Stockholmsbesök

Fortsatt sjukskrivning som tidigare ytterligare en månad. Sedan upp 25% ytterligare i en månad och sedan upp till fulltid från mitten av januari blev bedömningen från läkaren.

   

 Fördelen med att ha en läkare i Stockholm är att vi hinner turista litegrann också. Det blev en tur i Skyview på Globen som var en 40-års present till maken från Petra och Janne. Jättehärligt och bara lite otäckt.

My man

Stckholm

Jag fotar

Efter det en tur till fotografiska och titta på Nick Brandts djurfoton och Helen Lewitts "street photography". Nick Brandts foton är osannolikt vackra. Det var första och andra delen av ett stort projekt som visades - den tredje och den avslutande delen kommer troligen inte vara så vacker utan mer väckande. Den kommer att visa vad som händer med djuren till följd av miljöförstöringen.

Den andra intressanta fotografen, Helen Lewitt, var tidig med att gå ut och fota vardagslivet på Manhattan under 30 och 40 talen. Fascinerande bilder av hur livet såg ut då. Hon fortsatte att fota även senare fram in på 80 talet men jag gillar de gamla bilderna bäst.

Även den omskrivna fotografen Martin Bogren hade en utställning men den fastnade jag inte alls för. Förutom en bild på en äldre man med med trolig m supraspinatus ruptur. Det syntes ett påtagligt gapping mellan acromion och caput.

Farmor var backup här hemma och skötte logistik och utfodring av barn och hund. Fick även efterrätten från Kilafors Herrgård skickad till mig från morfar.

Inbakad banan med blåbär och glass. Det här är en barn portion...

Jaktkurs

Idag var det "the big day". Dags att börja ta emot kunder igen. Jag hade två inbokade - fler ny-besök hinner jag inte på 2,5 timme. Den första dök inte upp och den andra var sjuk. Då drog jag hem.

I kväll var det andra tillfället av kursen som skall leda till jägarexamen. Diskussioner om varför man vill bli jägare och hur man är en schysst jakt kamrat kom upp. Det svåra tycker jag är de tekniska termerna: kulfång, smaldjur mm och vad man skjuter med vad - kula, hagel, helmantlad, bly, stål? Sen är det det här vilken hund man ska använda till vilken jakt : stötande... och sen kommer jag inte ihåg mer. Jag vet inte ens vad våran hund kallas. Men han är duktig på att apportera. Försökte även apportera grannen som han inte tycker om, men det är en annan historia.

Att börja jaga är inte självklart för mig. Jag har svårt med att släcka liv. Jag är full av dubbelmoral. Jag älskar kött men har svårt att döda för att få köttet. Men jag hoppas lära mig en hel del om djur och natur. Jag hoppas också kunna lära mig skjuta, det tycker jag är kul. Men jag skjuter helst på lerduvor eller pricktavla. Vi får se hur det blir med jagandet.
Maken är nybliven jägare sedan i våras. Han uppskattar jakten mycket. Vilket han är ganska förvånad över själv. För några veckor sedan var han i väg på andjakt söderut. Han och jaktpolarna fick bra utdelning på jakten. Fåglarna är vackra även om de är döda.

Sköna söndag

Sköna söndan har kommit och gått. Inte mycket gjort i dag heller. Tvingade mig ut på en slowjogg för att det skulle kännas som jag åstadkommit något i allafall...

Det blev två brons i badminton, en i herrdubbel och en i mixad dubbel. Riktigt roligt! Make och son hann hem precis för klockan 15. Kl 15 var det familjemiddag med mormor och morfar, kussarna till barnen och kära syster med make. Vi åt på Kilafors Herrgård. Vilken måltid vi blev bjudna på!

Höstmeny

Herrgårdens gravade anka med syltade kantareller från hälsingeskogarna, höstsallad med rostade nötter, apelsinfilé och tortillastrips 

Baconlindat fasanbröst på palsernackspuré, enbärssås, broccoli med gräddig tomat och smörstekt kroppkaka 

Bananbakelse på blåbärsragu samt hemgjord yoghurtglass  - men då var vi så mätta att det inte blev något foto taget.

Det var fantastiskt gott. Tack snälla mormor och morfar för det!!! De minsta juvelerna uppskattade inte menyn så det slutade med att det blev en extra beställning av korv och strips.

Kära syster med son.



Mormor och min prinsessa.



Slow living

Vilken dag!!! Bortkastad eller vilsam? Började morgonen med att göra matsäck till maken och 14 åringen som skulle till Iggesund på badmintontävlingar. Sen gick jag och la mig igen och sov länge... Resten av förmiddagen tittade jag i kapp på Bron. Vilken polisbrutta! Resten av dagen har gått i samma makliga tempo. Skjuts av yngsten till mormor och morfar. Uppdateringar under dagen av badmintonen. 12 åringen hade kompisar här så henne såg jag inte röken av. Det slutade med en joggingtur med hunden och Camilla Läckbergs Änglamakerskan i öronen.

