det sätt vi arbetar på och har arbetat på under många år inte är särskilt effektivt. Då behöver vi tänka om och det kan vara svårt. Det ska bli intressant att se vart vi hamnar. Men i allmänhet är det ganska högt till tak på jobbet vilket är skönt.

Kommer ni i håg vårt husspöke? Jag har inte hört något om det sen sist han var till A. Jag vågar inte fråga henne heller när det är kväller, hon blir livrädd då. Hon har planer för i morgon kväll. Kompis M ska sova här. De ska göra sallad till förrätt och creme bruleé till efterrätt. Det känns lovande!

Nu blev det hockey här på tv´n. Då går jag och lägger mig! Jag ska fundera på hur jag ska få ner en snygg 64kgs pingla i resväskan på torsdag =D

Mästerkock?

Nu börjar resan närma sig. Det är konstigt att, efter så lång tids sparande och gnetande, det äntligen ska bli av. Som jag skrivit förut så har vi sparat i 14 år. Ingen av oss tjänar bra. Det handlar om att prioritera vad vi ska lägga pengar på. Konstigt nog känner både jag och maken att vi i bland måste försvara oss att vi kan göra en sån här resa. Men hur som helst är det snart dags! Vi hoppas vi håller oss friska och att det inte blir någon strejk och att vi inte ramlar ner från luften. Jag fick intyg från doktorn i dag så att jag kan ta med medicinerna så då borde det gå smidigt med den delen i tullen också.

Kvällens middag bestod av morotssoppa. "Allvarligt mamma, det här kan jag inte äta" sa dottern. "Nä, inte jag heller" sa äldsta sonen och den yngsta sonen håller med. Det var ju för väl att mamma och pappa var här och stärkte mitt självförtroende och sa att det var gott. Det var inte det bästa jag ätit men helt ok. Nästa soppdag blir det en annan soppa.

Jag tittade på "sveriges mästerkock" i kväll. Det är kul att titta på tycker jag. Jädrar vad duktiga de är på att laga mat. Jag måste prova att göra chokladsufflén någon gång. När vi var i Stockholm i höstas spelade de in programmet på det hotell vi var. Jag åkte hiss med två av deltagarna. Jag försökte fiska lite om hur det gick. Det var som att prata med en vägg. Alldeles innan de klev ur sa den ena "kolla på tv i januari".Så det har jag gjort. Och de är med fortfarande de jag träffade. Spännande! Det är nästan som en kändisspotting. Och det är nästan så att jag känner dom också, eller hur?

Bråkfri morgon

Nu har det hänt! Det som aldrig hänt förut. En bråkfri morgon fastän jag är ledig. Så här gick det till: Jag låg för länge och gosade med N. Gav honom order om att kliva upp, äta frukost och klä på sig. Jag lovade honom att skjutsa till skolan. Sen så var det nog det här som gjorde skillnaden. Jag joggade mina 4 km. När jag kom hem var alla barnen klara. Vi satte oss i bilen och åkte. Smärtfritt, bråkfritt!
Tyvärr kommer det nog inte upprepas så många gånger. Jag tycker inte om att jogga på morgonen. Det är tungt och tråkigt. Men det är underbart efteråt. Och att dessutom ha en konfliktfri morgon är fantastiskt.

Har bokat en tid. En tid för plåga och smärta. Dessutom ska jag betala 620 spänn för det också. Jag ska vaxa mig igen. Den här gången både bikinilinje och ben. Hua. Jag undrar om det hjälper att grunda med alvedon och ipren och om det går att emla före? Jag har en vecka på mig att gruva mig.

Nu dags att läsa jaktlagen. Häj!

På tur

I dag hade N och jag bestämt att vi skulle åka skidor. Planen var att vi skulle få i gång skotern, få på spårgrejen på skotern, spåra och sen dra i väg som värsta Kalla. Jag ringde maken och frågade om nyckeln till skotern. Han sa vart den var. Han upplyste mig om att batteriet nog var slut så att jag måste dra igång den med startsnöre för elstarten skulle inte fungera. Han hade rätt. Och jag drog, å jag drog, å jag drog. Jag blev mer och mer förbannad på min otillräcklighet och klenhet. Till slut ringde jag grannen R. Den sötnosen hade tyvärr hunnit iväg från byn så han kunde inte komma och hjälpa mig. Jädrar vad ilsk jag blev. Då hände det! Den startade! Yess!

Då var det dags för nästa steg i planen. Spårgrejen. Den stod på högkant. Den gick inte att rubba. Vi sparkade, knuffade, tog en järngrej och bände och drog. Även nu fick den här frun upp adrenalinet till oanade höjder. Till slut sa kloka N:" vi spårar med skotern och åker i skoterspåret, vi behöver inte ha något skidspår". Sagt och gjort. Så gjorde vi! Å det gick så bra. Vi gled fram. Hunden var glad, sonen var glad och jag blev också glad efter en stund.

N på tur.

Snötrollet

Nu har vi fikat. Vaktbolaget är här och tar hand om alla busar. I dag är N inte polis, utan han är vakt. Han låter i bland väldigt bestämt:" Hörru du! Nu tar du det lugnt! Vet du inte vad lugnt är va? Nu lugnar du ner dig" Så står han och pratar med någon i vardagsrummet som just nu fungerar som Systembolag. Han reder upp ett bråk där just nu.

Sen lunch blir det nu. Tja!

Slagfält

Nu är sonen och maken ivägskickad. Det blev fortsättning på gårdagens badminton i Sandviken. Första matchen i dag är kl 9. I dag blir det spännande. I dag väljer jag ändå att stanna hemma. N och A måste få ha en dag hemma under helgen annars blir de så otroligt trötta på måndagen.
Det var ganska dålig planering av tävlingarna i går. Redan på förmiddagen var det 45 minuter förseningar. När vi åkte i går kväll var det nästan 2 timmar. Dessutom hade de lagt så att de minsta barnen hade matcher både tidigt på förmiddagen och sist på dan. Vilken innebar att de skulle spela sin sista match vid nio halv tio snåret igår kväll. De hade dessutom tidiga matcher i dag. Tävlingsledningen hade nog inte tänkt till riktigt där.

N hade full rulle i går. Först till farmor och farfar för att äta frukost. Sen till O för att leka och spela badminton. Vid kl 13 skjutsade farmor honom till kompis I och där var han till sena eftermiddagen då de åkte på kalas hos en klasskompis. Is snälla föräldrar skjutsade N till O så att han kunde vara där tills vi kom hem vid halv tio. Det gäller att ha backup när man som förälder vill se på tävlingar också...

As kompis M hade mamma-helg i Sandviken så då passade A på att vara med henne hela dagen där.

Vilket pusslande det är i bland. För det mesta löser det sig också. Bilder blev det knäppta också men kameran är med till Sandviken i dag också så visning av det blir en annan dag.

Vårat hem ser ut som ett slagfält. Disken sprider ut sig över tre bänkar. Tvätten väller ur tvättkorgarna. Hundhåren och dammet försöker trycka sig intill väggarna. Farstun är överfull av träningsväskor, skor och skolväskor. Jag hoppas att hustomtarna har lite lust att hjälpa mig. För det är nämligen så att jag inte har någon lust själv. N vill åka längdskidor och A har jättemycket skolarbete att göra inför resan och båda vill jag vara med och hjälpa mycket hellre än att göra hushållsarbete...

Slagfält 1

Slagfält 2. Slagfält 3 är bara ännu mer bedrövligt och inget att visa.

 Nu är det frulle som gäller. Framför brasan. Med hunden på fötterna. Jag med datorn i knät. För att orka kriga måste man ju äta och vila, eller hur? Man kan ha det sämre!