Igår blev det en promenad i stället för joggingtur. Det är den enda fördelen jag ser till att vara sjukskriven, jag hinner ut i skogen medans det är ljust. Motion är depressionshämmande enligt vetenskapliga studier och för mig stämmer det. Mår bra när jag rör på mig även om det är i rätt maklig takt. Träffade några av mina favorit djur på vägen. Kanske blir det några sådana framöver.

Nu har kompisarna åkt hem. Maken och 14 åring på väg hem från Iggesund för en natts sömn, innan det är dags att åka upp igen imorgon för slutspel. Han gick vidare i dubbel med en klubbkompis och gick även vidare i mixad dubbel med en tjej han blivit lottad med från Umeå. Så roligt!!! Yngsten ringde och ville vara kvar hos mormor och morfar över natten. Så nu sitter vi här min 12 åriga A och tittar på Pirates of the... del 3 och njuter av Jonny Depp och äter kebabrulle. Livet är snällt mot mig just nu.

Logisitik

Under veckorna fungerar den här familjen i bästa fall som ett välplanerat logistikföretag. Vi håller reda på barnens träningstider och vi hämtar och lämnar i förhoppningsvis rätt tid och på rätt på plats. Däremellan vill vi ha till lite egen tid med barnen och äta lite mat. I bland lyckas maken och jag med att vi sitter ned samtidigt framför tvn med en kopp kaffe. Det som faller är tvättsortering och mycket av det dagliga plockandet. Igår när jag gick ut med hunden för kvällsrastning höll jag inte på att ta mig ut ur huset.

Omstart

Nytt försök med bloggande...
Det har varit en tuff period ett tag nu. Blev plötsligt dålig i somras och det konstaterades att jag fått en utmattningsdepression. Jag trodde aldrig att jag kunde drabbas av det, som om jag vore en "superwoman" och inte kan bli sjuk. Så korkat. Men jag har lärt mig att det kan jag. Trots att jag inte har gjort något som jag egentligen inte tycker är om - jag har ett bra jobb som jag trivs med och som jag trivs att gå till. Jag har bra arbetskamrater och bra chefer. Och ändå blir det så här.

Jag tror att det kommer mycket ifrån att jag har svårt att sätta gränser. Jag vet inte vad hårt arbete är jämfört med normalt arbete. För det skulle ju kunna vara så att det jag tycker är hårt arbete inte alls är hårt arbete utan bara ett tecken på att jag inte presterar tillräckligt bra. Och vad kan andra tycka då?  De är det här jag måste lära mig. Prestera lagom, men vad sjutton är lagom? Och lära mig acceptera mig som jag är.
Jag får hjälp av en bra läkare, psykolog och mindfulness terapeut. Jag har otroligt fina vänner och familj som stöttar mig. Min man är den bästa och har verkligen dragit ett tungt lass den senaste tiden.

Jag har kommit en bra bit på väg måste jag säga och är stolt över det också - men det får ju inte heller bli en prestation att bli frisk så fort som möjligt, helst fortare än alla andra. Jag har kunnat ta bort sömntabletter och de kraftigaste ångestdämpande vilket är så skönt. Jag jobbar 25% hemma på gården och 25% på jobbet och det är så roligt!

Jag frågade min äldsta som för ett tag sedan om han var orolig för mig. Han svarade då "inte nu, för nu går det att prata med dig förut var du som en zombie och kom inte i håg någonting som vi barn sa". Jag som inte trodde det märktes så tydligt... Men det var skönt att höra att jag verkade bättre i allafall. Ungdomar kan vara bra temperaturmätare.

Long time no seen.

Dotra och jag har spenderat påsklovet i London. Härligt och alldeles underbart att få vara med min älskade A under några dagar utan att annat och andra pockar på uppmärksamhet. Även om vi saknade brorsorna och pappan en hel del. Vi har varit på Madame Tussaud, åkt med London Eye varit på musikalen Lejon Kungen och shoppat! Var här för 1½ år sedan med storebror L, det var en helt annan resa - inte en chans att vi skulle gå in i en klädaffär då. Hade bokat den här resan i god tid, innan kungligheterna i Stor Brittanien talat om att det skulle vara prinsbröllop, så vi hamnade i den röran. Men vi flydde centrum och åkte till Westfield och tittade på delar av bröllopet med personalen på Debenhams i stället.
Här hemma är det björn-tätt för tillfället. Maken sitter uppflugen i en lada med kamera och tittar på björnarna som går mindre än 100 meter från svärföräldrarnas hus. Från köksfönstret ser vi att det är fullt med bilar en bit bort så det är nog björnar framme där också. Jag älskar att gå och springa i skogen. Jag laddade med bjällra på ena skon och musik på högsta volym från mobiltelefonen idag och tog en promenad med hunden. Jag såg inte en björn, hurra! Men när jag ska springa nästa gång tar jag inte med mig hunden.

Valborg var superduper. Kusinen med familj kom och åt middag innan vi gick till byns brasa och tände på den. Farbror L bjöd på korv som vanligt och barnen och ungdomarna var lyckliga när det brann och de fick smälla sina smällare (ungdomarna ej barnen och med förstånd).