Muuladhara

Nu är det fredagsmys... Och vi ska äta kyckling.
A och N följde med mig till Trönö för att träffa farfar. Han skulle precis iväg och handla med min farbror när vi kom så då fick jag mig en trevlig pratstund med min faster. Jag är inte så förtjust i att prata i telefon. Tycker det är ganska tråkigt faktiskt. Det jag tycker om mer och försöker ta vara på mer och mer är att ta tag i de tillfällen jag har att prata med de som är runt omkring mig. Öga mot öga. Min faster träffar jag inte så ofta. Men jag gillar henne verkligen och det är så mysigt att sitta och prata med henne. I dag blev det så.

I mitt jobb är det ofta så att människor har tid och möjlighet att prata en stund. Vid deras första besök hos mig har vi ofta en timme avsatt för samtal och undersökning. Det blir ofta en bra grund till fortsatta samtal vid efterföljande besök. Det är häftigt. Alla dagar är man väl inte på topp och tycker att alla är så himla intressanta men de flesta har någon intressant historia att berätta. Det gäller att fånga dom. Kanske är det ganska lätt att få folk att berätta för att de är avklädda och det är mycket kroppskontakt.... Låter ju lite spännande, men tyvärr, inte alls spännande. Man får en ganska avkopplad relation till kroppar i det här jobbet.

Samtal blir viktigare och viktigare för mig. Men för vissa är det tvärtom. Om jag ringer 14 åriga L kan det låta så här:
- Hej det är mamma!
- A hj
- Vart är du?
-Hemma
- Hur har du haft det idag?
- Bra
- Vad har ni gjort i dag då?
- Inge särskilt.
- Har du varit ut med Mezzo?
- Nä
- Kan du gå ut med honom?
- A, snart.
- Är dom andra hemma?
- Vt´nte

Jag är som maskin som bara ställer frågor. Det bjussas inte på någon extra information alls, allt ska tvingas ut. Samtal med mamma är i allafall inte så intressant för en 14 åring. En del säger att det blir bättre när barnen fyllt 20, då kommer dom liksom tillbaka. Jag hoppas det.

Jag har köpt en tavla av min kusin Kristin som nu är i New York och ska ställa ut tavlor. Gissa om jag är mallig över att ha en sådan talangfull kusse. Har inte riktigt bestämt var den ska sitta ännu. Har inte den hemma än heller. Men den kommer nog i mars. Visst är den fin?

Muuladhara

Det kanske finns en anledning till att jag fastnade för den. Kristin beskriver den i sin blogg.

Nu ska jag fortsätta med "Fredagsmys..." I morgon är det badminton för L i Sandviken. Både maken och jag åker för att titta. De andra barnen hittar på lite annat. God Kväll!

Kindstöd!

Jaktkursen i måndagskväll var jättekul! Vi fick träna att skjuta med en attrapp. Jag sköt sämst av alla. Det var ju skönt för de andra, då behövde ju inte de känna sig så dåliga. Men det var så kul. CG tjatade om att jag måste ha bättre kindstöd. "Nä men varför missade du nu? Hade du kindstöd?" "Men kom i håg kindstödet", "Ta om det igen, pressa mot kinden" osv. Det var ett trevligt sätt att träna skytte på. Det small inte och det var ingen rekyl.

Kursen i dag var också rätt kul. Vi letade punkter i musklerna där de motoriska nerverna går in och sedan aktiverade vi muskeln med elektriska impulser. På mig testade vi vastus medialis. På en annan infraspinatus och vi fick faktiskt till en utåtrotation av armen. Kul! Nu gäller det att vara modig att använda detta på patienter också.

När jag kom tillbaka till jobbet träffade jag en gammal kollega som har varit med om ett fruktansvärt trauma i familjen. Det var skönt att träffas. Svårt att veta vad man skall säga, men ändå skönt att se att man kan prata om vardagliga saker ändå. Det kanske mest blir en ego-grej. Det var skönt för mig att träffa honom, men för honom är ju traumat lika påtagligt vare sig han träffat mig eller inte.

Nu snöar det vackert. Härligt! Får se om jag kommer ut på en liten tur senare i kväll. Nu ska jag göra potatis och köttfärssoppa. Men nu kom ju gubben in och han är kaffesjuk. Krameli kram!